”Opinionsjournalistiken saknar glädje”
Opinionsjournalistik måste också kunna vara kul att läsa, ”inte bara att världen håller på att gå åt helvete, stackars oss”. Det menar Lotta Ilona Häyrynen som leder ett nytt – hemligt – opinionsprojekt på LO Mediehus.
Ledar- och kulturskribenten Lotta Ilona Häyrynen har rekryterats till LO Mediehus som redaktör och projektledare för en ny opinionssatsning.
Vad är det du och ni ska göra?
– Det kommer en ny och egen del under LO Mediehus i närtid, som jag kommer att vara redaktör för. Satsningen är inte helt offentlig än, det är lite vagt formulerat med flit. LO Mediehus har jobbat med det här ett tag, jag började efter årsskiftet med att projektleda det i hamn, säger Lotta Ilona Häyrynen.
Det blir lite speciellt att ni berättar att något kommer, men inte vad?
– Jag förstår det, men för egen del är jag mest glad över att äntligen få säga var jag jobbar!
Är det en permanent satsning?
– Det är ett pilotprojekt med projektfinansiering i ett år, sedan är det upp till leverans.
Vem är du?
– Jag är skribent, senast har jag frilansat. Efter mitt vikariat på Aftonbladets ledarsida pluggade jag ett år på Biskops-Arnös författarskola.
Lotta Ilona Häyrynen har också en bakgrund som chefredaktör och ansvarig utgivare på SSUs medieplattform Frihet, samt som opolitisk tjänsteman på socialdepartementet.
– Men i grunden är jag konstvetare. Så jag har två helt olika ben.
Vilken opinionsjournalistik saknas i Sverige idag?
– Jag rör mig sedan alltid i vänster- och arbetarrörelsens landskap som skribent. Från det perspektivet tycker jag att det saknas både fördjupning och, det är banalt att säga, men lite glädje. Det behövs något som är lite vassare. Samhällsfrågor är något man tar på allvar, men man behöver inte ta sig själv på sig så himla stort allvar jämt. Det går att experimentera mer och utforska nya format, kanaler och grepp.
Hon menar att vänsteropinionsjournalistiken är ganska liten i omfattning.
– Aftonbladet är en stor och tung organisation och den enda rikstäckande rösten, sedan finns bara de lokala sidorna, och Dagens ETC som en uppstickare. Arbetet Kultur är väl den som de senaste åren känts som något nytt och framåt. Som också är kul att läsa, inte bara att världen håller på att gå åt helvete, stackars oss. Det hoppas jag att det här projektet ska kunna göra mer av, och ha ett lekfullare uttryck.
Du ska göra en Johannes Klenell* helt enkelt?
– Jag sitter bredvid honom på redaktionen, så jag vill ogärna uttrycka det så. Hans redaktörskap är en god ledstjärna, men vår ton ska vara vår, och egen.
När lanseras detta hemliga?
– Före februari är slut. Så mycket tror jag att jag får säga.
*Arbetets kulturredaktör.
