Niklas Svensson:”Jag har fått flera jobbanbud”

Niklas Svenssons mest hektiska dagar är över. Efter hundratals telefonsamtal, mejl och en egen PO-anmälan vilar han ut från jobbet på Expressen.

Hur reagerade du när din inblandning i spionskandalen avslöjades?

– Jag tog det hårt när det drog igång. Jag blev avstängd från jobbet, brottsmisstänkt och falska rykten spreds i medierna. Det blev en totalt sanslös mediecirkus. De första dagarna var hemska. Jag fick 250 samtal och hundratals mejl.

Visste du inte att det var olagligt att gå in på Sapnet?

– Någonstans i bakhuvudet kanske jag anade att det inte var helt okej. Men jag förstod inte allvaret. Det handlade om tre inloggningar på sammanlagt 20 minuter.

Det du gjorde kunde ju spåras – varför smygtittade du på Sapnet från Expressens dator?

– Ja, det var inte så smart. Men det handlade om tre minuter som kunde spåras till Expressens server. Sedan gjorde jag ytterligare två inloggningar som inte kunde spåras.

Varför skrev du inget i Expressen om det du hittade på Sapnet?

– Det jag läste var inte värt någon publicering. Och om möjligheten att komma in på Sapnet kunde jag inte skriva utan att röja min källa.

Både i pressen och i TV har vi sett bilder på hur du kramar om Alliansens partiledare. Varför ställde du upp på det?

– Det var inget planerat. Jag stod bakom dem, vänd åt andra hållet. Då sade Lars Leijonborg plötsligt ”Svensson, kom hit nu!”. Han tog tag i mig och när jag vred mig om såg jag hur alla kamerorna blixtrande. Fredrik Reinfeldt sade ”Här är den nya Alliansen”. Oh, shit! tänkte jag. Jag informerade cheferna på tidningen men det var ändå inte roligt att se det i TV senare.

Vilket förhållande har du till politiker?

– Vi umgås inte privat. Men jag tar tacksamt emot information. Jag uppträder socialt. Jag skaffar källor inom alla partier på samma sätt som jag gjorde som nöjesjournalist. Den bakgrunden och de metoderna har man nytta av som politisk reporter också.

Du har PO-anmält tidningen Resumé för en artikel där du påstås ha varit i Falköping och hotat ett par. Varför?

– Resumé har publicerat en artikel som tidningen var medveten om var lögn och som skadar mig och min familj. Jag har aldrig varit i Falköping i hela mitt liv. Att jag skulle hota folk och uppträda brottsligt är idioti. Andra tidningar fick också tipset, men efter att ha fått bekräftat att jag var i Stockholm den aktuella kvällen publicerade de inte. Men Resumé körde på.

Verkar det som om någon försöker sätta dit dig?

– Nej. Eller ja, det är klart, det finns ju tecken. Som kvällspressreporter väcker jag ju en del ilska. I våras skrev jag en del artiklar om en kvinnlig, folkpartistisk bloggare, som var nyckelperson i ryktesspridningen om statssekreterare Lars Danielssons älskarinna. Vad jag vet ska kvinnan i Falköping ha en koppling till paret.

Hur har mediecirkusen påverkat dig i synen på journalistik?

– Det har varit lärorikt men nästan alla har varit proffsiga. När det var som värst talade jag i telefon i fem minuter och när jag lade på hade jag under tiden fått sex nya meddelande i mobilen. Många kolleger mejlade och gav mig stöd. Men inte ett enda mejl kom från läsarna. Inte ett enda. De verkar faktiskt inte ha brytt sig om den här historien.

Är spionskandalen alltså främst en storm i mediebranschen?

– Det verkar så. Trots att jag trodde att jag var pestsmittad har jag blivit erbjuden flera jobb, även utanför journalistiken.

Apropå journalistmoral och politikerhemligheter – om du var i ett rum och en intressant politiker lämnat sin dagbok öppen, skulle du titta i den då?

– Ja, utan tvivel.

Men om dagboken är stängd?

– Hmm, mer tveksamt. Men en gång efter ett besök på vänsterpartiets riksdagskansli hittade jag ett nystan med papper från dokumentförstöraren i papperskorgen. Jag tog med det och tillsammans med Expressens nyhetschef Leif Brännström pusslade vi ihop dokumentet. Det blev en sensationell artikel som avslöjade partiledaren Gudrun Schymans hemliga strategi för att fördubbla vänsterpartiets väljarstöd.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se

Fotnot: Anders R Olsson skriver på sidan 26 en debattartikel om journalisterna och folkpartiets spionskandal.