Gå direkt till textinnehållet

När politikerna tar över

Mediestormen om VD-turerna på Sveriges Radio i fjol var bara en mild västanfläkt mot det som nu härjar i Storbritannien, efter lord Huttons rapport om Kelly-affären, där all skuld i ett penndrag (eller rättare sagt: en lunta på 742 sidor) förflyttades från regeringen Blair till BBC.

Mediestormen om VD-turerna på Sveriges Radio i fjol var bara en mild västanfläkt mot det som nu härjar i Storbritannien, efter lord Huttons rapport om Kelly-affären, där all skuld i ett penndrag (eller rättare sagt: en lunta på 742 sidor) förflyttades från regeringen Blair till BBC.

Fredagens utgåva av The Guardian innehöll 53 (!) artiklar och debattinlägg om krisen på BBC. Till i går hade intensiteten i bevakningen avtagit något, men inte allvaret i tonen: en artikel talar om ”öppet krig” mellan BBC och regeringen, en annan om ”inbördeskrig” inom BBC.

Många BBC-anställda känner sig svikna av sin egen styrelse, som inte ställde sig bakom ordföranden Gavyn Davies och VDn Greg Dyke, utan tvingade dem att avgå. I Observer i helgen skrev författaren och BBC-medarbetaren lord Melvyn Bragg att styrelsen reagerade som ”kaniner som naglats fast av strålkastarljuset”. Den lät sig köras över, i ren chock.

Protesterna märktes bland annat i spontana demonstrationer utanför BBC i fredags och genom att ett par BBC-stationer helt enkelt tystnade i en minut, i protest mot sin styrelse.

Särskilt hård kritik har riktats mot den tillfälligt tillsatte nye ordföranden lord Richard Ryder för att han var för snabb med en oförbehållsam ursäkt till Tony Blair och för att han inte på någon punkt riktat kritik mot Hutton-rapportens innehåll.

bryt

Lord Ryders hållning är dock inte oväntad. Han har under sin karriär knappast profilerat sig som den som tar medierna i försvar. Som statssekreterare till Margaret Thatcher och förste inpiskare för tories under John Major har han snarare profilerat sig som aggressiv mediekritiker. Guardian påminner i en av sina många artiklar om vad Ryder brukade säga när han hade Thatcher som chef: ”Vad ni än gör, lita aldrig på medierna – de är aldrig, aldrig på vår sida”.

Nu ska denne Ryder leda arbetet med att hitta en ny VD för BBC efter den karismatiske Greg Dyke (som sannerligen inte hållit igen med sin kritik mot Hutton-rapporten efter det att han avgått) och inleda det svåra arbetet med att återupprätta förtroendet för BBC, såväl inför allmänheten som gentemot de politiker som nästa år ska besluta om public service-företagets sändningstillstånd från 2006 och framåt.

bryt

Samtidigt möter han mycket skarpt motstånd internt för att han så uppenbart skärpt politiseringen av BBC-styrelsen. En BBC-anställd som citeras i söndagens Guardian är vansinnig på Ryders hukande inför makten: ”Vem är den här mannen? Vi har aldrig sett honom, han har aldrig synts till i korridorerna, hur vågar han tala å våra vägnar på det här sättet? Majoriteten av vår journalistik är förbannat bra. En journalist gjorde ett misstag, det betalar vi nu ett extremt högt pris för”.

Enligt en opinionsundersökning som publicerades i fredags är förtroendet för BBC skakat, men inte raserat. 31 procent av de tillfrågade uppger att de mest litar på BBC när det gäller att få veta sanningen, mot bara tio procent för regeringen. Men allra flest, 49 procent, litar inte på någon av dem.

Detta tryck från allmänhet och politiker kan få mycket allvarliga konsekvenser för BBC. Det första steget kan bli att granskningen av bolaget läggs över på nya jättemyndigheten Ofcom, nästa kan bli allvarliga inskränkningar i sändningstillståndet.

Det många på BBC nu är mest oroliga för är dock något annat: att Hutton-rapporten kan komma att leda till en allmänt ökad försiktighet i rapporteringen och granskningarna. Om stödet från den egna ledningen försvagats är det en uppenbar risk, enligt stora grupper BBC-anställda.

Ju mer politiskt tillsatt BBCs styrelse och ledning är, desto större är naturligtvis den risken.

Det är ett starkt skäl för en avpolitisering av public service-styrelser. I Sverige också.

mj@journalisten.se

P.S. Den senaste veckan gjorde de stora morgontidningarna helt om när det gällde Knutby. Efter att först ha varit avvaktande och betraktat dramat som föga mer än ett vanligt våldsfall (första veckan hade DN bara en artikel om dagen, jämfört med Expressens sex-sju) har nu morgondrakarna kapitulerat och insett att historien är större än så. I fredags och lördags hade DN 17 artiklar om Knutby, vilket nästan är i kvällstidningsklass. Fast fortfarande är det en bit kvar: Expressen leder med 94-48 i artikelmatchen.

Fler avsnitt
Fler videos