Medieföretagen kräver dispositiva avtal – ”Oseriöst och provocerande“

I förhandlingarna mellan Journalistförbundet och Medieföretagen om nya centrala kollektivavtal för Sverige journalister har Medieföretagen ställt krav på att avtalen ska bli dispositiva. Det innebär att varje arbetsgivare ska kunna välja vilka delar av det centrala avtalet som man vill ha kvar, och efter en lokal förhandling säga upp de delar av avtalet som man inte vill ha.

– Det är helt uteslutet och ett hot mot den svenska modellen, säger Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert.

– Jag blev överraskad och förfärad när de presenterade kravet. Vi frågade om de verkligen menar allvar. Det gör de. Vi frågade om vilka delar av kollektivavtalet som de menar ska vara dispositiva, och de svarade ”alla delar”. Även löner. Det enda som skulle vara kvar är tjänstepension och försäkringar, allt annat skulle vara möjligt att ta bort.

Vad tycker du om att de ställer det här kravet?
– Det är drastiskt, provocerande och oseriöst. De har argumenterat för sitt krav, men vi har inte velat lägga tid på att diskutera det eftersom det är helt otänkbart. Det är inte värt tiden. Vi vet samtidigt att Almega har kommit med detta krav till andra fackförbund i årets avtalsrörelse, så det är någonting nytt.

Flera fackligt förtroendevalda som Journalisten pratat med ifrågasätter nu vad Medieföretagen och moderorganisationen Almega sysslar med.

– Det är nog bra att folk får se vilken radikal agenda som arbetsgivarsidan har. Journalistförbundet har en militant motståndare, säger Thomas Berglund, ordförande i journalistklubben på Svenska Dagbladet.

– Jag tror att de ser det som ett spel. Det är oseriöst att komma med krav som man inte själv vill genomföra, säger Anders Forsström, ordförande i journalistklubben på Dagens Nyheter.

– Jag har väldigt svårt att förstå kravet. Det skulle bli en djungel av sådant som anställningsformer och ob-ersättningar om allt ska avgöras på lokal nivå. Och troligen skulle det innebära försämrade villkor för många medlemmar, säger Magnus Sjöborg, ordförande i journalistklubben på norra Bonnier News Local.

Om Medieföretagens krav blir verklighet skulle det innebära att till exempel Bonnier eller SVT kan kalla till lokal förhandling om att sänka sjuklönen, övertidsersättningen och OB-ersättningen för alla anställda journalister, eller korta uppsägningstiden och dra in alla extra ledighetsdagar (så kallade SKL-dagar) och den extra semesterveckan som finns i dagspressavtalet. 

Förutsättningarna för en sådan lokal förhandling är dock oklara. Om det skulle fungera som en vanlig förhandling om ett lokalt avtal behöver parterna inte komma överens för att arbetsgivaren skulle kunna genomdriva förändringarna. De behöver bara uppfylla sin förhandlingsplikt enligt Medbestämmandelagen (MBL). Sannolikt ser dock Medieföretagen att en annan förhandlingsordning skulle behövas.

Kravet har fått fackklubbarna på Bonnier News att gå i taket. I ett brev som skickats till Medieföretagens ordförande Anders Eriksson, som också är vd på Bonnier News, ifrågasätter de om Medieföretagen verkligen menar allvar, och skriver att de förutsätter att även strejkrätten blir lokal ”i den värld Medieföretagen ser framför sig.” Läs hela brevet på Journalisten Debatt.

Kravet från Medieföretagen slår enligt klubbarna nämligen mot själva grunden i den svenska modellen om fredsplikt på arbetsmarknaden när det finns ett centralt kollektivavtal på plats. Det är endast i samband med att avtalen löper ut eller helt nya kollektivavtal ska tecknas som facken har strejkrätt.

Om det centrala kollektivavtalet blir dispositivt medför det att det blir de lokala journalistklubbarna som måste förhandla de grundläggande villkoren på respektive arbetsplats.

Så ser modellen ut i många länder, där det följaktligen inte heller finns någon nationell fredsplikt utan lokal strejkrätt. I december gick till exempel 1 100 medarbetare på New York Times ut i strejk om lönerna och pensionsförsäkringar, efter beslut i de lokala fackklubbarna. I november strejkade journalisterna på danska Ekstra Bladet och Politiken i protest mot ett sparpaket, efter beslut i den lokala journalistklubben.

Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert uppfattar flera av Medieföretagens krav i årets avtalsrörelse som orimliga.

– De vill att företag som inte har en journalistklubb undantas från delar av medbestämmandelagen. De vill alltså amputera en fullt frisk och väsentlig del av lagen. Det är också helt uteslutet att vi skulle gå med på, säger hon.

Dessutom vill Medieföretagen ta bort den extra semesterveckan för alla som fyllt 40 år, den så kallade gubbveckan, i dagspressavtalet, samt de tre extra lediga SKL-dagarna.

– Det är ett hån. Det är också obegripligt att de kommer med ett sådant krav när det har blivit svårare att rekrytera journalister och så många lämnar branschen, säger Ulrika Hyllert.

– Vi har uppenbarligen helt olika verklighetsuppfattningar.

Nästa vecka är det slutförhandling mellan Journalistförbundet och Medieföretagen om det nya centrala kollektivavtalet för dagspressjournalister. För en vecka sedan framkom att parterna inte har samma syn på märket och kravet på höjda lägstalöner.

Kommer det att bli klart nästa vecka?
– Det vet man aldrig. Det är klart när det är klart.

Journalisten har utan framgång sökt Medieföretagens förbundsdirektör Maria Möller och förhandlingschef Louise Bjarnestam.