Lokaljournalister vittnar om försämrad pressfrihet
Den svenska offentligheten urholkas, larmar Reportrar utan gränser med stöd i en ny rapport om svenska lokaljournalisters villkor. – Lokaljournalister är ofta först med att märka förändringar i samhället. De ska granska personer som rör sig i deras närhet, som de kanske träffar i snabbköpet. Det är viktigt att hålla koll på deras upplevelse av pressfriheten, säger RSF:s talesperson Erik Larsson.
RSF har för rapporten ”Stängda dörrar” intervjuat och ställt enkätfrågor till 25 journalister på svenska lokala och regionala medier om hur pressfriheten fungerar i Sverige 2026. De vittnar om brister.
20 av 25 lokaljournalister i undersökningen upplever att myndigheter och andra offentliga aktörer har blivit mer slutna jämfört med för fem år sedan. Ännu fler, 21 av 25, har det senaste året varit med om att en myndighet försvårat tillgången till handlingar eller information. Lokaljournalisterna beskriver handlingar som maskas eller dröjer, höga avgifter för att få ut dokument, samt politiker och tjänstepersoner som duckar intervjuer.
Erik Larsson blev förvånad över att så många av journalisterna lyfte problem som gäller offentlighetsprincipen.
– De upplever det ofta som ett medvetet mörkande och är genuint oroade över hur de ska få tillgång till offentliga handlingar. Ett talande fall är hur en länsstyrelse i stället för att skicka handlingar digitalt skriver ut dem på papper och skickar med snigelpost, tidningen måste betala utskrifter och porto och det tar tid. Det är galet, ett orimligt beteende. Då har man som tjänsteperson inte förstått vad ens uppgift är, säger Erik Larsson.
Han pekar på att experter som Nils Funcke larmat om att politiker och tjänstepersoner börjat uppleva journalister som begär ut handlingar som ett problem, ett irritationsmoment.
– Det är som om en bibliotekarie skulle gömma undan böckerna i stället för att låna ut dem.
RSF menar att kommande regering behöver ta tag i problemet.
– Man måste försvara offentlighetsprincipen. Det kan låta tamt att införa utbildningar, men det handlar i grunden om att ändra en attityd till den. Se över sekretessbedömningar och ta tag i en kultur som spridit sig de senaste åren. Det här är viktigt! När tryckfrihetsförordningen infördes 1766 så skedde det efter att Hattarna och Mössorna låg i luven på varandra och misstrodde varandra. Ingen litade på uppgifterna som delades, och man bestämde att alla skulle få tillgång till samma information. Det var en unik, fantastisk grej att göra – den grunden behöver vi påminnas om igen. Inte minst i dagens informationssamhälle där det sprids så mycket felaktiga uppgifter.
Ser du en systematik bakom de försämringar som journalister upplever?
– Det finns vissa aktörer som har ett intresse av det. Både enskilda politiker och personer inom förvaltningar som inte vill bli granskade. Det finns också orkestrerade kampanjer i informationslandskapet som påverkas av techbolag och andra nationer. Det finns också en efterlåtenhet, det här problemet har lite gått under radarn. Alla håller med när debatten blossar upp, men sedan händer ingenting.
16 av 25 journalister i rapporten har utsatts för hot och trakasserier det senaste året.
– Lokaljournalister är ofta först med att märka förändringar i samhället. De ska granska personer som rör sig i deras närhet, som de kanske träffar i snabbköpet. Det är viktigt att hålla koll på deras upplevelse av pressfriheten, säger Erik Larsson.
Det är en kvalitativ undersökning, vilka slutsatser kan ni dra?
– Vi kan inte dra några kvantitativa slutsatser. Men vi ser att de resultat vi fått går i linje med vad forskningen visat, som i Oscar Björkenfeldts studier kring hot och hat.
