Gå direkt till textinnehållet

Läsarstorm från nedblåst Sverige

Efter stormen Per publicerade en rad tidningar ovanligt många läsarbilder av förödelsen i landet. – Garanterat rekord, säger Mattias Carlsson, bildredaktör på Aftonbladet.

Efter stormen Per publicerade en rad tidningar ovanligt många läsarbilder av förödelsen i landet.

– Garanterat rekord, säger Mattias Carlsson, bildredaktör på Aftonbladet.

När stormen Per dragit över Sverige den 14 januari blev det tydligt att mobiltelefon- och digitalkameror och bredband förändrat den svenska bild­journalistiken.

– Folk fullständigt dränkte oss i bilder. Det kom in många hundra och då hade vi inte ens uppmanat dem att sända in, säger Ulrika Karlsson på Göteborgs-Posten.

Enligt Ulrika Karlsson var kvaliteten på läsarbilderna ovanligt hög.

– Att vi kunde publicera ett dussin läsarbilder i tidningen beror på att de verkligen tillförde något. Vid andra tillfällen, till exempel vid översvämningar, har vi fått bilder där man bara ser vatten och då blir berättandet otydligt. Men den här gången syntes verkligen stormens kraft på bilderna, fortsätter hon.

Även på Aftonbladet har man aldrig tidigare fått en så stor anstormning av bilder – totalt cirka 1 200 skickades in.

– Kanske beror det på att ämnet var lätt att fotografera och berörde alla. Våra system hann inte hantera bilderna. Vi ska se över tekniken så att vi inte riskerar att missa bra bilder nästa gång, för att de är för många, säger Mattias Carlsson, bildredaktör på Aftonbladet.

Både Aftonbladet och Expressen hade, likt flera andra tidningar, inrättat ett särskilt telefonnummer dit läsarna kunde skicka in egna mobiltelefonbilder. Jan Spångberg, bildchef på Expressen, ser klara fördelar med läsarnas ökade delaktighet:

– Läsarna är fler än proffsen och finns på fler ställen. Deras bilder visar delar av verkligheten som annars inte kommer fram.

Men han kan också se att tidningarnas ökande bruk av amatörbilder medför risker.

– I känsliga lägen kanske amatörer på plats agerar för att få bilder på ett sätt som kan uppfattas som störande eller stötande. Och det ställer högre krav på bildredaktörerna. De måste jobba mer som skrivande reportrar och kritiskt värdera bilden, fotosituationen och äktheten. Men den sortens kompetens och tänkande har vi redan i organisationen, säger Jan Spångberg.

Även fotoorganisationerna ser värdet i den ökande läsarmedverkan.

– Fördelen är att medierna får snabbare nyhetsbevakning och närvaro. Risken ligger väl inom källkritiken, eftersom de som tagit bilderna inte är journalister och inte så vana att ta etiska ställningstaganden. Det ställer större krav på bildredaktörerna, säger Lars Holmquist, sekreterare i Pressfotografernas klubb.

Vilka konsekvenser kan det få?

– Anhöriga kan drabbas och oftare känna sig utlämnade. Sedan kan det uppstå felaktigheter. En professionell fotograf på plats kan värdera händelsernas och miljöernas äkthet, säger Lars Holmquist.

Ordförande Åke Sandström på Sve­riges fotografers förbund framhåller fördelarna med folkets egna ögonvittnesbilder.

– Självfallet finns det ett nyhetsmässigt värde i de här ögonblicksbilderna. Och läsarbilderna kan inte ses som ett hot eller en konkurrent till professionella fotografier. Om det finns någon trist aspekt är det framför allt att tidningarna inte alltid betalar rimliga arvoden. Sedan finns det naturligtvis frågetecken när det gäller bildernas trovärdighet, och hur man ska kunna värdera bildernas äkthet.

De tidningar Journalisten varit i kontakt med har betalat mellan 500 och 800 kronor per publicerat foto.

Åke Sandström har svårt att se hur bildredaktionerna ska kunna garantera att inte inskickade bilder förbättrats och manipulerats med retuschverktyg.

– Hur ska de rusta sig för sådant? Fotografen är ofta den enda som var på plats och såg vad som hände. En professionell fotograf vågar inte ljuga, eftersom det förstör hans rykte i branschen. En amatör kanske bara vill sälja en bild och kan frestas att förbättra den, genom att till exempel retuschera så att man ser en kniv där det kanske inte fanns någon.

– Frågan om källkritik har jag också funderat över, säger Mattias Carlsson på Aftonbladet. Men vi har rutiner för att hantera det där. För varje bild vi tänker publicera ringer vi först upp fotografen, dels för att ta uppgifter för betalning, dels för att höra lite om omständigheterna runt fotograferingen. Det blir ett sätt att fånga upp eventuella oklarheter.

pf@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos