Kriminalreportar utsätts för påtryckningar från dömda
Flera kriminalreportrar och grävande journalister har råkat ut för påtryckningar från dömda personer. Journalister som tidigare fått fängslade personers domar upprivna, som Dick Sundevall och den nu polisanmälde Trond Sefastsson, är särskilt utsatta.
Flera kriminalreportrar och grävande journalister har råkat ut för påtryckningar från dömda personer.
Journalister som tidigare fått fängslade personers domar upprivna, som Dick Sundevall och den nu polisanmälde Trond Sefastsson, är särskilt utsatta.
– Jag har under de senaste tio åren fått trettio, fyrtio förfrågningar från dömda personer. De tror att det är så det går till. En del säger att jag får hela skadeståndet om jag lyckas få dem fria. Man prövas hela tiden, särskilt när man är ny, säger Dick Sundevall och fortsätter:
– Det gäller att vara stenhård och sätta tydliga gränser från allra första början.
Frilansjournalisten Nuri Kino får också han regelbundet telefonsamtal från anhöriga till dömda och handskrivna brev från fångar som vill att han ska ta upp deras fall, eftersom de anser sig felaktigt dömda.
De som tar kontakt med honom gör det inte bara för att de vill att han ska göra journalistik av deras fall utan för att han med sin erfarenhet av grävande journalistik ska läsa förundersökningar och se om det finns brister i materialet.
– Jag har aldrig tagit emot en krona. Däremot har jag hjälpt människor genom att läsa deras handlingar och ta kontakt med andra journalister, jurister och juridiska ombud, säger Nuri Kino.
Såväl Nuri Kino som Dick Sundevall anser att fångar vänder sig till journalister för att få hjälp eftersom det är svårt att få sitt fall prövat i en högre instans, och för att deras juridiska ombud av olika anledningar gett upp. Journalister ses som en sista utväg.
Men Anders Fallenius, ordförande i Kriminaljournalisternas klubb, har en helt annan bild av jobbet.
– Jag har aldrig fått något erbjudande om pengar och har aldrig hört talas om att någon annan skulle ha fått det heller, alltså före det här med Trond Sefastsson, säger han.
Inte heller Kicki Hultin, reporter på Uppdrag granskning i Sveriges Television, har varit med om något som liknar Trondgate.
– Nej, faktiskt aldrig. Det är ju egentligen lite underligt. Ett program som Uppdrag granskning ses av många människor som en hjälpande myndighet och det borde vara fler som hörde av sig med sådana frågor, men nej.
Kriminalreportern Christer Berglund, aktuell med reportageboken I dödens väntrum, har genom sitt arbete lång erfarenhet av kriminella kretsar. Enligt honom tillhör hot och förfrågningar om att utföra olika brott vardagen.
– Ja, det är inte märkligt alls. Där är på exakt samma sätt som i alla andra världar. Det är ingen skillnad. Skillnaden är att jag i större utsträckning får erbjudanden om att utföra kriminella handlingar. Men jag har aldrig blivit erbjuden några penningsummor.
Christer Berglund anser att det är oundvikligt att man påverkas av umgänget med kriminella.
– Ju djupare du går in i en miljö, desto mer påverkas du. Att umgås med kriminella innebär andra kulturella koder med inslag av hot och svek, som du måste lära dig.
kh@journalisten.se
pj@journalisten.se
lb@journalisten.se
