”Journalistik om arbetslivet värderas inte så högt som den förtjänar”

Flera jurymedlemmar som delade ut priser på Fackförbundspressens prisgala igår, som DN:s reporter Staffan Lindberg och TV4:s Carolina Jemsby, hyllade på scen mängden starka berättelser ”om vanliga människor” och tunga avslöjanden som de fått ta del av i juryarbetet.

Föreningen Fackförbundspressens ordförande Alexander Armiento, chefredaktör på tidningen Publikt, håller med.

– Man kan konstatera när man ser nominerade och vinnare i Fackförbundspressens journalistpriser att det görs fantastiska jobb. Det produceras väldigt mycket bra journalistik i den svenska fackförbundspressen, säger han.

Varför görs det så mycket bra journalistik?

– Även om fackförbundspressen också möter nedskärningar så står den på många håll ännu stark. Man har på många redaktioner ännu hyfsade resurser, relativt mot andra delar av mediebranschen, och använder dem väl. Jag tror också att man har tänkt kring vad man gör på ett strategiskt sätt, och i högre grad gör det andra inte gör: bevakar sina egna branscher och satsar på just fördjupande journalistik och granskningar. Det är också vad man ser att läsarna efterfrågar.

Alexander Armiento menar också att arbetslivet är ett tacksamt journalistiskt fält.

– Fackförbundspressen skriver om ”vanliga människor”, ofta i utsatta positioner, som gör intressanta, spännande, svåra saker på jobbet. Det finns starka människoöden och starka konflikter på arbetsmarknaden, på jobbet.

Därtill pågår en generationsväxling på många redaktioner, påpekar han, där erfarna reportrar som kan sina områden utan och innan blandas upp med yngre som kommer in med nya perspektiv och idéer.

– Det har lett till en smältdegel, en korsbefruktning, på många redaktioner. Jag upplever ett väldigt starkt engagemang för journalistiken på fackförbundspressens redaktioner.

Han hoppas att den årliga branschdagen Fackförbundspressens dag, som funnits i sin nuvarande form sedan 2005, bidrar till att förnya och vässa journalistiken.

Hur kommer det sig att den här starka journalistiken inte når ut bredare då, att gräven inte plockas upp mer av andra medier?

– De senaste åren upplever jag att alla medier haft svårare med det, för att alla satsar mest på egna grejer. Men det kan också vara så att de ämnen som fackförbundspressen lyfter i vissa fall blir styvmoderligt behandlade. Man värderar inte journalistik om arbetslivet i den utsträckning den förtjänar.

Är det smart att samla krafterna, som LO Mediehus har gjort?

– Det kan vara en bra modell för en del, men det går också att göra bra journalistik som mindre redaktion på egna ben. Alla tidningsägare och redaktioner måste pröva den frågan från sina förutsättningar, säger Alexander Armiento.

I sitt tal på onsdagen lyfte Alexander Armiento att ännu ett stort fackförbund tagit ifrån sin tidning det redaktionella oberoendet: Sveriges Ingenjörer.

– Det finns en utveckling åt två olika håll. Några förbund, Akavia, Finansförbundet och nu Sveriges Ingenjörer, lägger ned sina tidningar eller förvandlar dem till något annat än journalistik genom att beröva dem självständigheten. Det är naturligtvis mycket oroväckande. Samtidigt ser vi på andra håll hur fackförbund uttrycker att de värdesätter sin tidning och snarare stärker det redaktionella oberoendet i policydokument. Man ser värdet av att journalistik har andra verktyg för att sätta fokus på angelägna frågor att driva på debatten. Det är ett tillnyktrande från en form av centralistiskt tänkande och idén att hela organisationen ska tala med en röst.

Här finns några av gårdagens vinnare och nominerade att läsa:

Dagens Arbete: Conny blev sjuk av giftet på jobbet – ”Jag är den sista överlevande”

Dagens Arbete: Skyddet blev en skuldfälla – så krävs skadade arbetare på miljoner

Arbetet: Rädslans restaurang

Sekotidningen: Döden på järnvägen