”Jag har fått en hatkärlek till journalister”

I morgon torsdag slutar Hanna Nyberg som ordförande i journalistklubben på Sveriges Television. Hon kommer att vara föräldraledig från och med nästa månad, men det har egentligen inget med beslutet att göra. Hon bestämde sig för länge sedan att fyra och ett halvt år fick vara nog.

– Jag bor i Göteborg och har pendlat till Stockholm. Det är nog det som har slitit mest. Det ska bli väldigt skönt att få bo och verka i samma stad, säger Hanna Nyberg.

Det har varit en märklig period att vara facklig på SVT, konstaterar hon, och det började det med en rivstart. Ett par veckor efter att hon valts till ordförande våren 2016 lade Unionen ett strejkhot på SVT. Företaget började försöka sätta in journalister som var medlemmar i Journalistförbundet på Unionenkollegornas pass.

Annons

– Vi fick väcka förhandling om varenda sånt case som vi fick till oss och BAM där var jag igång, rusade mellan kansliet och dåvarande HR-direktören.

Året hon tillträdde som klubbordförande skördade högerpopulismen segrar i Europa och USA, och i Sverige började attackerna mot public service bli mer frekventa och högljudda. Enskilda journalister hängs ut i sociala medier för påhittade eller faktiska misstag, och arbetsgivaren har fått hantera fler och hårdare angrepp utifrån, med blandat resultat, tycker Hanna Nyberg.

– Jag ser en risk i att attackerna mot journalister blir allt mer förfinade – att de som hatar fri press smutskastar medlemmar för att de sagt en grej i det förflutna eller varit aktiva eller är homosexuella. Det är jätteviktigt att företaget alltid backar sina anställda, men tyvärr kan jag se en ängslighet där. Att man låter folk gå för saker utifrån en slags ”damage control” i stället för att stå upp för att våra medarbetare kan göra misstag men är jävligt professionella ändå, säger hon.

Under hennes ordförandeperiod publicerade Journalisten två större granskningar som rörde om i grytan: granskningen av tystnadskultur och identitetspolitik inom public service våren 2017, samt granskningen av journalistiken, arbetsmiljön och ledarskapet på SVT Nyheter förra året. Därtill Metoorörelsen 2017, uppropet på Kulturen 2019 där SVT anklagades för ”rovdrift på frilansar”, den ständiga kampen om visstidsanställningarna, hot och hat mot enskilda journalister, flera politiska angrepp – och i våras krisen på de lokala redaktionerna efter en katastrofal omorganisation som ledde till att de två högsta cheferna för SVTs lokala nyheter avgick och hela den stora omorganisationen fick rullas tillbaka.

Den där sista händelsen, när den lokala organisationen kollapsade på ort efter ort och journalister gick hem med allvarliga stressyndrom, fick klubben att knäa av trycket från medlemmarna.

– Det var riktigt jobbigt. Det, och en del individärenden, har lämnat djupast spår, säger Hanna Nyberg.

Och sen kom pandemin. Arbetstempot skruvades upp till max och saker föll mellan stolarna på SVT, vilket bland annat orsakade en fällning i Granskningsnämnden. Det har varit psykiskt påfrestande för medarbetarna, inte minst för dem som gått på visstidsanställningar och utlasas till en skakig arbetsmarknad.

– Vi har sett att sjukskrivningarna ökar bland unga medarbetare nu. Jag har pratat med flera som är under 30 år och som inte mår bra, dels på grund av oron i samhället, dels för att de saknar fast anställning och funderar på att byta yrke.

SVTs arbetsgivarpolitik och ”anställningsfobi” skapar ohälsa, menar hon.

– Det finns inget skäl till att ha så många visstidsanställda i företaget. Vikariebehovet kan man lösa med en större vikariepool av fast anställda journalister. Jag ser arbetsgivarpolitiken som en stor utmaning för SVT.

Behandlingen av visstidsanställda, tuffa schemaläggningar, individärenden och organisationsfrågor där medlemmarna inte blir lyssnade på, har gjort henne allt mer ilsken.

– Med arbetsgivaren har jag nog bara blivit argare och argare och det har inte alltid gagnat syftet så hade jag varit kvar hade jag nog försökt med en annan debatteknik.

Hanna Nyberg suckar. Det är en hel del hon tycker att hon inte hunnit med, som till exempel att få till en tvättstugelösning med att man väljer sitt eget schema – det har hon inte fått gehör för. Hon hade velat ha fler gemensamma kurser med arbetsgivaren, och pratat mycket mer om yrkesetik och samtalsklimat på redaktionerna. Tiden har inte räckt.

– Det har varit fyra intensiva år. Jag har tempot i mig, jag är nyhetsreporter så jag är en ganska snabb person. Men det har varit väldigt krävande. Är det här normalt? Jag vet inte. Jag tror inte det. Det känns som att det har varit exceptionellt.

Men också roligt och utmanande – och viktigt, tillägger hon.

– Det har varit händelserikt och meningsfullt, det mest meningsfulla jag har gjort. Jag har också fått en hatkärlek till journalister under den här tiden, och det har jag kanske alltid haft. Man tror att man kan så jäkla mycket som journalist, men med åren har jag blivit mer ödmjuk och jag försöker prata mindre i samtal med medlemmar och i stället lyssna mer.

– Det allra allra bästa är alla fina människor jag mött. Medlemmar och fackligt förtroendevalda som blivit vänner och förebilder för livet.

Fakta

Nya styrelseledamöter i SVT-klubben

Under höstmötet den 22-23 oktober väljer journalistklubben på Sveriges Television ny ordförande. Valberedningens förslag är Rebecka Mårtensson, till vardags reporter i Västmanland. Två nya ledamöter till klubbstyrelsen föreslås också: Anders Kauranen, researcher på nyhetsdivisionen och Hedvig Eriksson, reporter Riksnyheterna online.