Replik: ”Idag kan vi få ut nyhetsbilder till våra läsare på några sekunder”

Replik till ”Genrebilder har ersatt bildberättande i lokalpressen” av Martin Hedén:

För att bemöta påståendet om lokalmedias ”extremt torftiga bildberättande” och kritiken mot hur vi använder genre- och arkivbilder tarvas en förklaring av den bakomliggande tekniska lösning som används på de flesta moderna, svenska nyhetssajter.

Under många år har korta nyhetstexter och notiser krävt någon form av bild för att de ska se bra ut på sajt. Rent tekniskt har vi behövt en puffbild till precis allt som publicerats digitalt. Således har motsvarigheten till en bildlös notis anno 1998 i dag fått en genrebild på exempelvis en polisbil. När allt fler lokaltidningssajter nu går över till att lägga notiser i liveflöden kommer de tämligen intetsägande genrebilderna inte längre behövas i samma utsträckning. Den utvecklingen är positiv. Jag kan hålla med Martin Hedén om att just den här typen av bildsättning är påver.

Påståendet att lokalpressens användande av genrebilder i stor utsträckning skulle bero på att ”bildframställningen sker direkt vid desken” för att ”verkligheten inte ens behöver uppsökas” är däremot rent barock. Det är ett banalt påstående som helt saknar förankring i hur dagens journalistiska arbete bedrivs på lokalpressens redaktionsgolv. Och att vårt arbete inte längre skulle handla om att ”undersöka och skildra människor, tid och samhälle med hjälp av kameran” är även det en beskrivning jag inte känner igen mig i. Är det några som är närvarande i lokalsamhällenas vardag så är det lokalmedia. Vi dokumenterar, berättar och problematiserar skeenden och öden dag efter dag, år efter år. På plats. På orten. Det är vi som är kvar och fördjupar oss efter att riksmedia har dragit in vid stora nyhetshändelser (läs: Tove-fallet i Vetlanda, Örebromasakern, stadsbranden i Eksjö 2015 och så vidare) och sedan lämnat när riksintresset kallnat. Vi dokumenterar i bild, text och video.

Att lokalmedia, som Martin Hedén antyder, är mer intresserad av att jobba med bilder som signalerar snarare än visar skeenden är rent felaktigt. Utöver när det är befogat, såklart. Alla som kan sin Erwin Panofsky eller som läst Cesare Ripa vet mycket väl att ibland är bildens symbolvärde och vad den väcker för associationer mer relevant, än exakt vad den föreställer. Vad som kan läsas in i en bild är ibland det centrala. Så även i lokalmedias användning av arkivbilder, vill jag hävda.

För att problematisera på temat ovan skriver Martin Hedén att lokalmedia använder arkivbilder när vi vill hitta något som symboliserar det vi skriver om, istället för att göra oss omaket att gå ut i verkligheten. ”[…] en arkivbild på kommunalrådet alternativt stadshuset signalerar politik” skriver han.

Precis så, säger jag då.

På vilket sätt den månghundraåriga traditionen, väl förankrad i konsthistorien, skulle vara ett problem på det sätt som Hedén påstår är för mig ett mysterium. Jag hävdar att lokalmedia, i alla fall på min titel, generellt använder arkivbilder på stadshus och kommunalråd när det är ett fullgott alternativ. När det är ett medvetet val. Att slentrianmässigt ta nya bilder på nyss nämnda kommunalråd flera gånger i månaden tillför absolut ingenting. I alla fall inte om de bilder som vi själva tagit håller bra kvalitet, är tagna i varierande miljöer vid olika årstider och i rikt varierade vinklar med olika bildutsnitt.

I sammanhanget vill jag också hävda, tvärt emot Hedéns påståenden, att lokalmedia är väldigt duktiga på att vara på plats när det behövs. Oavsett om det gäller relevanta pressträffar, restaurangöppningar, konserter, sportevenemang eller stora breakinghändelser så dokumenterar vi i bild. Och hur tolv bra bilder från en olycka 2025 kan vara sämre än två olycksbilder från 1998 övergår mitt förstånd. De indikerar inte lathet och oförmåga att välja, som Hedén hävdar. De signalerar snarare yrkesskicklighet och speglar majoriteten av våra läsares intresse.

Jämförelsen mellan de stora drakarnas bildberättande och vårt haltar även den. Att påstå att drakarnas tillgång till duktiga fotografer får vårt vardagliga arbete att framstå som än mer påvert är att slå in en öppen dörr.  Skam vore väl annat, om inte de kunde producera fler prisvinnande bilder än vad en landsortsredaktion med fyra reportrar mäktar med.

Jag vill samtidigt passa på att vända på argumentet ovan.

Det är inte helt sällan som jag förundras över att både en reporter och en fotograf på en av de stora drakarna åkt på ett jobb för att, säg, besöka en återvinningsanläggning. En text på 4000 tecken bildsätts med två helt okej foton på en människa mot en fasad. ”Det borde väl reportern ändå klarat av själv?” kan jag tänka då. Men kanske är det detta arbetssätt som Hedén hyllar och kallar ett ”avancerat bildberättande”, det där som lokalmedia inte längre klarar av.

Oavsett vad vi i våra respektive ringhörnor anser i sakfrågan, tolkar jag det som att kärnan i Hedéns debattartikel är en oro för att någonting går förlorat inför framtiden. Samtidsdokumentationen av lokalsamhällen som Gävle, Eksjö eller Avesta går förlorad då lokalmedia inte längre är lika bra på att dokumentera kvalitativt i bild, som vi är i text. Lokalmedias extremt torftiga bildberättande skapar hål i det historiska skeendet och framtidens forskare kommer att stå handfallna när de söker visuell kunskap om lokalsamhället av i dag, om jag förstår Hedén rätt. Ett sådant påstående är totalt snömos.

Hur 250 bilder – utvalda, redigerade, varsamt granskade – från årets studentbal i Eksjö skulle vara så mycket sämre än ett dussintal bilder från studentbaler från slutet av 90-talet övergår mitt förstånd. Men så är det väl också precis det Hedén antyder, att dagens nyhetschefer och utgivare famlar i mörkret och helt enkelt inte begriper vad kvalitativt bildberättande är; att det vi står för och skapar i vardagen representerar ”en allt mer schablonmässig presentation av samhället, ytterst en förenklad verklighetsbeskrivning”.

Inget kunde vara mer fel.

Jag anser att dagens lokalreportrar generellt är mycket skickliga på att – även i bild – återge just det samhälle och de skeenden som Hedén säger att vi inte kan spegla på ett kvalitativt sätt. Utrustade med mobiltelefoner, ibland systemkameror, och en laptop kan vi i dag få ut nyhetsbilder till våra läsare på några sekunder. Jämför med förr, då det kunde ta timmar innan kontaktkartorna låg för beskådan och negativ låg utslängda på ljusbordet. Än längre tid tog det innan läsarna fick ta del av nyheten i text och bild. Det är väl ändå en förbättring i medielandskapet och ett sätt att hålla demokratins fyrbåk vid liv, Martin Hedén?

Carl-Henric Malmgren
Chefredaktör och ansvarig utgivare Smålands-Tidningen (Bonnier News Local)