Ilskan mot ledningen växer på SVT

Maria Pettersson, nyhetsankare för morgonsändningarna, har varit på plats i en halvtimme redan när vi anländer till SVT Malmös redaktion klockan fem på tisdagsmorgonen den 23 februari. Hon scannar nyhetsläget, kollar det förproducerade inslaget och håller kontakt med reportrarna i Växjö, Karlskrona och Helsingborg. Malmöreportern Elias Bondpä kommer samtidigt med oss och börjar jaga telegramnyheter. Ett mord i natt i Helsingborg, bunkerdomen faller i dag, och en lokal vinkel på SVTs stora bostadsgranskning som är inplanerad sedan tidigare.

Klockan 06.52 börjar nyhetssändningarna bandas. Maria Pettersson kör tre minuter Blek­inge paus tre minuter, tre minuter Helsingborg, paus tre minuter, tre minuter Småland, paus tre minuter och till sist klockan 07.10 tre minuter Skåne live. De tre bandade sändningarna går ut samtidigt till sina regioner. Det finns inga marginaler om något skulle gå snett. Och det gör det.

Mitt i Smålandsbandningen dör kontrollrumsskärmen och produktionskoordinatorn Johan Dernelius får börja trycka ut inslagen i blindo. Lite lätt stressigt, underdriver han själv efteråt.

Klockan 07.13 kan Maria Pettersson pusta ut.

– Det är stressigt inför första sändningen, sedan blir det lugnare. Man kanske byter ut en eller två grejer, men inför första sändningen måste man snickra ihop allting för fyra nyhetssändningar, säger hon.

Andra sändningen går ut 08.10 och tio minuter senare inleds morgonmötet, Helsing­borgs­redaktionen är med på videolänk. Dagens jobb planeras. Riks kör bunkerdomen, så det slipper man göra lokalt. Skönt. Pressen är hård nog.

Morgonmötet avslutas och vi går ner från översta våningen i den stora hallen, som en gång var del av Kockums ubåtsvarv, till mötesrummet Vinjetten bakom lobbyn. Ett tiotal av medarbetarna samlas för att diskutera det pågående upproret mot SVT-ledningen. Det är halva redaktionen.

Det är inte bara det höga tempot i produktionen som har fått Malmöredaktionen att gå först in i väggen och sedan i taket och nu kräva åtgärder. Grundproblemet är själva tänket bakom omorganisationen, att SVT vill ha multijournalister på alla poster. Alla ska göra allt. Det är den idén som gör medarbetarna rasande. Och de är verkligen rasande.

”I stället för att utveckla spetskompetenser på alla områden utvecklar vi dålig kompetens på alla områden. När alla ska kunna allt blir ingen bra på någonting. Det märks.”

”De tvingar personer att göra saker som de inte kan och inte vill, medan de som kan och vill inte får. På vilket sätt är det bra?”

”Vi jobbar fler helger och kvällar än någonsin tidigare och får inte tid till återhämtning. Jag tar ut enstaka semesterdagar mitt i arbetsveckorna bara för att orka med.”

”Vi har större krav och högre arbetsbelastning än vad TV4s reportrar hade.”

”Det enda syftet med den nya organisationen verkar vara att göra det enklare för schemaläggaren. Allt annat har blivit svårare och sämre.”

”Utbildning och erfarenhet verkar inte spela någon roll längre för SVT. Det här är ett monumentalt slöseri med vår kompetens.”

”Vi förlorar vår kvalitet och vår trovärdighet.”

”När en erfaren reporter ska vara fotograf och en nyutexaminerad bildjournalist ska vara reporter så är det två blåbär ute på jobb.”

”Ledningen säger att vi måste låta organisationen sätta sig och att vi behöver mer utbildning. Det har snart gått ett år, folk blir sjuka, och det spelar ingen roll hur mycket utbildning vi får – det går inte att hålla sex olika kompetenser på topp samtidigt. Det måste bli ett slut på det här.”

Omorganisationen på SVTs regionala nyheter, som numera heter lokala nyheter, genomfördes i april 2015. Den dokumentation som Journalisten har tagit del av visar att skyddsombuden i början av februari 2015 slog larm och varnade för att omorganisationen skulle medföra risker för anställdas hälsa och att det saknades ”ett långsiktigt perspektiv så att individen håller ett helt yrkesliv”. I ett brev till ledningen skrev de sex huvudskyddsombuden på SVT att de var ”allvarligt bekymrade över utvecklingen”. Med bara två månader kvar till organisationen skulle sjösättas hade skyddsombuden fortfarande inte involverats i processen på det sätt som lagen kräver, menade de.

Dokumentationen visar också att bemanningen av lokalredaktionerna beslutades relativt oberoende av produktionskraven. Kravet att alla ska göra allt uppstod för att få de mindre redaktionerna att fungera schemamässigt.

Den så kallade ”ansvarsprofilen” för en reporter på SVTs lokala nyheter är på 4100 tecken och ryms inte på en A4. En reporter är i praktiken reporter, webbredaktör, fotograf, redigerare, redaktör, tekniker och dramaturg i ett, och ska bland annat vara självgående, flexibel, kreativ, kulturellt medveten, relationsskapande, socialt aktiv, lyhörd, strukturerad och aktiv inom utvecklingen av journalistiken och samhället i stort. Samt förstås jobba oregelbunden arbetstid med hög stressnivå.

Journalisterna på Malmö­redaktionen medger att det säkert finns renässansmänniskor som lever upp till kraven som SVT ställer, men de är inte många. Det stora problemet, menar de, är att om någon inte lever upp till alla kraven så haltar produktionen just eftersom alla är schemalagda för att göra allt.

På SVT Nyheterna Skåne är domen över omorganisationen stenhård. ”Företagsekonomiskt osunt, ineffektivt, kostsamt, skadligt, kvalitetssänkande och en katastrof för arbetsmiljön och arbetsglädjen. Ingen har vunnit på det här.”

– Folk kommer att fortsätta att bli sjukskrivna samtidigt som produkten blir allt sämre om inget förändras. Vi kan inte fortsätta att arbeta så här, säger Per Carlsson (bilden), som sitter i sektionsstyrelsen på SVT Malmö.

Journalisten har tidigare berättat om kritiken mot omorganisationen. På flera av redaktionerna hoppas man nu på att problemen ska lyftas centralt av skyddsombuden och facket.

Christina Ågren, som är programchef för SVTs lokala nyheter uppger att man noga följer hur redaktionerna fungerar och hur medarbetarna mår efter omorganisationen.

Folk blir sjukskrivna på grund av arbetsbelastningen, gör ni verkligen tillräckligt?
– Jag har inte upplevt att det är ett generellt och stort problem. Men jag säger inte att det är oproblematiskt. Man ska absolut inte bli sjuk av arbetet på Sveriges Television. Detta är huvudfokus för mig just nu. Vi är lyhörda och måste i samverkan hitta vägar framåt.

Christina Ågren avstår från vidare kommentarer eftersom det pågår en ”intern dialog”.