Håkan Lindqvist: : TU bör tala allvar med Herenco
Det är glädjande att Tidningsutgivarna och Journalistförbundet åter försöker hitta vägar att komma ur den konflikt som snabbt riskerar att trappas upp och få kännbara följder för båda parter. Morgondagens möte med medlarna borde leda till en dialog om hur avtalsrörelsens tvistefrågor kan lösas.
Det är glädjande att Tidningsutgivarna och Journalistförbundet åter försöker hitta vägar att komma ur den konflikt som snabbt riskerar att trappas upp och få kännbara följder för båda parter. Morgondagens möte med medlarna borde leda till en dialog om hur avtalsrörelsens tvistefrågor kan lösas.
Förhandlingsinviterna från Journalistförbundet har länge varit tydliga. Att TU nu tar ett initiativ är välkommet.
Kvar står dock att TU måste ta förbundets krav på en höjning av de sämst betalda journalisterna på allvar. Kanske kan de TU-företag som betalar anständiga löner tala allvar med låglöneföretag som Herenco. Det borde ligga i arbetsgivarnas intresse att få slut på konflikten och återgå till business as usual.
Eller kanske ändå inte. En del journalistik präglas lite för mycket av businesstänkande. Det gäller inte minst den publicitet som ägnas åt mer eller mindre celebra personer.
Kändistidningarna och kvällspressen har det senaste decenniet dag för dag hållit oss underrättade om den hårda men glamorösa värld som befolkas av sådana som Anna Nicole Smith, Lindsay Lohan, Britney Spears och andra som vi knappt minns varför de en gång blev kända.
I Björn af Kleens reportage i detta nummer av Journalisten får vi en inblick i hur man tänker i den redaktionella miljö där materialet produceras.
Om man bortser från det tramsiga i dessa ständiga rapporter om kändisars kärleksliv och skandaler kan man fundera över vad den sortens journalistik står för och varför även i övrigt någorlunda seriösa tidningar ger den plats.
Det givna svaret är förstås att den säljer. Dessutom är det, som Daniel Nyhlén påpekar i reportaget, frestande att ta till det internationella byråmaterial som väller in. Det fyller sidorna utan att någon ansträngning behöver göras.
Men visst är det sorgligt att en kändiskategori som deltagare i dokusåpor anses ha kvalificerat sig för närvaro i medierna. Många av dem har främst gjort sig ryktbara genom att förnedra sig på prime time i olika TV-kanaler.
I denna narcissistiska tid köar människor för att få delta och visa upp sig i dokusåporna. Det är personer som inte bryr sig eller förstår att hävda sin integritet.
Men måste medierna exploatera dessa människor bara för att det låter sig göras? Om dokusåpakändisarna saknar omdöme – behöver medierna också göra det?
Slutligen önskar vi Sveriges Television lycka till med den politiske kommentatorn K-G Bergströms nya talk show Rakt på, som startar den 11 september (nine eleven!).
Vi noterar att SVT likt film- eller musikbranschen lanserar sin fixstjärna genom att i dag anordna ett ”intervju- och fototillfälle”. I en inbjudan till pressen heter det: ”Vi börjar med allmän fotografering 09.30. Därefter, med start kl 10.00, startar de enskilda intervjuerna om 30 minuter per tidning.”
Det framgår inte av inbjudan var KGB väljer att göra press. Men vi föreställer oss att han ger sina intervjuer i en svit på Grand Hôtel medan hans livvakter försöker hålla ordning på de stökiga kolleger som otåligt stampar nere i lobbyn.
hl@journalisten.se
