Grigorij Nechorosjev tidning lades ner efter Putinartikel

"I det ni säger finns inte ett ord av sanning", kontrade presidenten bestämt på en presskonferens några dagar senare. Enligt rådande medielogik, stor nyhet, liten dementi var historien ut-
agerad, i varje fall i den svenska pressen.
I Moskva kom publiceringen däremot att bli upptrappningen på ett intrikat spel mellan politiska makthavare, medieägare och redaktörer som fortsatte i massavsked och en nedlagd publikation.
– En tjänstemans fru blir bestulen på sin minkpäls. Mannen ställer till med en skandal för att få fatt i tjuven. Några dagar senare blir han uppkallad till sin överordnade där han blir upplyst om att han får sparken för att hans fru stulit en päls. Nej ni har fått det om bakfoten, förklarar tjänstemannen, det var hon som blev bestulen på sin päls. Fru, päls, stöld, sak samma vem som stal vad, svarar chefen, sparken ska du ha.

Så summerar Grigorij Nechorosjev efterspelet av artikeln om Rysslands presidents eventuella utomäktenskapliga förhållande, när vi träffar honom i hans hem i Moskvas innerstad.
Efter att ha arbetat som Rysslandskorrespondent för BBC, avslöjat mörkläggningen bakom Kursk-olyckan åt Nezavisimaja Gazeta och varit redaktör på Dagens Industris Sankt Petersburg-upplaga, blev Grigorij Nechoresjev chefredaktör för tidningen Moskovskij Korrespondent under hösten 2007. Ett halvår senare var han först med att publicera ryktet om relationen mellan Putin och den 24-åriga gymnasten tillika parlamentsledamoten Alina Kabajeva.
Fyra dagar senare miste Grigorij Nechorosjev tillsammans med 60-talet anställda jobbet. Tidningen lades ned med den officiella förklaringen att den inte var tillräckligt lönsam.
– Min fru tycker att jag borde byta efternamn, säger Grigorij Nechorosjev och tänder en cigarett vid köksbordet. Som det är nu vill ingen av mina gamla kolleger publicera mig, de säger: du förstår det går inte nu, men så småningom kommer folk att glömma. Vi får väl se, fortsätter han med ett leende, frugan tycker ändå att hon har ett finare efternamn.

Över en natt gick Grigorij Nechorosjev från att vara ett av de främsta namnen i ryska journalistkåren till utfryst och arbetslös. Hans meriter visade sig inte längre mycket värda när han valde att överskrida gränsen för det journalistiska tabut: presidentens helgd.
– I Ryssland är presidenten en halvgud, och halvgudar har inget privatliv. Men i själva verket är det ointressant om Putin hade en affär med henne eller inte, även om jag fortfarande tror att historien är sann, tillägger han.
Det intressanta är snarare vad som hände efter publiceringen. Trots att Grigorij Nechorosjev hade förväntat sig en skandal kom uppståndelsen att bli mer än vad han någonsin räknat med. Nätupplagan fick hundratusentals nya besökare varje dag, tusen-
tals bloggare skrev om ryktet, politiker rasade och samtliga ryska medier och en stor del av den internationella pressen hänvisade till Moskovskij Korrespondent och dess skvaller.

Det vore ett drömscenario för vilken kvällstidningsredaktör som helst, om det inte vore för en liten detalj. Att tidningen gick i graven.
– Det var ett rykte, och vi pub-licerade det som ett rykte, med frågetecken och allt. Men andra tidningar började återpublicera det som sanning, och de hänvisade till oss.
Plötsligt hamnade Grigorij Nechoresjev och hans redaktion mitt i ett realpolitiskt maktspel där artikeln kom att få en helt annan innebörd.
Med Monica Lewinsky-affären i minnet började andra ryska tidningar spekulera om vad publiceringen hade för bakomliggande motiv och om Moskovskij Korrespondent var ute efter att sätta dit den ryske presidenten.
Konspirationsteorierna haglade fritt, och en av landets främsta dagstidningar publicerade ett längre material där artikeln beskrevs som en uppgörelse mellan tidningens ägare och presidenten om en plats i ryska senaten.

När presidenten själv fördömde publiceringen med att han "alltid ogillat dem som med erotiska fantasier lägger sina fuktiga näsor i andras privatliv", blev  Grigorij Nechorosjev och hans redaktion allmänna villebråd. Men det främsta trycket kom att landa på tidningens ägare.
– Dagen efter Putins uttalande blev han uppkallad till FSBs (KBGs moderna motsvarighet, reds anm.) huvudkontor i centrala Moskva, berättar Grigorij Nechoresjev om tidningens ägare. De sa: vi kan inte längre garantera din säkerhet. Det var ett uttryckligt hot, förtydligar han.
Att tidningen Moskovskij Korre-
spondent ägare var den ryske oligarken Alexander Lebedev gjorde inte saken bättre.

Lebedev är den person som finansierar den världskända oppositionstidningen Novaja Gazeta där Anna Politkovskaja arbetade då hon mördades. Att just hans tidning publicerade artikeln kom enligt Grigorij Nechoresjev att betraktas som ett frontalangrepp på regeringen.
– Oberoende journalistik är så ovanligt i Ryssland att ingen ville tro på att det var ett publicistiskt beslut som vi själva fattade. Vi beskrevs som Lebedevs mario-
netter, fast han verkligen inte hade något med publiceringen att göra, säger Grigorij Nechoresjev och sträcker uppgivet ut händerna.
Nu blev oberoendet ett problem som ägaren var tvungen att handskas med, ironiskt nog just för att ingen trodde på det.
Lebedev tog avstånd från artikeln och dagen efter besöket på FSBs kontor stängde han ned tidningen. Officiellt hade nedläggningen inget med artikeln att göra. Det var ett ekonomiskt beslut som var inplanerat långt tidigare och som bara råkade sammanfalla med kritiken.
– Vi hade ett färdigt nummer som var redo att gå i tryck, en oanvänd budget och en långsiktig investering. Det finns ingen tvekan om varför han stängde tidningen, förklarar Grigorij Nechoresjev.
Efter Sovjetunionens kollaps har korruptionen i Ryssland nått allt högre nivåer, i varje fall enligt organisationer som Transpa-
rency International.

Att de ryska oligarkerna, som gjort sig svindlande förmögenheter under privatiseringsvågen, gömmer åtminstone några skellett i garderoben är det därför få som betvivlar. Det är dessa skelett som nu regeringen använder för att oligarkerna ska rätta in sig i leden.
Exempelvis låg i uppgången till Grigorijs Nechorosjev hus fram tills nyligen en liten anspråkslös bank som visade sig vara exil-
oligarken och oppositionspolitikern Boris Berezovskijs privata penningtvätteri. Den tvingades slå igen efter ett tillslag mot stadens organiserade brottslighet.
– De hotade inte bara Lebedev, utan hela hans verksamhet började få besök från säkerhetsapparatens kommissioner. Han blev skrämd, fortsätter Grigorij Nechoresjev, och ville inte sluta som Chodorkovskij (den förra oligarken som numera avtjänar ett mångårigt fängelsestraff vid Kamchatka, reds anm.).
Uppmärksamheten kring artikeln och motståndet mot tidningen blev mer än vad Grigorij Nechoresjev hade räknat med, men i själva verket var det endast slutfasen i en utdragen maktkamp som han kämpade med redan från första början.

Moskovskij Korrespondent grundades i september 2007 som ett försök att skapa en liberal kvällstidning i västerländsk tappning.
– Vi såg oss själva som en socialdemokratisk kvällstidning, säger Grigorij Nechorosjev. Med den politiska kultur som vi har i Ryssland är det nästintill omöjligt att inte bedriva skvallerjournalistik. Vår kunskap om det politiska livet är som Churchill uttryckte det: en kamp mellan bulldoggar under en heltäckningsmatta, det enda vi ser är slamsorna som flyger ut.
Tabloidformatet skulle dessutom vara ett populärt och ekonomiskt smart sätt att kritisera makten utan att behöva hållas till svars som i en dagstidningspub-likation. Planen var att bli självfinansierande inom två år.
– Men vi blev genast motarbetade av våra politiska konkurrenter. De släppte inte in oss i sina distributionskanaler så vi köpte i smyg upp tidningskiosker i centrala Moskva och startade ett parallellt distributionsnät. Vi gjorde en påkostad reklamkampanj i tunnelbanan, men bara ett par dagar senare hade vandaler förstört våra affischer. Hur nu vandaler kan förstöra tvåhundratusen affischer, säger Grigorij Nechorosjev ironiskt.

Även om spridningen av tidningen var kraftigt begränsad började den sakta men säkert utvecklas till att bli en makt att räkna med. Strax före publiceringen av artikeln om Putin och hans presumtiva älskarinna var Moskovskij Korrespondents samlade upplaga över 150 000.
– Jag kan inte säga att jag har någon moralisk rätt att vara bitter för att Lebedev stängde ned tidningen. Jag förstår hur han resonerade och han hade anledning att vara rädd.
Om den före detta KGB-agenten Lebedev, med sin privata armé av livvakter, hade verkliga skäl att oroa sig för sin säkerhet är svårt att bedöma, men för Grigorij Nechoresjev återberättade han rykten inifrån säkerhetsapparaten om beställningsmord. När historian nådde sin kulmen veckan efter publiceringen fick Grigorij Nechorosjev livvakter av sin chef.
– Jag gick inte hemifrån utan dem, berättar han. Vid ett tillfälle skulle jag gå ut med min dotter några kvarter bort. Det var surrealistiskt att vänta på att livvakterna skulle eskortera oss.

Snart ett år senare är Grigorij Nechorosjev fortfarande arbetslös och med vinterns ekonomiska kris har även oligarken Alexander Lebedev själv fått känna på innebörden av att finansiera obekväm journalistik.
Medan ryska företag och banker får statliga lånegarantier för att fortsätta sin verksamhet, har hans företag konsekvent förväg-rats tillträde till den statliga bankens soppkök.
– Tjugotusen personer riskerar nu att förlora sina jobb på grund av den här artikeln, så visst förstår jag honom.
Bland de övriga avskedade redaktionsmedlemmarna är förståelsen inte fullt lika stor.
I januari i år gjorde Lebedev som första ryska affärsman entré i den västerländska mediemarknaden genom köpet av den brittiska tidningen Evening Standard.

I ett öppet brev till Lebedev uttryckte de avskedade journalisterna från Moskovskij Korrespondent sin förvåning över köpet: Det verkar konstigt, ni säger att ni inte har råd att betala ut 200 000 rubel i innestående löner till era journalister i Moskva, men ni har råd att lägga ut mångmiljonbelopp på den brittiska pressen!
– Visst blev de upprörda, summerar Grigorij Nechorosjev sina kollegers reaktioner. Han sa ju att han gjorde det för att försvara den fria pressen i England. Men han vågade ju inte ens behålla sin egen tidning i Moskva.
Spelar det då ingen roll om Putin hade ett förhållande med den 24-åriga gymnasten? Var det inte rätt att redaktionen fick stå sitt kast om det som publicerades visade sig vara fel?Grigorij Nechorosjev tittar ut genom fönstret. På andra sida gatan ligger FSBs internat, varifrån de unga säkerhetstjänstaspiranternas sorl fyller luften.
– Om det vi publicerade visade sig vara fel skulle de ju helt enkelt kunna stämma oss. De behövde ju inte stänga tidningen för den sakens skull.

Johannes Wahlström

Fotnot: Alexander Lebedev, Moskovskij Korrespondents ägare är före detta KGB-agent och en av Rysslands rikaste personer. Tillsammans med ryska staten äger han Aeroflot och Gazprom. Han var fram till förra valet ledamot i Duman.

Fotnot 2: Gräv i Örebro pågår mellan den 27-29 mars.