Gå direkt till textinnehållet

Gräv i forskning och bostäder belönades

Alexander Gagliano granskade forskning. Emma Johansson och Lars Andreasson undersökte bostadsrättsföreningar. Jobben gav Guldspadar vid helgens Grävseminarium i Göteborg.

Hösten 2006 tittade Alexander Gagliano, nyhetsreporter på Sveriges ­Radio Uppland, igenom landstingets diarielista och såg att Datainspektionen granskade stressforskningscentret CEOS vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Kliniken ville bedriva forskning på patienter och Datainspektionen ­begärde därför in uppgifter på hur informationen skulle lagras och om ­patienterna fått reda på att de skulle ingå i  forskningen.

Ledningen för CEOS svarade att man ännu inte börjat bedriva forskning på patienter utan inväntade ­Datainspektionens besked. Detta tyckte Alexander Gagliano var märkligt eftersom över 600 patienter
remitterats till forskningskliniken.

– Jag tänkte att det kanske var så att de inte talade sanning, säger Alexander Gagliano.

Han bestämde sig för att undersöka om det fanns bevis på att någon forskning hade bedrivits och gick igenom olika pressarkiv för att se om det skrivits något om klinikens forskning. Han fick också tag i några före detta anställda som i telefonsamtal bekräftade att forskning pågick, men de ville inte ställa upp på intervju.

Några artiklar hittade inte Alexander Gagliano, eftersom forskarna på CEOS inte lyckats publicera någonting i vetenskapliga tidskrifter.

Några uppgifter i diarier, om att kliniken skickat in rapporter, hittade han inte heller.

– Forskarna skickade inte sina forskningsrapporter till tidskrifter via universitetet. Därför blev de aldrig ­diarieförda. De skickade dem som vanliga brev hemifrån, säger Alexander Gagliano.

Under november och december fick han slutligen, genom källor i Sverige och utomlands, tag på tre opublicerade forskningsrapporter baserade på patientuppgifter från CEOS.

– Men jag kunde inte scanna in forskningsrapporterna och lägga ut dem på webben som bevis på att det förekom forskning. Juristerna på Sveriges Radio hävdade att det skulle vara ett brott mot upphovsrättslagen. Jag fick referera ur rapporterna i mina program i stället, säger Alexander Gagliano.
Det tog honom sammanlagt cirka fem veckor, utslaget över ett år och två månader, att göra reportagen.

Lokalradion är slimmad och möjlighet att göra mer tidskrävande ­reportage är begränsade. Men Alexander Gagliano säger att det på SR Uppland finns en öppen inställning och att reportrar som har intressanta idéer ofta får möjlighet att jobba vidare med dem.

– Har vi en bra grej som vi vill jobba med kan vi bli frikopplade från det vanliga nyhetsarbetet, säger Alexander Gagliano.

Emma Johansson och Lars Andreasson på Helsingborgs Dagblad fick ett tips om att bostadsrättsföreningar nekar invandrare att köpa bostäder.
Det är känt att det förekommer etnisk diskriminering på bostadsmarknaden. Men då handlar det oftast om hyresrätter. Det är betydligt svårare att bevisa att det även förekommer diskriminering vid köp av bostadsrätter. Detta gjorde jobbet att gräva i bostadsrättsföreningar extra intressant, menar Emma Johansson och Lars Andreasson.

De mäklare de ringde till bekräftade att diskriminering förekom, men ville inte bli citerade och krävde anonymitet.

Emma Johansson och Lars Andreasson vände sig till hyresnämnden i Malmö för att se hur många som överklagat efter att ha blivit nekade att köpa lägenhet. De gick igenom de senaste två årens ärenden och hittade femton fall som rörde Helsingborg. Nästan alla ärenden handlade om invandrare.

Bostadsrättsföreningar kan neka en person att köpa en lägenhet i två fall. Dels om personen av ekonomiska skäl inte kan fullfölja köpet och dels om det rör sig om lägenhetsspekulation.

För att kontrollera att det verkligen inte rörde sig om ekonomiska skäl till att invandrare nekades köpa bostadsrätter undersökte Emma Johansson och Lars Andreasson bakgrunden på de personer som överklagat till hyresnämnden. De kontrollerade med skatteverket, kronofogden och även arbetsgivare för att ta reda på om de hade god ekonomi.

För att slutligen få diskrimineringen bekräftad ringde de upp styrelseordföranden i åtta bostadsrättsföreningar och påstod sig var intresserade av att köpa en lägenhet. De använde sina riktiga namn, men berättade inte att de var journalister.

– Vi ställde neutrala frågor om huruvida det fanns många invandrare i området. Några sade att det var ett problem. När vi sedan ringde tillbaka nekade de till vad de sagt, säger Lars Andreasson.

Deras grävjobb, som publicerades under fyra dagar, tog dem två månader att göra.

– Om man jobbar länge med ett projekt ska man skriva ut de bandade intervjuerna efter hand. Då kan man se mönster och sammanhang, säger Emma Johansson.

Reportagen resulterade i många insändare. Vissa tyckte att det var hemskt att invandrare diskriminerades. Några hörde av sig och tyckte att tidningen smutskastat ett bostadsområde.

– Publiceringen av våra artiklar har inte lett till att diskrimineringen upphört, säger Emma Johansson.

Fler avsnitt
Fler videos