Försiktig optimism efter låglöneuppgörelse
Flera av de journalister som arbetar på låglöneföretag är glada över att förbundet stod på sig och kämpade för låglönesatsningen. Men de tycker ändå att man inte nådde ända fram.
Flera av de journalister som arbetar på låglöneföretag är glada över att förbundet stod på sig och kämpade för låglönesatsningen. Men de tycker ändå att man inte nådde ända fram.
Journalisten har talat med de reportrar som intervjuades om låga löner innan konflikten bröt ut (Journalisten 21/07) för att fråga dem vad de tycker om avtalet. Samtliga är glada att avtalet har en låglöneprofil.
Jönköpings-Posten, som ingår
i Herenco-koncernens tidningsrörelse Hallpressen, är känd för att betala låga löner till sina anställda. Medellönen låg före det nya avtalet på 21 171
kronor. Närmare hälften tjänar mind-re än 22 500 kronor. Nio av de lägst avlönade har mer än 15 år i yrket.
Gunnar Arén, som arbetat 30 år i yrket, varav 22 år på Jönköpings-Posten, tycker att avtalet är bättre än någon gång tidigare.
– Men det är inget jättelyft. Så mycket av låglönesatsning blev det väl inte. Men medarbetarna på redaktionen är inte besvikna, som de varit efter tidigare avtalsuppgörelser, säger Gunnar Arén, som tjänar omkring 21 500 kronor.
Enligt det nya avtalet ska de som jobbat över 15 år, och inte uppnått 25 000 kronor i april 2010, få ett extra lönepåslag. Lönehöjningen får dock inte överskrida 600 kronor. Gunnar Arén har räknat ut att han är garanterad en lön på ungefär 24 300 kronor vid avstämningen den 1 april 2010. Skulle han få ett snitt av den lokala potten kommer han upp i 24 500 kronor.
Han tycker att avtalet kunde ha innehållit en bättre låglönesatsning.
– Men jag ska inte kritisera Jour-
nalistförbundet för det är inte det som sätter lönerna. Och det har en motståndare som är benhård, säger han.
Även Lars-Åke Sandkvist jobbar på en tidning som tillhör tidningskoncernen Herenco, Smålands-Tidningen. Han har jobbat som lokalredaktör
i Sävsjö sedan 1984 och tjänade innan avtalet 20 700 kronor i månaden.
– Vi nådde inte riktigt fram. Jag kommer inte upp till 25 000 kronor när avtalet löper ut. Men förhandlingar är ett givande och tagande. Det kunde ha varit sämre, säger han.
Han undrar varifrån pengarna ska tas till att höja lönerna för dem med lång erfarenhet och låg lön.
– Det är inga nya friska pengar som tillförs, utan de kommer att tas från den gemensamma potten. Då får några andra lägre påslag om vi ska vi få lite mer, säger Lars-Åke Sandkvist.
Lovisa Hamrin, som tillhör ägarfamiljen och sitter i styrelsen för Hallpressen, vill inte kommentera avtalet utan säger att företaget följer de spelregler som gäller.
På Mariestads-Tidningen, som ingår i NWT-koncernen, finns det många som jobbat 15 år och tjänar under 25 000 kronor.
– Om vi måste ta ur den gemensamma potten för att höja lönen för dem som jobbat länge blir det inte så mycket kvar till de övriga. Det är kanske en nackdel vi får ta, för det är viktigt att satsa på gruppen som jobbat länge och har låga löner, säger Carin Söder,
som är klubbordförande på tidningen.
Staffan Ander, chefredaktör på Nya Wermlands-Tidningen, säger att det är en myt att koncernen skulle betala dåliga löner. Han anser att NWT utnyttjats som ett slagträ i konflikten.
– Vi är en tacksam måltavla. Vi har
blivit uttagna i varje konflikt. Snitt-
lönen på NWT ligger på 24 000 kronor. Om det är dåligt eller inte får andra bedöma, säger Staffan Ander, som påpekar att NWT anser att lönenivån
i avtalet håller sig inom koncernens ramar och att det inte blir dyrt för företaget.
Enligt journalistklubben på NWT ligger snittlönen på de åtta tidningar som ingår i koncernen på 22 700 kronor för år 2005. År 2006 års löner har de anställda ännu inte fått ut.
PÄR JANSSON