”Förr fick man stanna vid telefonkiosker när man var på jobb”

8 september, 2020

Samtal med Efter 34 år på Aftonbladet lämnar Richard Aschberg, 66, tidningen. Men än är inte det sista avslöjandet gjort, hoppas han.

Många av oss känner Richard Aschberg som Aftonbladet-reportern som under hela sin karriär har avslöjat makthavare med fingrarna i syltburken.

Så sent som förra året var han vida uppmärksammad för sin del i avslöjandena i satsningen Maktens kvitton.

När Journalisten ber honom summera åren på tidningen tycker han att det känns svårt att välja ut något. Men Stora Journalistpriset 2001 var en höjdpunkt, så även de många rättegångarna som har bevakats.

Exempelvis 1988 års Catrine da Costa-rättegång, som behandlade styckmordet på da Costa. Där ledde Richard Aschbergs intervjuer med nämndemän till att hela rättegången i tingsrätten fick tas om.

– Jag gjorde en samling av allt jag har gjort innan jag lämnade Aftonbladet, och det har blivit mycket, så är det ju. Det är klart att man minns alla stora avslöjanden som har gett priser, och alla rättegångar. Men det har inte alltid bara vart roligt heller. Ibland har det varit jobbigt också, säger Richard Aschberg. 

Vad var mindre kul?
– Att det på senare tid har blivit allt mer hat och hot, idag får man mycket mejl och kommentarer som är elaka. Det kommer rena hot, och idag kan folk till och med önska livet ur en. Exempelvis när jag fick prostatacancer och skrev om det i tidningen så fick jag mejl där man skrev att de hoppades att jag dör.

– Sen tycker jag att invandringen blandas in i allt hela tiden. När man jobbar på Aftonbladet tror vissa läsare att man ligger bakom hela invandringsvågen, man undrar lite vad folk sysslar med ibland.

Richard Aschberg minns gärna alla de kollegor som han har jobbat med under åren, vissa har han också fått vara något av en mentor för.

Han nämner exempelvis Mattias Carlsson på Dagens Nyheter.

– Många jag jobbat ihop med tycker att man har lärt dem en del, så säger de till mig. Och det är kul när man kan föra saker vidare. 

Varför lämnar du?
– Jag är ju 66 år, och jag kände i höstas att det började bli lite segt, även om jag fortfarande tycker jobbet är väldigt kul. Sen när jag hade bestämt mig för att sluta på Aftonbladet kände jag att jag nog ville försöka hitta ett nytt jobb i alla fall. Jag är inte färdig än, så vi får se om det dyker upp något nytt spännande att göra. Jag har redan fått några förfrågningar.

Richard Aschberg är alltså inte en av de mångåriga medarbetare på Aftonbladet som tar det avgångsvederlag som erbjudits i samband med det stora sparpaketet på tidningen.

Han hade bestämt sig redan innan de kom.

Själv är han anställd fram till årsskiftet, men gjorde sin sista dag den sista augusti.

Hur ser du på de senaste avhoppen från tidningen?
– Det är klart att det inte är bra för tidningen att tappa så många, det är det väl aldrig. Samtidigt är det ju ekonomi i det här också. 

Vad tycker du om den väg Aftonbladet tar?
– Det är ju andra tider nu, det är mycket annat numera med content och andra sätt att ta in pengar på än journalistik. Så ser ju verkligheten ut hos många medier. Det tycker inte jag är lika roligt.

Kan du dela med dig av några tips om man vill avslöja makthavare?
– Gå aldrig med flocken, att göra det alla andra gör blir sällan bra. Under de här 34 åren har jag kanske varit på tre eller fyra presskonferenser. Man måste titta på andra ställen, lyfta på stenar som andra inte tittar under. Det handlar såklart också en del om kontakter. Ett annat tips är att börja publicera lite smågrejer innan hela grävet är klart. Det kan också generera nya tips. 

Innan Richard Aschberg kom till Aftonbladet gjorde han bland annat en kortare period som reporter på Expressen. Under sina närmare 38 år som journalist har yrket förändrats en hel del.

– Mycket har ju hänt. När man tittar på en gammal tidning från när jag började så var allt mycket mer oproffsigt i redigeringen. Man bara smackade upp en stor rubrik och det var inte så mycket planering eller framförhållning. Sen är det klart man jobbar bättre nu när man har mobilen. Förr fick man stanna vid telefonkiosker när man var ute på jobb.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Samtal med

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies