Förbundet utreder valfiaskot

Journalistförbundets styrelse beslutade i torsdags att utreda det låga valdeltagandet till kongressen och interndemokratin i förbundet.

– Vi måste vi gå till botten med det här, säger styrelseledamoten Norbert Andersson.

Vid ett extrainsatt styrelsemöte i torsdags var det fiaskoartade kongressvalet, där endast sex procent av de röstberättigade deltog i valet, en av huvudfrågorna. Under mötet beslöt förbundsstyrelsen bland annat att kansliet snarast ska granska orsakerna till det misslyckade ombudsvalet. Rapporten ska överlämnas till styrelsen för behandling före kongressen i maj. Därutöver ska en arbetsgrupp tillsättas för att arbeta med frågor om interndemokratin under nästa kongressperiod.

Styrelseledamoten Susanne Björkenheim säger till Journalisten att hon har förståelse för att det finns de som nu ifrågasätter kongressvalets legitimitet.

– Vi kan genomföra kongressen. Men det här är ett stort varningstecken för förbundet. För att ha trovärdighet när vi är ute och representerar medlemmarna måste vi ha deras förtroende i botten.

Flera upprörda medlemmar har hört av sig till Journalisten efter ordföranden Agneta Lindblom Hulthéns uttalanden direkt efter valet, då hon bland annat sade att hon tyckte att det låga valresultatet var ”urdåligt”, ”sorgligt” och ”ynkligt”.

Clifford Johansen, reporter på Kristianstadsbladet, är en av dem som reagerat.

– Det är patetiskt att vår ordförande säger att det är ynkligt. Hade vi som journalister bevakat en organisation där bara sex procent av medlemmarna röstat, hade vi ganska fort krävt de ansvarigas huvuden på ett fat.

Norbert Andersson i förbundsstyrelsen förstår hans synpunkt:

– Styrelsen och kansliet måste ta på sig en stor del av ansvaret för att resultatet blev som det blev.

Enligt Clifford Johansen handlar det låga valdeltagandet till stor del om tekniken.

– Det är för krångligt, helt enkelt. Jag har flera kolleger som suttit vid datorn i timmar och ändå inte lyckats rösta, bara för att de glömt sitt lösenord. Det är ingen som har tid med det.

Han får medhåll från Samuel Bross, som sitter i valnämnden för dagspressdistriktet, som är ett av förbundets största distrikt. Också han berättar om kolleger som suttit i timmar vid datorn och krånglat med lösenord och inloggning.

– Jag tror på mer tajming. Förut dunsade det ned ett brev i brevlådan, det var något konkret. Nu kom lösenordet i januari, flera månader innan valet. Folk behöver bli påminda. Det är bättre om lösenordet skickas ut mer i anslutning till valet, säger Samuel Bross.

Dagspressdistriktet har närmare 1 800 röstberättigade och stora resurser. Något som inte märktes på valdeltagandet. Vid valet 2002 utnyttjade 31,3 procent av medlemmarna sin rösträtt. I år var siffran nere i 4 procent. Samuel Bross tycker att det är ”skamligt” och ”oförklarligt”.

– Ja, vad ska man säga. Valet är ju meningslöst och saknar legitimitet. Kanske är det så att hälsan tiger still, det vill säga folk litar på de valda. Det finns inget hot, inget att slåss för. Man behöver inte bry sig. Det är lite av demokratins dilemma.

– Men det låga valdeltagandet ser så in i helvete dåligt ut för motparten, för arbetsgivaren. De undrar väl vad vi har för mandat egentligen.

Inte heller frilansarna har brytt sig om att rösta. Av drygt 1 800 frilansar röstade inte mer än 86 personer.

– Det är urdåligt. Det ger oss verkligen en tankeställare, säger Maria Larsson, tidigare ordförande i Frilans Riks.

Eken är ett annat stort distrikt med över 1 500 medlemmar. Men inte heller de lyckades locka fler än 4 procent av medlemmarna att rösta. Stefan Ahlqvist, som sitter i valberedningen i Eken, är upprörd. Men han har också en viss förståelse för dem som inte röstar.

– Ska jag säga vad jag egentligen tänker? Skit i skendemokratin! Varför inte låta klubbarna eller distrikten utse ombuden, så som andra fackförbund gör? Det är ju i alla fall de som bedriver den fackliga verksamheten. Jag har aldrig förstått varför medlemmarna ska rösta. Vi lever ju själva i en representativ demokrati.

Flera distrikt har haft problem att få folk att ställa upp som ombud. På Gotland blev det extra tydligt i år.

– Det fanns bara en kandidat att välja, så det var inte mycket att göra, säger Lars Schill, från valberedningen i Gotlands distrikt.

Eva Bofride var den enda som ställde upp. Fyra personer, eller fem procent, lade sin röst på henne. 2002 var Gotland bäst i landet på att rösta, med 53 procent.

Hur känns det att bara fyra personer röstade på dig?

– (skratt) Ja, varav en av rösterna var min egen. Jo, man undrar ju varför. Det känns inte kul att åka till en kongress och ha fyra röster. Men det fanns ingen annan som ville ställa upp, så vad gör man.

Det distrikt som hade allra lägst valdeltagande var det stora Radio & TV-distriktet – där röstade bara 3 procent. Joakim Roos, kontaktperson i valnämnden, tror att det handlar om att många är projektanställda.

– De är för kort tid på varje ställe, folk orkar inte engagera sig fackligt.

Har du själv röstat?

– Nej, jag glömde bort det.

KAJSA HEINEMANN

kj@journalisten.se