Finns medieskuggan? Eller finns den inte?

Journalisten skickade en enkät till chefredaktörerna på 35 dagstidningar över hela landet. Utgångspunkten för frågorna var den här texten:

En stor mängd människor i Sverige läser inte en morgontidning varje dag, och är också i övrigt blygsamma konsumenter av traditionella medier. Många har sina rötter utanför Sverige och bor ofta i områden som medierna, enligt kritiker, generellt misslyckas med att beskriva på ett nyanserat sätt. Detta – svårigheten att identifiera sig med den bild som målas upp i nyheterna – betraktas ibland som en av förklaringarna till det blygsamma läsandet.

Och det här var de två frågorna som chefredaktörerna ombads svara på:

1) Instämmer du, med utgångspunkt i den stad och/eller region där din tidning kommer ut, i den situation som kortfattat beskrivs ovan? Motivera gärna ditt svar.

2) Vad, konkret, har din tidning under de senaste fem åren gjort, för att särskilt nå ut till lågfrekventa läsare med bakgrund utanför Sverige (eller andra, om du identifierar dem på annat sätt)?

Här är svaren från de 16 som ville delta (en lista på dem som inte svarat finns längre ner på sidan):

Ola Sigvardsson, chefredaktör, Östgöta Correspondenten:

1) Ja, det är en rimlig beskrivning.

2) Allt för lite, men frågan är ständigt aktuell och uppe till diskussion. Här är några saker vi gjort:

* För två år sedan skrev vår Linköpingschef till alla invandrarföreningar i Linköping och erbjöd sig att komma till dem, uppmanade dem att skicka in tips och evenemang till Dagens tips osv. Det ledde till flera kontakter, men utfallet var sämre än vad vi hoppades.

* Inför påsken 2005 samlade vi ihop företrädare för i stort sett alla kyrkor, samt två islamiska församlingar, på en och samma bild, arm i arm, i Linköping. Vi skriver också regelbundet om religiösa högtider, till exempel ramadan.

* Vi försöker verkligen se till att det blir bra mångfald i enkäter, när vi gör nedslag på stan eller av andra skäl söker upp läsare. Vi har en klar ambition att få med invandrare i alla tänkbara sammanhang, där de inte är “invandrare”. I morgon handlar det t ex om elevstyrda utvecklingssamtal. Det barn och den mamma och pappa som är exempel är inte av det vi brukar kalla svenskt ursprung.

Kjell Carnbro, chefredaktör, Sundsvalls Tidning:

1) Begreppet medieskugga är ju etablerat av forskare Nygren/Nord och avser så vitt jag vet i första hand storstädernas ytterområden. Det är klart att det finns en medieskugga också på andra håll i landet, men den torde vara åtskilligt mindre på ställen som Sundsvall/Medelpad. Här finns två tidningar med en hushållstäckning på tillsammans en bra bit över 80 procent. Det är den geografiska medieskuggan (vi når inte alla hushållen), sedan finns det nog också en ämnesmässig medieskugga, det vill säga vi fångar inte upp de ämnen som skulle intressera dessa läsare.

2) Vad har vi gjort de senaste fem åren? Marknadsmässigt så arbetar vi ibland med riktade insatser mot områden där vi är svaga hushållstäckningsmässigt. Redaktionellt kan jag inte säga att vi gjort några spektakulära insatser, men visst finns en del saker att nämna.

* Vi gör Lättlästa nyheter en dag i veckan, vilket bland annat vänder sig till läsare som har svårt med det svenska språket.

* Vi har haft utbildningsdagar där invandrare medverkat och försökt ge oss en bild av hur man uppfattar medierna och vad man skulle önska mer av.

* Vi arbetar för att öka andelen skribenter med utländsk bakgrund. I första hand har det gällt krönikörer, men också redaktionen Unga ST. När det gäller tills vidare-anställningar har vi inte lyckats.

* Framförallt är vår ambition att synliggöra invandrare/nya svenskar i det vanliga nyhetsarbetet; låta dem bli ansiktet/exemplet när vi gör det där arbetsmiljöjobbet, diskuterar vårdköerna, frågar vad man tycker om den nya turlistan, minglar i teaterfoajén eller gör ett jobb om krånglet för företagare.

Jonathan Falck, chefredaktör, Göteborgs-Posten:

1) Ja, jag instämmer i stort. Generellt har vi medier inte tillräckligt bra kontaktnät och god insikt i de invandrartäta områdena. Men vi bättrar oss. Göteborgs-Postens rapportering om de nordöstra stadsdelarna i Göteborg ser i dag helt annorlunda ut än för tio år sedan. Förr fokuserade vi i de områdena på rapportering om brott, i dag handlar vår journalistik där också om mer vardagsnära ting: bostäder, skolor, arbetstillfällen, trafik, sjukvård med mera. Betydligt fler från invandrartäta förorter kommer numera till tals i GP.

2) Vi har gjort ett antal saker:

* Sedan sju år tillbaka är en reporter fast placerad på vår redaktion i Angered i nordöstra Göteborg.

* I vår dagliga journalistik väljer vi kontinuerligt exempel från invandrartäta områden.

* Vi arbetar utifrån en tydlig mångfaldsplan, där målet är att vi ska undvika förlegade, fördomsfulla och stereotypa skildringar av människor, stadsdelar och företeelser.

* Journalisten och forskaren Anna Levin ska nu titta närmare på GP ur mångfaldsperspektiv. Projektet löper under ett år och under den tiden kommer Anna Levin att specialstudera tidningen vid sex olika perioder.

* Vi arbetar med mångfalden bland våra anställda. Vi har tagit några små steg framåt, men många återstår.

* De senaste åren har vi haft ett samarbete med elever på Angeredsgymnasiet. De har under ledning av våra ungdomsredaktörer producerat en särskild bilaga, som har gått ut till GP:s samtliga prenumeranter, men också delats ut i de nordöstra stadsdelarna.

* Under de tio år vi har haft ungdomssatsningarna Graffiti och Attityd har vi medvetet rekryterat ungdomsreportrar så att de ska spegla Göteborgs hela befolkning.

Jan Öjmertz, chefredaktör, Borås Tidning:

1) Jag instämmer – i huvudsak. Dock har de medarbetare som arbetar i de bostadsområden som bebos av människor i medieskuggan berättat att dessa i hög grad är bekanta med Borås Tidning och ofta läst den, även om de inte är prenumeranter.

2) Sedan tre år har vi två reportrar med uppgift att bevaka tre-fyra stadsdelar väldigt nära. Deras arbete speglas på en sida i tidningen varje dag. Tanken är att de ska hitta stadsdelarnas positiva sidor (de negativa kommer fram i ordinarie nyhetsbevakning). Detta ger möjligheter att lyfta fram företeelser som i en vidare bedömning kan bedömas för “små” för att ta plats i tidningen. Det kan möjligen kallas positiv särbehandling.

Dessa reportrar har byggt upp ett stort kontaktnät och fått förtroende bland många invandrargrupper och andra som bor i dessa stadsdelar. Vi har också byggt upp en gedigen kunskap om dessa stadsdelar – och dess invånare.

Målet är att folk ska känna igen sig och sin vardag i tidningen. Vårt arbete har medfört att många fått en naturlig relation till sin lokaltidning, även om steget till prenumeration oftast är stort (framför allt av ekonomiska skäl).

Detta är ett långsiktigt arbete som har den omedelbara förtjänsten att det hjälper till att ge en rättvisare och mer mångsidig bild av invandrarstaden Borås än vad som varit fallet utan denna satsning.

Sverker Emanuelsson, chefredaktör, Hallandsposten:

1) Jag instämmer delvis med beskrivningen. Vi har ett område som passar in i den allmänna beskrivningen. Jag tror dock inte att förklaringen till det blygsamma läsandet är onyanserade beskrivningar i medierna, inte i första hand. I stället handlar det om språkliga hinder och att man inte identifierar sig med staden/kommunen/landet. Egentligen är skillnaden inte så stor jämfört med alla studenter på högskolan som kommer från olika delar i landet och för den delen utlandet. De läser inte heller Hallandsposten utan i bästa fall lokaltidningen från hemorten. När vi bevakar området strävar vi efter att göra bilden så nyanserad som möjligt, ibland medvetet med en positiv utgångspunkt.

2) Vi har under lång tid försökt att fånga in våra nya svenskar genom att ge dessa en vana vid Hallandsposten. Vi förser alla gymnasier med tidningen.

Vi erbjuder också alla elever på SFI-utbildningen en tidning hem.

Hallandsposten blir, enligt lärarna på SFI, läroboken för eleverna. Man lär sig läsa, skriva, räkna, geografi med mera via Hallandsposten. Tidningen skickas hem och eleverna, alltså i regel föräldrarna, tar den med sig till skolan. Man känner sig då som “riktig svensk”. När jag har besökt SFI så blir man nästan rörd av den betydelse som HP har för lärarna och eleverna.

På detta sätt får vi in tidningen i hemmen och kan förhoppningsvis skapa en vana för barnen att läsa och använda lokaltidningen. Vi jobbar långsiktigt med denna inriktning. Till SFI har vi exempelvis levererat tidningar i över tio år.

Lennart Håkansson, chefredaktör, Norrländska Socialdemokraten:

1) Instämmer delvis. Det finns grupper av människor som av dessa skäl inte läser tidningar. I Luleå är det dock inte en geografiskt präglad segregering som det är i storstäderna. Vi bevakar och skildrar förhållandena i de bostadsområden där invandrare bor, därför att de bor i samma områden som övriga lulebor.

2) Vi har publicerat artikelserier byggda på reportage om olika människor och kulturer. Vi försöker också uppmärksamma de högtider, t ex Ramadan, som förekommer i olika kulturer.

Thelma Kimsjö, publisher, Länstidningen i Södertälje:

1) Jag instämmer inte i att det finns någon egentlig medieskugga i Stockholm. Tvärtom har ju tidningsläsningen ökat tack vare Metro och City, två utmärkta produkter. Mitt i gör ett bra jobb i lokaljournalistiken och har till exempel en räckvidd på nära 80 procent i Botkyrka och runt 70 procent i Rinkeby.

Vad gäller Länstidningen så väljer framförallt medelklassen att prenumerera. Däremot har vi bra läsning på arbetsplatser och i skolor. Vi sprider tidningen via totaldistributioner och sk blockabonnemang till exempel i särskilt utvalda skolor i Södertälje som använder LT året om i undervisningen. Vår nätupplaga ökar hela tiden och där märker vi att särskilt nischade nyheter om till exempel assyr/syrianska fenomen snabbt drar till sig läsare.

2) Mitt perspektiv är på årsbasis eftersom jag inte har varit chefredaktör längre. Vi har gjort om LT radikalt för att skräddarsy tidningen efter läsarnas behov, både de som prenumererar i dag och de som vi vill ska läsa tidningen i morgon. Vi anpassar ämnesval och presentation så att vi ska nå ut till så många människor i Södertälje, Nykvarn med omnejd som möjligt. Dessutom mäter vi genomslagskraften i läsartrafikmätningar ner på minsta notis för att kunna korrigera vårt arbetssätt. Genom att nå fram och på så vis skapa engagemang på orten jobbar vi för att leva upp till vårt demokratiska uppdrag.

Vi rekryterar redaktionen omsorgsfullt. Vi försöker satsa på personal med lokal förankring som kommer från andra samhällsklasser än bara medelklass. Inlevelseförmåga och kunskap om hur många läsare lever är ett viktigt journalistiskt instrument. Den etniska mångfalden är svårare att leva upp till. Vi har i år startat en sommarskola för ungreportrar från invandrartäta områden. Det slog mycket väl ut och vi kommer att permanenta det som en årlig satsning. Tidigare har vi anställt en rad ungreportrar och dito fotografer som vikarier och fast anställda när de har jobbat några år och skaffat sig utbildning. Vi hoppas kunna rekrytera några av våra nya ungreportrar framöver.

Nätet, slutligen, är ett utmärkt sätt att nå nya grupper på. Kommentarfunktionen är fantastisk. Helt nya grupper av människor skriver inlägg och engagerar sig i debatten.

Kerstin Johansson, chefredaktör, Blekinge Läns Tidning:

1) Beskrivningen stämmer antagligen i grova drag. Det är den generella bilden som beskrivs och jag har ingen detaljinformation som gör att jag kan säga att det är annorlunda i Blekinge. Jag har också mött den kritiken från invandrade svenskar som inte känner igen beskrivningen sin egen grupp eller bostadsområden. Men jag har också mött läsare, som inte har svenska som modersmål, som inte känns vid kritiken. Det är värt att komma ihåg att tidningsläsandet i många andra länder inte är som i Sverige och att den som flyttar till Sverige inte automatiskt tar över vårt förhållningssätt till tidningar.

2) Våra ansträngningar görs inom det dagliga arbetet där vi, i förekommande fall, försöker motverka ensidig bevakning även av områden och grupper som beskrivs ovan. Vi har inte gjort någon särskild satsning. Ett förslag till dito har funnits med under en lång period utan att vi lyckats förverkliga den. Under ett par år hade vi två bosnisksvenska krönikörer som skrev om sin vardag som invandrade svenskar.

Torbjörn Bergmark, chefredaktör, Västerbottens-Kuriren:

I Umeå, i likhet med andra städer, finns naturligtvis stadsdelar med en stor del invånare med rötter utanför Sverige. På VK har vi använt olika journalistiska metoder och marknadsåtgärder för att nå den här publiken.

Vi genomförde för några år sedan ett omfattande “invandrarprojekt” med närvaro i det område (Ersboda) som hade flest utomnordiska invandrare.

Sedan några år tillbaka använder vi oss av en annan metod – vi har en specialreporter (Catarina Saha) som har som sin uppgift att etablera kontakt med invandrargrupper. Detta resulterar kontinuerligt i reportage och nyheter som berör de här grupperna.

Det här är också ett av de innehållsinslag som vi mäter en gång i månaden för att se till att vi lever upp till vår målsättning. Den senaste mätningen genomfördes i vecka 41. Då innehöll VK 28 artiklar som berörde verkligheten för 28 invandrare med utomnordisk bakgrund.

Den övergripande målsättningen för år 2007 är att vi ska nå minst 10 procents innehåll där minoritetsgrupper medverkar. Den siffran är i paritet med minoritetsgruppernas storlek i Umeå kommun.

Karl-Åke Bredenberg, chefredaktör, Norrköpings Tidningar:

1) Möjligheten att identifiera sig med mediernas bild hör sannolikt hit. Viktig är också kunskapen om något. Ifråga om utrikesnyheter är det väl ganska sällsynt att en vanlig svensk kan identifiera sig med den bild som medierna målar upp. Likväl läser vi många utrikesnyheter. Ju mer vi kan av olika saker desto mer lockande blir nyheterna. Helt oavsett om det handlar om lokala eller internationella händelser.

2) Vi har gjort en stor satsning i syfte att ta reda på vad som intresserar läsare, men även frågat om hur de reagerar på olika former av presentation av nyheter. Vi försöker variera utbudet av läsning. Men viktigast är att vara så lokal att nyheterna berör. Ibland direkt och så påtagligt att nyheten handlar om en central del av olika läsares egen vardag. Den egna verkligheten är en oöverträffad inspirationskälla för alla läsare.

Peter Melin, chefredaktör, Sydsvenskan:

1) Egentligen läser fler morgontidning om vi räknar in gratistidningarna. Vi når inte alla i dag med en prenumererad morgontidning och gjorde det inte i går heller egentligen. Men vi måste inse att vi inte är ett medium till för alla utan ett målgruppsmedium. Mediernas fragmentering gör att den totala mediekonsumtionen snarare ökat än minskat.

2) Vi arbetar hela tiden med att genom andra kanaler nå fler utanför den grupp som läser traditionell morgontidning. Förutom att utöka vår satsning på nätet tar vi emot besök i vårt nya mediecenter, vi startar ungdomssajt på nätet, vi delar ut vår Guidetidning gratis på stan och vi arbetar med flera andra projekt som tills vidare inte har kommit så långt att jag kan avslöja mer nu.

Lars Nilsson, chefredaktör, Upsala Nya Tidning:

1. Det är inte svårt att instämma i lägesbeskrivningen. Den stämmer i allt väsentligt även för Uppsalas del. Vi är den välbeställda medelklassens tidning. Det är ett mönster vi inte lyckats bryta.

2. Under de senaste två åren har vi haft ett flertal projekt med tillfälliga redaktioner, framför allt i invandrartäta områden där vi har låg hushållstäckning. Vi har fått en del kontakter och belyst livet i de områdena i en mängd artiklar. Vi har åtminstone tillfälligtvis nått fler läsare inom områdena. Det är svårt att säga om projekten kommer att ha mer långsiktiga effekter.

Våra ansträngningar att på nyhetsavdelningarna knyta till oss skribenter med invandrarbakgrund har misslyckats. Där har ledar- och kulturavdelningarna lyckats bättre.

Lars Johansson, chefredaktör, Helsingborgs Dagblad:

1) Nej. Det är absolut en för mörk bild. Visst, den betalda morgontidningen har problem i vissa områden. Men att bara härleda dem till innehållet vore helt fel. Socioekonomiska orsaker, ökad konkurrens och ett enormt informationsutbud är minst lika viktiga. Många grupper som inte anser sig ha råd eller tid med en betald morgontidning är flitiga konsumenter av gratistidningar och nyhetssajter på nätet. Människor vill konsumera nyheter, men inte betala för det i samma utsträckning som tidigare.

2) Inga särskilda satsningar. Vi skulle kunna jobba mer aktivt med att få in journalister med invandrarbakgrund på tidningen. Dock är det väldigt sällsynt att någon slutar på Helsingborgs Dagblad. Därför är rekryteringstillfällena få. Innehållsmässigt visar undersökningar, som jag varit med om att göra, att vi alla är ganska lika oavsett bakgrund. Vi är intresserade av att läsa om ungefär samma saker. Det är dock viktigt att vi vet varifrån “våra” invandrare kommer, så att vi oftare väljer utrikesartiklar och notiser från deras hemländer. Vi har också blivit bättre på att uppmärksamma andra kulturers och religioners högtidsdagar, exempelvis ramadan.

Ulf Johansson, chefredaktör, Nerikes Allehanda:

1) Ja, jag instämmer till stor del i den här bilden när det gäller Örebro. Ett problem är att det inte går att göra några generella lösningar eftersom det handlar om människor från väldigt många olika länder med väldigt olika syn på medier. Det är svårt att journalistiskt göra satsningar som kan passa för nyanlända människor från Irak eller Somalia och samtidigt för syrianer, bosnier eller andra som bott i stan i många år. Medievanorna är väldigt annorlunda i norra Afrika jämfört med exempelvis södra Europa.

2) Vi har gjort några medvetna satsningar. Vid det senaste valet gjorde vi en specialbilaga där vi samlade valmaterial och framför allt skrev rent instrumentella saker om hur valet går till och vad som är viktigt att tänka på för en person som kanske inte röstat tidigare.

Under en längre period har vi dessutom satsat på en avdelning som heter Stadsliv som tar upp livet i Örebro på ett lite annorlunda sätt. Här har vi också flyttat ut i bostadsområdena, och då inte minst i områden med hög andel människor från andra länder, och rapporterat om livets problem och glädjeämnen.

Vi diskuterar för närvarande hur vi skulle kunna genomföra ett större projekt kring integration lokalt, men där är vi inte framme vid någon färdig idé ännu.

Kristian Alm, chefredaktör, Hallands Nyheter:

1) Visst är det så att många invandrare lever i medieskugga, men det finns så många skäl till det. Alla innebär inte att vi måste piska oss själva.

* De är vända mot sitt hemland. Undersökningar visar att andra generationens invandrare redan i mycket högre grad liknar infödda svenskar, och i tredje generationen ser du ingen skillnad.

* Ekonomin är det avgörande skälet som icke-prenumeranter anger. Många i förort har inte pengar.

* Tidningar skriver inte om dem och de känner därför inte igen sig. Jo, fast tidningen har ju ett ganska gott skäl att skriva, främst för dem som är eller kan tänkas bli prenumeranter.

2) Under mångkulturåret gjorde vi serien Typiskt svenskt, som nyligen vann Närapriset i örebro. Det gav oss nya kontakter och bra läsning, men knappast fler prenumeranter i de områden du beskriver.

Slutligen är ju små städer som Varberg och Falkenberg mycket mindre segregerade än storstäderna, men även här finns ju typiska lågstatusområden där läsningen är lägre.

Mina erfarenheter är härifrån, men även från Rosengård där jag startade tidning 1992. Det som fungerade där var att göra helt vanlig vardagsjournalistik och vara på plats med redaktion varje dag. Att tro att man kan nå dem som inte läser tidningen genom att lägga in reportage och vinklar här och var i den vanliga medelklassprodukten är naivt.

Lennart Mattsson, chefredaktör, Länstidningen Östersund:

1) Instämmer inte helt i den bild som utmålas när det gäller identifikation. Kan givetvis vara en förklaring bland många. Det vi kallar nya medier tycks dock ha tagit papperstidningsvärlden “på sängen”.

En hel generation finns nu i stor utsträckning “på nätet”, samtidigt som vi i dagspressen inte lyckats kostnadstäcka – och hämta hem de pengar vi tappat vid generationsskiftet.

2) Startade bland annat för något år sedan avdelningen “Lättläst” varje dag i tidningen. Tyvärr har vi lagt ner den satsningen. Det gjordes i första hand av ekonomiska skäl. “Lättläst” vände sig till barn, nysvenskar och andra grupper som upplever svårigheter att läsa nyhetstexter. Vi kunde dock inte återspegla satsningen i ökade upplagor.

Dala-Demokratens redaktionschef Arne Höök har gett beskedet att han inte kan svara eftersom han varit på tidningen för kort tid. (Enkätfrågorna skickades ursprungligen till tidningens chefredaktör Göran Greider.) Smålandspostens chefredaktör Magnus Karlsson svarade att han inte håller med om enkätens grundtes ”och om jag då svarar på frågorna kanske jag svarar på frågor du egentligen inte ställt”.

Följande har inte alls svarat på enkäten:

Sven Johansson (Arbetarbladet), Gunilla Andreasson (Barometern), Gunilla Herlitz (Dagens Industri), Thorbjörn Larsson (Dagens Nyheter), Peo Wärring (Eskilstuna-Kuriren), Per Fagerström (Falu Kuriren, Borlänge Tidning med Södra Dalarnes Tidning, Nya Ludvika Tidning och Mora Tidning), Kerstin Arwidson (redaktionschef Jönköpings-Posten), Mats Åmvall (Ljusnan), Per Gunne (Metro), Sture Bergman (Norrbottens-Kuriren), Staffan Ander (Nya Wermlands-Tidningen), Jan A Johansson (Skånska Dagbladet), Mats-Eric Nilsson (redaktionschef, Svenska Dagbladet), Elisabeth Bäck (Vestmanlands Läns Tidning), Bo Andersson (Östersunds-Posten), Mikael Nestius (City).

Thord Eriksson