Fichtelius gick över gränsen
Hur nära får en politisk journalist stå en politiker och vad kan en journalist låta sig bjudas på av makthavare? – Gränsen går vid en kopp kaffe. Jag försöker hålla det där, säger frilansen Britt-Marie Citron.
Hur nära får en politisk journalist stå en politiker och vad kan en journalist låta sig bjudas på av makthavare?
– Gränsen går vid en kopp kaffe. Jag försöker hålla det där, säger frilansen Britt-Marie Citron.
Frågan blev het eft er det att Erik Fichtelius, politisk reporter på SVT 24, satts i karantän av företagsledningen sedan det blivit känt att han deltagit på privata middagar hos statsminister Göran Persson.
Britt-Marie Citron, känd för sina avslöjanden om Motala-politikernas vidlyftiga leverne, följer principen att aldrig ha privata relationer med dem hon ska granska och aldrig låta sig bjudas på något.
För henne handlar det inte bara ifall hon verkligen låtit sig påverkas utan också – och inte minst – om att inte kunna misstänkas för det.
– På en liten ort går snacket snabbt om en journalist äter middagar med politikerna. Folk förlorar förtroendet för journalister. Jag tror nog att det snackas så om journalister i Stockholm också.
@jbr: bryt
Citron har svårt att förstå resonemanget att journalister kan skaffa sig värdefull information från makthavare genom att umgås mera otvunget med dem.
– Tänk så många tips sådana journalister missar genom att låta sig matas, och då menar jag inte bara bokstavligt, med vad makthavare vill ska komma ut. Journalisterna skulle kunna få ut mycket mer från kritiska tjänstemän som mist förtroendet för journalister som nöjer sig med information från makthavare. Journalisterna får väl anstränga sig och gräva själva.
Citron har egen erfarenhet av att ha kommit en hög tjänsteman nära, en person som hon sedan blev tvungen att granska.
– Det var svårt. Jag har inga illusioner om att jag står över sådana problem. Jag blev påverkad av det, som alla andra blir.
På Sydsvenskan har man utarbetat egna publicistiska regler, utöver de pressetiska spelreglerna, som man åtagit sig att följa. Där finns till exempel ett par meningar om jäv:
* Journalistisk medarbetare ska undvika att skriva och bevaka frågor där denne på något sätt är personligt engagerad.
* Journalistisk medarbetare bör inte bevaka frågor där det finns en relation till någon närstående, exempelvis maka, barn, föräldrar eller andra anhöriga.
– Erik Fichtelius har gått över de gränser vi har här, som jag ser det. Ska man vara politisk reporter ska man inte umgås med politiker på det sättet, säger Jonas Gruvö, redaktionschef på Sydsvenskan. Det gäller vår egen trovärdighet.
@jbr: bryt
Lena Rainer var politisk reporter på Sydsvenskan när hennes man Ove Rainer, generaldirektör på Posten, 1982 utsågs till justitieminister.
– Jag slutade då som politisk reporter och blev allmänreporter. För mig var det en etisk fråga, trots att mina kolleger inte såg något oetiskt i om jag hade fortsatt att bevaka politik. Jag tyckte det var obehagligt. Hade jag fortsatt som politisk journalist och fått fram en bra nyhet skulle folk bara tro att jag hade fått den från min man vid frukostbordet.
Lena Rainer påpekar att hon då och då ställdes inför dilemman även under den tid Ove Rainer var generaldirektör.
– Vi träffade många makthavare och hade ibland amiraler till bordet. Jag talade alltid om för dessa makthavare att jag var journalist och sade åt dem att om de berättade något intressant så skulle jag ringa dem på måndag.
@jbr: bryt
K-G Bergström, politisk reporter på Sveriges Television, anser att företagsledningen handlade berömvärt snabbt när den satte Erik Fichtelius i karantän.
– Man kan dock diskutera om det bara är problematiskt för honom att vara borta från den politiska journalistiken fram till valdagen.
Vad tycker du?
– Tveksamt. Det är andra gången som det avslöjas att han har sådana relationer till Göran Persson. Fichtelius trovärdighet har tidigare ifrågasatts. Hur ska han kunna återgå till rollen som politisk journalist efter valet?
K-G Bergström har aldrig fått några privata inbjudningar till politiker.
– Det närmaste jag varit var i samband med ett möte på Harpsund då Göran Persson frågade om jag ville ingå i en krets med samtalspartners som han hade. Jag tackade nej. Det grämer mig att jag den gången inte var mer nyfiken och frågade vilka hans samtalspartners var.
hl@journalisten.se
