”Facket har inte en politisk pistol mot tinningen”

Den 30 september är deadline för arbetsmarknadens parter i förhandlingen om anställningsskydd, omställningsstöd och a-kassa. Når parterna en överenskommelse kan hela det arbetsrättsliga systemet komma att omstöpas.

Når parterna ingen överenskommelse väntar en politisk strid om förändringar i lagen om anställningsskydd (Las), med avstamp i Las-utredningen som presenterades den 1 juni i år och som är en konsekvens av januariöverenskommelsen mellan regeringen, Centern och Liberalerna.

Utredningen föreslår bland annat att fler ska kunna undantas från turordningsreglerna vid uppsägningar, att facket inte ska kunna ogiltigförklara en uppsägning på företag med upp till 15 anställda, samt att utlasning ska ske efter nio månader i stället för efter tolv. Lagförslaget har kritiserats av flera fackförbund, som menar att det pressar facket att göra stora eftergifter i den pågående förhandlingen.

Men Journalistförbundets förhandlingschef Johan Lif menar att pressen på de fackliga förhandlarna inte är så stor som många tror:

– Förhandlingarna handlar inte längre bara om lagen om anställningsskydd, utan har utvidgats med två områden: omställningssystemet och a-kassan. Förhandlingarna blir därför mer komplicerade, bland annat eftersom omställningssystemet till stor del inte är lagreglerat utan bygger på avtal mellan arbetsmarknadens parter. Men alla tre områdena är grundligt utredda i samband med tidigare förhandlingsförsök och partnernas ståndpunkter är kända, säger Johan Lif.

– Detta är frågor som både PTK och LO, på olika håll och på olika sätt, försökt komma överens om med Svenskt Näringsliv flera år före januariöverenskommelsen. Oavsett den statliga Las-utredningen skulle det finnas ett självständigt fackligt intresse att träffa kollektivavtal om frågorna, just för att stärka systemen för omställning. Facket har inte en politisk pistol mot tinningen.

Journalisten har återkommande rapporterat om ökad otrygghet för anställda och frilansar, bland annat i reportageserien Flexibilitetens pris. Trots att arbetsrätten inte förändrats i särdeles stor utsträckning sedan las infördes 1974 upplever många att otryggheten på arbetsmarknaden ökat, bland annat genom bemanningsföretagens intåg, samt att det har blivit enklare att visstidsanställa.

LO-TCO Rättsskydd menar att arbetsgivare allt oftare genomför omplaceringar till oattraktiva tjänster för att förmå personer att sluta självmant, samtidigt som fler egenföretagare och bemanningsanställda utför arbete som tidigare utförts av företagens egna anställda. Antalet konflikter vid uppsägningar har också ökat, enligt LO-TCO Rättsskydd.

Eftersom arbetstagarnas anställningsskydd på så sätt har urholkats på senare år har lagen om anställningsskydd blivit mindre viktig för fackförbunden – och det kan vara ett av skälen till att man nu sitter vid förhandlingsbordet; om ett försämrat skydd i las egentligen inte medför försämringar i realiteten finns det inte lika starka skäl att försvara den rådande lagstiftningen.

Vad kan man då förvänta sig av en eventuell överenskommelse? Det troliga, menar Johan Lif, är att vi får se en försvagning av anställningsskyddet men samtidigt ett förstärkt omställningsstöd, som skulle kunna inkludera frågan om arbetslöshetsförsäkring. Visstidsanställda skulle till exempel kunna få tillgång till omställningsstöd när anställningskontrakt löper ut.

– Omställningsstödet blir allt viktigare för våra medlemmar eftersom antalet journalisttjänster minskar. En journalist som har varit programanställd på SR i flera år får idag inte hjälp av Trygghetsrådet när anställningen upphör.

Från fackligt håll menar man att det vore logiskt med en satsning på vuxenutbildning och omställningsstöd för att klara den kompetensbrist som finns inom flera svenska branscher, särskilt om det samtidigt ska bli enklare att avsluta en anställning.

– Det skulle vara bra om parterna kom överens, eftersom lagstiftaren inte kommer åt de delar som finns avtalat mellan parterna.