Ekots miljöreporter: ”Sparkraven kommer att påverka klimatbevakningen”

Annika Digréus har jobbat på Sveriges Radio sedan 1982, då hon kom som praktikant till P4 Jönköping. Sedan 1988 arbetar hon på Ekot, där hon just nu rensar sitt rum.

– Jag städar, städar, städar, det är hur mycket som helst att röja undan. Jag blir nog inte färdig idag heller, säger Annika Digréus när Journalisten når henne på torsdagen.

”Kunnig som få, så ett stort tapp för lyssnarna. Men också så tråkigt för oss miljöreporterkollegor. Annika kan man alltid fråga och hon är generös med beröm”, säger Altingets reporter Johanna Alskog om Digréus.

– Jag tycker att man har ett utbyte av att prata med kollegor, utan att man spräcker varandras nyheter. Det är viktigt inom redaktionen också. Kan jag skicka in en genväg till ett samtal i studion så gör jag gärna det, säger Annika Digréus.

Hon har ”alltid” varit intresserad av miljöfrågorna och gjort jobb om frågor som kärnkraft, skog, och lantbruk när hon hunnit. 2010 blev hon tillfrågad att åka på klimatmötet i Mexiko och efter det blev hon miljöreporter på heltid.

Hur skulle du beskriva förändringarna på klimatområdet under de här 15 åren?

– Det har runnit mycket vatten under broarna. Det fanns väl en kulmen runt Parisavtalet 2015, och EUs stora klimatpaket Fit for 55 några år senare. Nu har det kommit andra kriser i vägen: pandemin, Ukrainakriget, och politisk backlash både internationellt och i Sverige. Utsläppen ökar även i Sverige, politiken driver inte på.

– Man ser samma sak när det handlar om artskyddet. Regeringen gav uttryckligen Naturvårdsverket i uppdrag att ha så låg ambition som möjligt när det gäller naturrestaureringslagen, för att ta några exempel.

Nu har du ju fortfarande public service-hatten på dig i någon vecka till, men känner du optimism eller pessimism?

– Det går i vågor fram och tillbaka. Men när man inser brådskan är det klart att man kan bli frustrerad. Och det måste finnas en levande politisk diskussion kring det bästa sättet att ta sig an detta. Det går inte så fort som forskningen säger att det behöver göra – och nu har jag fortfarande public service-hatten på.

Vad säger du om SR:s prioriteringar av området?

– Man kan fundera över  sparkraven som kommer framåt, hur ska vi mäkta med? Det kommer att påverka bevakningen tror jag. Det finns ett stort intresse från kollegor, men det tar tid att komma in i det. Politikbevakningen handlar mycket om det politiska spelet, kanske mindre om hur partierna jobbar med sakfrågorna. Jag skulle vilja att man integrerade miljöfrågorna mer i alla andra ämnen. Vi klarar oss inte utan mat, vatten och luft. Om miljön och klimatet inte är sunt spelar resten inte så stor roll.

Nyhetslogiken talar emot klimatbevakningen, konstaterar hon samtidigt. En flygkrasch trumfar de mer långsamma förändringarna av planetens livsbetingelser.

Vad ska du göra nu?

– Jag ska ta en lång sommar först. Jag har en stuga, jag har bin att sköta. Sedan har jag svårt att tro att jag komma släppa ämnet helt. Jag kanske pluggar eller fortsätter i annan form. Jag kanske hoppar in på radion också, de har frågat om det.