Gå direkt till textinnehållet

DN Kultur: Det känns illvilligt

Organisationen på DN Kultur är klar, innan någon vet vilken kulturbevakning man ska göra. Efter neddragningen är antalet reportrar på DN Kultur färre än de som bevakar kultur och nöje på till exempel Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten.(RÄTTAD)(Lars Linder, mångårig medarebetare på DN Kultur. Foto: Tomas Ohlsson)

Den nya organisationen för DN Kultur kommer, enligt den plan som presenterats, att bestå av förutom kulturchefen Björn Wiman:

  • En chef för nyheter/nöje/TV: Axel Björklund
  • En editionschef : Harald Bergius
  • En chef för kritik (från böcker till rockkonserter): Åsa Beckman
  • En redaktör för På stan
  • En redaktör för Namn och nytt
  • En redaktör för Boklördag
  • Åtta redigerare
  • 14 skribenter/reportrar
  • En assistent
  • Tre som sköter kalendariet

Det blir en nedskärning med 40 procent jämfört med i dag, alltså dubbelt så mycket som någon annan avdelning ska skära. Antalet skribenter minskar från över 20 till 14 och hela nivån med ämnesredaktörer försvinner och antalet redigerare halveras.

– Den välvilliga tolkningen är att redaktionen är proportionerligt större än andra redaktioner på tidningen. En annan tolkning är att ledningen helt enkelt inte tycker om kulturredaktionen och kulturmaterialet. Det är svårt att komma ifrån att det känns illvilligt, säger Lars Linder, mångårig medarbetare på DN Kultur.

När Gunilla Herlitz tillträdde sin tjänst som chefredaktör på Dagens Nyheter sa hon bland annat att tidningen skulle stå på tre ben: kultur, opinion och utland. I dag känns den visionen främmande för personalen på DN Kultur, som med nästan en halvering ska fortsätta ta hand om kultur-, nöje- och TV-bevakningen samt På stan och Namn och nytt.

– Ingen ifrågasätter att vi behöver göra besparingar. Alla vet att DN gått med förlust. Om det gjordes på ett snyggt sätt, så hade det varit okej. Men att vi behandlas som mindre vetande, ingen efterfrågar vår kompetens…

– Vi tycker att om man ska skära och ändå prestera kvalitet så måste man in med journalistiska idéer, man måste få med sig folk, väcka intresse. När det gäller kulturdelen så finns det åtminstone en idé – att det kommer en ny chef, säger Lars Linder.

Den blivande kulturchefen Björn Wiman är säker på att han kommer att kunna göra en tidning med hög kvalitet även med färre journalister.

– Det är naturligtvis tråkigt, men DNs ekonomi blöder och DN är en alltför viktig tidning för att tillåtas att dö. Neddragningar måste göras även på kulturen. Bemanningen är ändå likvärdig eller i överkant av den som jämförbara tidningar har, sa Björn Wiman direkt efter neddragningbeskedet, till Journalisten.se.

Vilka tidningar han jämför med är inte klart, men på till exempel Göteborgs-Posten finns 15-20 reportrar på kultur och nöjesavdelningarna, Aftonbladet har fler skribenter på sina nöjes- och kulturavdelningar än vad DN kommer att ha skribenter och Svenska Dagbladet kommer också att ha fler som skriver om kultur och nöje är vad DN får.

Dina ambitioner är ändå att göra en kvalitativ och spännande kulturavdelning. Hur ska du lyckas med det?

– Jag vill inte gå in på jämförande sifferövningar innan bemanningsplanen är exakt fastställd. Vad vi ska göra och hur kommer jag naturligtvis att prata med min redaktion om i första hand.

Varför fastställer man en organisation innan man vet vad som ska göras?

– Det är ingen idealisk situation, men DN befinner sig inte heller i något idealiskt läge. Att omorganisationen av Kulturen sker i detta tempo och under dessa former är naturligtvis ett tecken på hur akut den ekonomiska situationen för DN är just nu.

I dag gör DN Kultur i genomsnitt 140 sidor i veckan. Hur mycket kommer att behöva dras ner? Vet du vad?

– Vi måste givetvis arbeta annorlunda och prioritera tydligare. Men DN Kulturs ställning i svensk kritik och opinionsbildning kommer att stå fast.

Redaktionen känner sig i dagsläget varken lyssnade på eller tagna på allvar. Hur ska du reparera det?

– Genom hårt arbete tillsammans med kulturredaktionen. Jag ser fram emot att börja.

Redaktionen blev dessutom ganska hårt åtgången i nätkommentarer efter nedskärningsbeskedet. Har du någon tröst att ge?

– DNs journalister är vuxna människor och själva kapabla att känna igen lukten av kloak när den slår emot dem. Men vissa journalistkollegers skadeglädje i det här fallet förvånar mig, minst sagt.

Journalisten har sökt Gunilla Herlitz och fått beskedet: "Av respekt för mina medarbetare vill jag inte kommentera nedskärningarna. Vi sitter i förhandlingar."

Åsa Beckman, som precis blivit utsedd till kritikchef på nya DN Kultur, säger så här om möjligheterna att göra en bra kulturdel med mindre resurser:

– Vi kommer att behöva bli fruktansvärt noga med varenda utlägg vi gör, trolla med knäna och tänka utifrån de pengar vi har.

Kan sidantalet bantas?

– Jag tror inte att vi kan gå ner för mycket i sidantal – det kommer att se för tunt ut.

Lars Linder undrar om ledningen är rädd för att få in för mycket diskussioner.

– Den här bemanningen är ett grundskott mot det gamla redaktörskapet. En stor del av värdet med kulturredaktionen är att man filtrerar och bedömer vad och hur saker ska göras, det finns ett värde i att diskutera texter. Att man bryr sig om texten kommer att försvinna, säger han.

Profilen

”Socialreportaget finns knappt längre”

Christoffer Hjalmarsson har levt 36 dagar på gatan och suttit 30 dagar i fängelse.
Fler profiler
Fler avsnitt