”Det var irriterande att jag blev så förvånad”
I fem veckor följde Martin Ezpeleta EU-migranter i Norrbotten. I artikelserien "Dom kallas oss tiggare" vill han visa människorna bakom pappersmuggen.
Idag publicerar Norrbottens-Kuriren, där Martin Ezpeleta vikarierat i sommar, första delen av två i serien. Läsaren får lära känna den 33-årige rumänen Gica Demofti och hans vardag. Martin Ezpeleta sitter med när Gica tigger utanför Systembolaget i Luleå och beskriver hans rutiner och bilen han bor i.
– Jag tyckte att det hade gjorts ganska mycket nyhetsrapportering om romerna som tigger, men sällan något mer fördjupande. Det kändes utmanande att gå mer på djupet, säger Martin Ezpeleta om bakgrunden till reportaget.
Han fick generöst med tid av redaktionen, men mycket av fotarbetet fick skötas utanför arbetstid.
– Annars skulle det inte ha blivit bra, jag är ju sommarvikarie och måste göra nyhetsarbetet också.
De första veckorna gick mycket tid åt till att bygga förtroende för att komma närmare de människor han ville följa.
– Det handlade mycket om att hänga, utan att ta fram en mikrofon. Att visa nyfikenhet, inga konstigheter.
Martin Ezpeleta talar flytande spanska, så att han kom i kontakt med två personer som pratar bra spanska var viktigt.
– Det bröt en barriär. Jag kunde lära känna dem och få hjälp att träffa andra.
Vad ville du åstadkomma med reportaget?
– Ämnet är så brett och har så många aspekter. För mig blev det viktiga inte det politiska spelet eller trakasserierna – vilket i och för sig var svårt eftersom jag fick se och höra en hel del. Men oavsett vad man tycker om tiggeri som fenomen ville jag försöka se människan bakom. Det låter som en kliché, men jag vill visa den driftighet de har. Hur lika vi är.
Vad förvånade dig mest av det du såg?
– Kanske att jag blev så förvånad ändå av deras driv och attityd; det var lite irriterande att jag blev det. De är som entreprenörer, med många förhinder.
Vad var svårast journalistiskt?
– En svårighet var hur jag skulle kunna sitta med när de tiggde. Att wallraffa kändes fel, men vi ville vara närvarande. Det var lite svårt.
(Ezpeleta satt till slut bredvid, med keps.)
Vad tycker du om den journalistik som gjorts av andra om EU-migranterna?
– Det har gjorts intressanta saker, som när DN åkte ner till Rumänien. Men det görs ändå förvånansvärt lite med tanke på att det är ändå är ganska enkel journalistik och ett så pass hett ämne. Människor blir berörda, på olika sätt. Jag tycker att redaktionerna verkligen borde ta sig tid att belysa det här.
