”Det var hemska bilder som jag inte ville ha i min mobil”
”Antisemitismen har sin egen historia i Sverige.” Det säger journalisten och författaren Maria Ripenberg, en av många som fått ta emot antisemitisk hatpropaganda. Nazisten fick fängelsestraff.
De antisemitiska hetsbrotten står för mer än hälften av de fällande domarna för hets mot folkgrupp vid svenska tingsrätter. Tidigare ledarskribenten på UNT Maria Ripenberg var målsägande i ett uppmärksammat sådant fall. I november fastställde hovrätten fängelsedomen mot en 55-årig NMR-medlem som skickat hundratals antisemitiska sms till henne, Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein samt Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare Anne Ramberg.
Nazisten dömdes för ofredande av de tre kvinnorna, men också för ett 24 fall av hets mot folkgrupp, enligt Ripenberg gällde många av dem publiceringar på ryska VK.
Vad betydde domen för dig?
– Väldigt mycket. Ändå sedan första stund jag började ledarskribent har jag utsatts för allt från rena dödshot till trakasserier, mycket på e-post, som innehåller mycket hets mot folkgrupp, men också rasism, personangrepp. Jag har gjort ganska många polisanmälningar genom åren, men det har inte blivit något. Men här gick det att kolla upp telefonnumret och flera personer hade anmält samma sak. Det ledde till åtal, säger Maria Ripenberg.
Han hade skickat de här sms:en från eget nummer?
– Ja. Vi tacklade det här på lite olika sätt. Jag blockade honom efter tio dagar. Då hade det kommit ett par gånger om dagen, en massa fruktansvärda bilder. Det var allt från grov, antisemitisk hatpropaganda mot judar, till bilder på döda barn eller våldtagna kvinnor. Hemska bilder jag inte ville ha i min mobil. Det kommer nära en att få saker i mobilen, och det kom med sådan regelbundenhet. Det var väldigt obehagligt.
Över hälften av fällande hetsdomar vid svenska tingsrätter för antisemitiskt hat. Vad tänker du, som fördjupat dig i rasismens rötter, om det?
– Jag har skrivit om den rasism som härleds ur den svenska koloniala historien, särskilt afrofobin. Antisemitismen har sin egen historia i Sverige. Den var väldigt öppen och oproblematiserad ändå fram till 1940-talet när det började komma fram vad som hände i Tyskland och Östeuropa. Under 1930-talet var svenska tidskrifter och tidningar fulla av antisemitiska nidbilder. Det gjordes till och med filmer som gick ut antisemitism.
– Man har ju gjort mycket för att det här inte ska glömmas bort, med Forum för levande historia och skolundervisning, trots det är den så stark. Det finns en antisemitism som kommit hit med invandringen, men också en inhemsk antisemitism. De har samma källa, det är inte olika sorters antisemitism.
Ser du något ytterligare som går att göra?
– Generellt har vi en växande avhumanisering i det offentliga samtalet, som beror mycket på hur vi tilltalar varandra i sociala medier, inte minst på Twitter. Det ser jag som ett grundproblem. Har man inställningen att det är okej att avhumanisera människor blir det också lättare att uttrycka sig antisemitiskt eller afrofobiskt, säger Maria Ripenberg.
