Gå direkt till textinnehållet

Checklista –  så ska du rapportera om självmord

Den komplexa frågan om hur medier ska rapportera om självmord har lett till att en särskild checklista tagits fram. ”Det handlar om ett allvarligt samhällsproblem som kräver journalistisk belysning”, skriver MO.

Initiativet till en checklista kommer från SVT Nyheters Charlotta Friborg som tidigare i år vände sig till överläkaren och suicidforskaren Ullakarin Nyberg för kunskapsstöd i frågan. Senare kopplades Medieombudsmannen Caspar Opitz in för att inleda en diskussion om hur medier bör förhålla sig till rapportering om självmord, skriver MO i en artikel.

Resultatet av deras arbete har blivit en handfast lista över vad journalister bör tänka på när de skriver om självmord. Så här ser den ut:

Checklista vid rapportering om självmord
I de medieetiska reglerna fastslås att journalister ska iaktta stor försiktighet vid rapportering om självmord – av hänsyn till anhöriga och för att inte kränka enskildas privatliv. Ett självmord kommer nästan utan undantag som en chock för familj, vänner och kollegor. När en känd person tar sitt liv väcker det ett större allmänt intresse.

Redaktioners hantering av självmord måste alltid ske med försiktighet, men det betyder inte att rapportering bör undvikas. Fyra människor tar sitt liv varje dag i Sverige och hos tonåringar/unga män i åldersgruppen 15 – 24 år är det den vanligaste dödsorsaken. Minst tio gånger så många gör självmordsförsök. Det handlar om ett allvarligt samhällsproblem som kräver journalistisk belysning.

  • Om det finns ett allmänintresse av att berätta att det skett ett självmord, och anhöriga inte har något att invända, så är utgångspunkten att man ska kunna berätta. Hänsyn måste förstås tas till omständigheterna i stort och den enskildes samt anhörigas integritet.
  • Att beskriva hur ett självmord gått till bör undvikas. Val av metod kan inspirera andra självmordsbenägna individer att använda samma metod. Man blir dock inte självmordsbenägen av att läsa om självmord.
  • Undvik att skriv att någon ”valt” att begå självmord. En formulering som ”tog sitt liv” kan fungera bättre. Självmord är inget rationellt val, utan något som i majoriteten av alla fall sker i desperation som en impulshandling.
  • Undvik i största möjliga mån att rapportera ”romantiserande” om självmord, det vill säga att någon ”fått frid” eller motsvarande. Rapportering om självmord som en rationell utväg kan ha skadande effekt.
  • Det är bra att skriva om möjligheten att få professionell hjälp och att uppmuntra dem som tar del av rapporteringen att söka hjälp om de själva tänker på självmord som en utväg.
  • Man kan ge röst åt närstående som sörjer en person som tagit sitt liv genom att berätta deras personliga historia. Det fungerar i bästa fall självmordsförebyggande, eftersom andras lidande är en viktig skyddsfaktor för många självmordsbenägna personer.
  • Man bör sträva efter att ge en så nyanserad bild av händelseförloppet som möjligt. Undvik att spekulera eller citera andras spekulationer om orsaken bakom ett självmord. Varje självmord har en komplex bakgrund och därför ska förenklingar undvikas. Det sistnämnda gäller inte minst statistik och andra faktauppgifter som bör rapporteras på ett sätt som minskar risken för feltolkningar.
  • Man bör inte intervjua sörjande som befinner sig i akut kris, eftersom man då riskerar att de berättar mer än de i efterhand kommer att känna sig bekväma med.

Läs hela artikeln om checklistan här. 

Fotnot: Checklistan har faktagranskats av Ullakarin Nyberg samt av ett antal reportrar/redaktörer med lång vana av att bevaka självmord – de före detta medarbetarna på DN Insidan, Malin Nordgren och Thomas Lerner. Den har också varit uppe för diskussion under ett seminarium med reportrar och redaktörer på SVT Nyheter.

Fler avsnitt
Fler videos