Vi farliga journalister

Jag börjar med att peka på Helena Gierttas guilt-by-association-taktik: Att försöka bunta ihop människor som är kritiska mot journalister med Jyllands-Posten-terrorister och Anders Behring Breivik. Guilt-by-association är som bekant ett argumentationsfel och får därmed omedelbart förkastas som agiterande och hetsande retorik.

Är "journalisthatet" här en delmängd av "näthatet"? Vad kallas i så fall journalister som hatar sina läsare?

Men vänta lite... Finns det verkligen journalister som hatar sin publik? Verkligen HATAR? Nej, det gör det nog inte. Det finns nog en del journalister som föraktar sina läsare, men inte hatar.

Är nätskribenter sämre människor än journalister? Mindre ädla? Nej, så är det nog inte heller. Man kan lugnt påstå att nätskribenter inte hatar i större utsträckning än journalister gör. Att det finns ett journalistförakt är det nog få som ifrågasätter (även om det är betydligt mindre utbrett än vad journalister vill medge eller nätskribenterna tror).

Tyvärr är det så att för att en kommentar ska få fäste, eller alls uppmärksammas, i gammelmedia måste den vara utformad riktigt, riktigt elakt. Gärna så att någon (rätt eller fel) kan utpekas som rasist. Kommentaren ska vara så elak att gammelmedia inte hade kunnat uttrycka den själv. Genom att lyfta upp dessa kommentarer i citatform kan man profitera och på det sensationella i en konflik utan att behöva stå tillsvars för kommentarens innehåll eller kärnan i debatten. Tänk parasit. Det exemplifieras tydligt av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson: http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/ Vilka kommentarer är det han väljer att lyfta fram på sin blogg? Är det tankvärda kommentarar med substans som driver debatten framåt eller är det kommentarer som han själv kallar hatiska?

Kan vi sluta klistra på varandra epitetet "hatare"? Kan vi säga "journalistförakt" när vi menar "journalistförakt", och spara ordet "journalisthat" tills det är applicerbart? Kan vi börja föra en sansad debatt om varför föraktet har uppstått och hur man kan gå tillväga för att vinna tillbaka det förtroende som gått förlorat? Kan vi inte bara säga vad vi faktiskt menar i lugn och sansad ton och inte spetsa till allt för att det ska "ta skruv"? Journalister också? Efter attentaten i Norge följde en kort men tänkvärd debatt om poängen med att dels sänka tonläget och samtidigt låta fler komma till tals. Trist att den debatten dog efter en månad och att de flesta stora tidningar har infört barriärer för att kommentera och att de allra flesta skribenter sedan länge åter plockat upp sina megafoner och capslock. Helena skriver att "det flödar av journalisthat på nätet". Nja. Det gör nog inte det va? Där kan man tala om att göda sin egen verklighetsuppfattning med en grov överdrift. Nej, man ska inte köpa några "näthatares" bild av samhället, men man ska inte heller köpa journalisternas bild av samhället eller verkligheten.

Till din ledare http://www.journalisten.se/ledare/braindrain-i-medierna skrev jag den 28 mars följande:
-
Helena, jag har läst kommentarerna på din Ledare "Orättvist lågt förtroende" (http://www.journalisten.se/blogg/2012/03/12/orattvist-lagt-fortroende). Det är få inlägg som berör rapportering om integration eller invandring. Ändå är det just det du helt fokuserar på i din uppdatering av ledaren. Alla inlägg, ALLA, är kritiska till journalister. Inläggen kan sammanfattas med att uppfattningen är att ni på ett betydligt mer fundamentalt plan svikit ert uppdrag och er publik. Några av förslagen som förs fram är:

*Lägg ifrån er pekpinnen och sluta försöka "fostra" läsarna.
*Välj ämnen efter relevans, inte efter politisk korrekthet. Rapportera objektivt, sakligt och utan att tillrättalägga.
*Ni ska granska makten. Inte utöva den. Verkligheten skall forma nyheter, inte tvärtom. Gräv hellre än drev.
*Dela inte in folk i journalister och icke-journalister.
*Respektera läsarna! Sluta slå ifrån er kritik och avfärda det som "näthat" eller grundlöst spekulera om "mätfel i undersökningar". Försök att lyssna, reflektera, ta till er och verkligen förstå vad kritiken går ut på istället för att börja kräva hårdare säkerhetskontroller på grävseminarier. Flera inlägg efterfrågar självinsikt och kommer med konstruktiva förslag utan att vara det minsta hatiska.
-

Helena, finns det inte någon anledning alls till självrannsakan hos journalister? "hatarnas retorik har redan skördat flera offer" skriver du. Hur står det till med din egen retorik, Helena? Vem är det som hatar och hetsar egentligen?

Jag vet inte om journalister har en drift att skildra verkligheten på ett mångsidigt sätt eller ingår i en konspiration, eller var däremellan. Men i detta inlägg av Giertta bemöts frågeställningen bara av påståendet att journalister är seriösa typer som gör ett bra jobb. Ingen argumentation. Kryddas också av referenser till andra som säger samma sak. Bristen på argumentation ger ett tunt intryck.

Du målar upp bilden av mig och andra journalistkritiker som ansvarslösa onda människor. Så har du nu gjort i några krönikor. Vi kan och får inte framföra någon som helst kritik. Allt är hat. Jag förstår. Jag skriver enbart så du får fler bilder och bevis på hemska journalistkritiska demoner i samhället.

Håller med om att ni så kallade journalister är farliga.
Ni rapporterar de delar av en historia som passar er uppfattning.

Värst är (s)(v)t som alltid när det gäller invandringsfrågor diskuterar SD men aldrig med dem.

Detta strider mot public service avtalet med medborgarna.

Att ni så kallade journalister saknar förtroende bland vanliga medborgare beror på internet och sajter som du hänvisar till. På dessa läser man den osminkade sanningen med källhänvisningar.

Muren mot öst föll med satellit tv då de hjärntvättade medborgarna insåg att den "sanning" som media levererade inte överensstämde med verkligeten.

Detta gör att de så kallade journalisterna snart står arbetslösa då deras plattform sjunker än djupare ner i dyn. Uppe på fast mark står de upplysta med öppna ögon och ser på när lögnen sakta men säkert försvinner.

Att objektivt beskriva en händelse är en egenskap som ni så kallade journalister saknar. Att låta läsaren bilda sig en egen uppfattning om sakernas tillstånd låter sig inte göras. Endast er så kallade journalisters uppfattning är den som Svennson ska matas med.

Att ni kan leva med er själva som självutnämnda verklighetsbeskrivare av en sanning som passar era egna syftenär en gåta. Men samvetet kan dövas med rödvin....

Brist på konsekvens är också en orsak. När vissa terrorister ska ses som enskilda galningar medans andra ska ses som företrädare för hela rörelser. När artiklar om gruppvåldtäkter illustreras med bilder av serievåldtäktsmän. Då sjunker förtroendet.

Jag glömde att nämna oförmågan att ta kritik utan att börja skrika "Näthat!".

Jisses... Stackars er. Uselt förtroende från svenskarnas sida, hot och mordplaner i länder där ni vågar gå emot islam och "näthat" i Sverige mfl sekulära länder där ni inte vågar det. Stackars, stackars er!!!

Det är inte så att åtmionstone NÅGRA av er funderat på förslagen som sign Kallan punktat upp här nedanför, förslag som för en naturligt tänkande och kritisk människa med ett liknande yrke borde uppfatta som ledstjärnor? Nähä, inte det... fortsätt missköta delar av ert uppdrag och fortsätt vara bespottade då...

Bra inlägg av Kallan. Instämmer.

Lite oroande att Journalistens chefredaktör redan när ovanstående text skrevs ansåg sig veta att de fyra åtalade var skyldiga till att ha planerat "att döda så många som möjligt" på Jyllandsposten.

Tack och lov är de flesta av förbundets övriga medlemmar överens om att alla (även de som är åtalade för terrorbrott) ska ses som oskyldiga tills motsatsen är bevisad.

Står man inför rätta är man förstås oskyldig tills domen fallit. Jag hade kunnat vara tydligare med det i min ledare, det har Erland helt rätt i.

Att det är just invandrarfientliga "näthatare" som tas upp i texten beror ju givetvis på att de är enormt överrepresenterade i kommentarer och bloggar länkade till artiklar publicerade i nättidningar.

Skulle man tro på den bild man får där skulle åtminstone 90% av befolkningen vara extremt invandrarfientliga, men så är ju helt uppenbart inte fallet.