Sveriges journalister söker…
Svenska Journalistförbundet har kongress om ett halvår och tiden fram till dess blir spännande. Stora delar av styrelsen måste förnyas; Håkan Carlson, ordförande, och Lilian Ottosson, vice ordförande, lämnar sina uppdrag i höst. Sannolikt gör flera andra i förbundsstyrelsen samma sak.
Svenska Journalistförbundet har kongress om ett halvår och tiden fram till dess blir spännande. Stora delar av styrelsen måste förnyas; Håkan Carlson, ordförande, och Lilian Ottosson, vice ordförande, lämnar sina uppdrag i höst. Sannolikt gör flera andra i förbundsstyrelsen samma sak.
Det är till och med möjligt att halva styrelsen eller mera byts ut i ett slag.
Vi skall inte tala om kris, istället om möjligheter till förnyelse, var det budskap som fördes fram av Håkan Carlson och Lilian Ottosson när de i förra veckan offentliggjorde att de tänker sluta.
Något annat kan de rimligtvis inte säga; att sluta och försätta ett förbund i gungning är inte precis det testamente någon vill förknippas med. Men faktum är att Journalistförbundet står inför betydande bekymmer.
”Kompetenta människor finns det med säkerhet runt om i landet. Men vill de ställa upp?”
För vilka skall egentligen ta över den fackliga ledningen?
Det finns inga givna namn till ordförandeposten. Vanligt är att vice ordföranden träder till, men här finns alltså inte denna möjlighet.
Inte heller finns det några personer som öppet sagt sig vara kandidater. Det blir nu valberedningens uppgift att söka efterträdare. Kompetenta människor finns det med säkerhet runt om i landet. Men vill de ställa upp?
Det är ett tufft uppdrag att verka för Journalistförbundet. Under samma tak skall en rad olika intressen samsas; journalistkårens medlemmar har långt ifrån alla likadana arbetsvillkor. Här ryms allt från lågavlönade till välbetalda; inom yrkeskåren finns spänningen mellan stad och land; det kommersiella och det publicistiska bryts ständigt mot varann.
Det allra svåraste är sannolikt att lotsa det snart 100-åriga förbundet fram i en tid då medielandskapet ständigt tycks byta skepnad, framför allt tekniskt.
Även på medlemssidan sker förändringar. Olof Lagercrantz har talat om en förändring av journalistrollen. Journalisten som förr betraktades som en illa ansedd murvel har utvecklats till en högre tjänsteman i närheten av samhällets elit.
Jämfört med stormarna kring Östen Johansson har innevarande mandatperiod varit lugn. Men problem har inte saknats.
Fredrik Nejman hoppade till exempel av styrelsen i höstas i protest. Detta sedan förbundsstyrelsen haft synpunkter på att han hade sökt chefredaktörsjobbet på den här tidningen.
Dock har det handlat mera om outtalade svårigheter än öppna konflikter i den nuvarande styrelsen. I korridorerna har det då och då talats om ett frostigt klimat i förbundsstyrelsen och om brister i samarbetet.
Det är som om styrelsens representanter inte har riktigt roligt, var det en som sammanfattade saken för en tid sedan.
Man kanske inte engagerar sig i Journalistförbundet för att i första hand ha roligt, men det underlättar naturligtvis om styrelsens representanter trivs någorlunda tillsammans.
