”Nu angrips journalister från högsta ort”
Ledare Snart sagt varje ny mediesatsning lanseras med kritik mot de etablerade medierna. Och i sommar har attackerna mot journalister börjat komma från absolut högsta ort.
Jag har i tidigare ledartexter kritiserat det jag uppfattar som destruktiv mediekritik. Som den Näringslivets Medieinstitut ägnar sig åt i sina kampanjer mot namngivna journalister. Eller Magasinet Konkrets publicering om Sydsvenskans reporter Inas Hamdan. Enskilda reportrar kan givetvis ha inflytande över vad som publiceras, men finns det en redaktion där de har den avgörande makten, då är det en dysfunktionell redaktion.
Snart sagt varje ny mediesatsning lanseras med kritik mot de etablerade medierna. Magasinet Konkret startade med en bild på SVT:s Mats Knutson som clown. Bulletin och Kvartal är båda sprungna ur mediekritik, inte minst mot public service. Gad Media har under lanseringsperioden publicerat ett upprop med åsikten att rapporteringen om Gaza varit undermålig och bidragit till att legitimera det som experter kallar ett pågående folkmord. Mediepersonen Navid Modiri ska starta något han kallar ”Äkta media” eftersom förtroendet för medier enligt honom är i fritt fall (vilket han baserar på globala förtroendesiffror, förtroendet för svenska medier är fortfarande högt). ”Det är en kollaps”, skriver han. ”Och vi tänker inte vänta på att någon annan ska fixa det.”
Att starta en egen medieverksamhet är ett både rimligt och konstruktivt sätt att hantera sitt missnöje. Men, som Brit Stakston skriver i en text på Blankspot, bidrar mediekritiken från nya aktörer som poddar och journalisters substacks till det slentrianmässiga medieföraktet: ”Det har under det senaste decenniet lett till den normförskjutning som gör att makten glömmer varför pressen finns.”
Och i sommar har attackerna börjat komma från absolut högsta ort. Som när utrikesministern kallade Blankspots granskning av Joakim Medins frisläppande för ”konspirationsteori” och ”desinformation”. Som när den vice partisekreteraren i Moderaterna, ringde ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter och chefredaktören Marcus Melinder för att uttrycka sitt missnöje med VK:s namnpublicering av migrationsministern Johan Forssell. Eller när Sveriges vice statsminister Ebba Busch attackerade journalisten Elina Pahnke, i sitt tal i Almedalen. Det visade sig sedan att citatet som tillskrevs Elina Pahnke när Ebba Busch sa:” Men argast av dem alla var kulturskribenten Elina Pahnke när hon hävde ur sig: Mäns makt är inte en abstraktion – den är konkret, och den krossar liv” var uppdiktat av ChatGPT när Kristdemokraterna var på jakt efter citat om mansrollen.
Det här måste upphöra. Låt journalister göra sitt jobb utan att misstänkliggöra dem och tillskriva dem lömska agendor eller påhittade citat. Om du inte har på fötterna: undvik att komma med sådana anklagelser. Och blanda inte ihop den enskilde journalistens ansvar med den ansvarige utgivarens, som juridiskt och organisatoriskt har ansvaret för allt som publiceras. Undvik kritik som är svepande eller konspiratorisk, den leder sällan någonstans, och riskerar i förlängningen att bidra till att misstron och föraktet mot medier ökar.
För redaktionerna och klubbarna är det viktigare än någonsin att stå upp för kollegor när det blåser eller när makthavare utövar påtryckningar. Den som känner sig ensam är mycket mer utsatt än den som känner stöd från sin omgivning.
–
Falska medieannonser
Under sommaren och början av hösten har många exponerats för annonser i sociala medier som ser ut att komma från Uppdrag granskning, annonser som leder till falska mediesidor som imiterar exempelvis Aftonbladet.se. Här tjänar alltså Meta pengar på annonser som snyltar på mediernas höga förtroendesiffror för att lura människor. Samtidigt bidrar de till att urholka förtroendet för seriösa medier och i Aftonbladets fall dessutom skada en konkurrent på annonsmarknaden. Win-win för Meta alltså, men förlust för alla andra. Det är riktigt uselt att det tillåts fortgå.
?
Strategisk kompetens
När statsepidemiologen Magnus Gisslén avgick i protest mot Folkhälsomyndigheten ifrågasatte han bland annat varför myndigheten har 40 anställda på kommunikationsavdelningen när den inte har råd att hålla sig med sakkompetens. Kommunikation är en strategisk spetskompetens svarade Sveriges kommunikatörer. Det är ju sant, men vad som är rimliga proportioner mellan sakkompetens och strategisk kompetens är en fråga som alla organisationer bör ställa sig.
Ledaren ”Nu angrips journalister från högsta ort” borde vara ett gemensamt upprop i alla dagstidningar.
Om inte skribenten vill ta ansvar – och kunna ställas till svars – för sin text så förstår jag inte varför det finns en byline under texten. Då vore det rimligt att texten publiceras osignerad.
En lösning på problemet med den oönskade mediekritiken vore att omdefiniera de etablerade medierna. Reklam t ex möter ingen stor kritik. Reklamen utger sig inte för att vara något annat än den är. Reklamen vet vi är ett sätt att sälja en vara eller en tjänst. Journalistiken i de etablerade medierna är på motsvarande vis ett sätt att sälja en världsbild, vilket borde tydliggöras för att undvika missförstånd.
Om vi ser på världens komplexitet och skeenden som ett pussel fullt med bitar så blir pusslet ofullständigt utan samtliga bitar. När etablerade medier väljer ut vilka bitar de anser ska spridas till sina konsumenter så är urvalet ofta väldigt enögt. Det är en speciell och noga övervägd världsbild de etablerade medierna vill sälja in. Resten av världspusslet vill de förtiga, i syfte att påverka sina konsumenters världsbild och tankebanor i en viss riktning. För att då få en mer nyanserad världsbild – få fler pusselbitar – behövs andra medier som förmedlar andra bitar av världspusslet.
Så länge de etablerade medierna vill sälja in sig som att de gav hela pusslet – som om de var konsekvensneutrala, objektiva och oberoende – har givetvis läsare/lyssnare/tittare rätt att känna sig lurade.
Sedan kan jag inte förstå varför mediekritik skulle vara dåligt. Bara tanken tyder på ett auktoritärt förhållningssätt. En person som vill tysta kritiker, oliktänkande och självständigt tänkande borde inte få några ryggdunkningar i en demokrati. Men numera är ju Sverige inte längre en demokrati utan en liberal demokrati, därmed är auktoritära tankesätt legitima, för att som det påstås, skydda demokratin. Det är den auktoritära vägen de etablerade medierna slagit in på. Förstår de inte själva detta så står det illa till med den intellektuella förmågan hos en yrkeskår som förutsätter just detta för att kunna utföra sitt yrke korrekt och inte sprida vidare falska nyheter som den om massförstörelsevapnen i Irak. Dessa vapen har ännu efter 22 år inte hittats…