Bättre än vi tror?
… journalisternas förmåga att på kort tid med begränsade inläsningsmöjligheter beskriva komplicerade företeelser och skeenden.
Jag fick en mindre utskällning av en av en taxichaufför härom veckan. Han varvade igång när han fått min sysselsättning klar för sig. Journalister, sade chauffören, kan man inte lita på. Ni ljuger mest och ingenting kan ni.
Den här sortens möten tillhör dessbättre undantagen, men när de väl förekommer är det lätt att antingen mjäka med eller hamna i en renodlad försvarsposition.
Nyanserat hinner det sällan bli.
Journalistiken har brister och allting blir inte som man har tänkt sig det. Journalister vet detta bättre än de flesta. Hur stor möda som än lagts ned på research, intervjuande och skrivande kan det saknas mycket. Det finns alltid mera att säga och ytterligare finslipningar hade säkert kunnat göras.
En känsla av otillfredställelse och tankar om ett yrke fyllt av tillkortakommanden kan infinna sig. Jag har träffat många journalister som lider av yrkets begränsningar.
Konsten är inte att vara journalist, det är att stå ut. Den drastiska slutsatsen drog en kollega en gång. Det ligger mycket i det; att uthärda och känna tjusningen även om journalistikens svagheter är uppenbara för en.
bryt
En kritisk hållning är nödvändig till ett yrke som journalistens. Vad vi gör måste ständigt prövas och diskuteras. Men ibland övergår kritiken, både den inifrån och den utifrån, i destruktivitet; domen över journalistiken blir alltför orättvis. Ingenting duger och allt är fel och undermåligt.
Det behövs motbilder att spegla sig i när det tar emot.
En sådan fick jag när jag på en utbildning arbetade tillsammans med två språkvetare under några år. De hade visserligen åtskilliga kritiska synpunkter på medierna, men i huvudsak var de positiva.
De talade ofta om journalisternas yrkesskicklighet och de förvånades över den generellt sett goda kvaliteten. De fascinerades av journalisternas förmåga att på kort tid, med begränsade inläsningsmöjligheter och små förkunskaper beskriva komplicerade företeelser och skeenden.
bryt
När de var riktigt härliga att lyssna till för en journalist kunde de framhålla det fantastiska i att en reporter ibland på bara några timmar kan få fram ett material som det skulle ta veckor för en icke-journalist att åstadkomma. Språkvetarna tyckte också att den språkliga nivån var hög och rentav imponerande, med tanke på jobbets förutsättningar.
Alla gånger har naturligtvis inte en journalist anledning att slå sig för bröstet. Det är då skönt att det finns en barmhärtig glömska. Den som innebär att dagens tidning i morgon används till att slå in fisk i.
Journalistiken är en färskvara och har onekligen ett undflyende väsen. Ibland överlever emellertid orden längre än någon kunnat ana. Jag avrundar med en liten bagatell på det temat.
bryt
För en tid sedan bröt jag upp golvet i lägenhetens kök. Där under plankorna låg en hopknycklad tidningssida med ganska många decennier på nacken. På sidan fanns en en-spaltare med rubriken ”Nurmi kommer till Stockholm”. Texten handlade om den finske storlöparen från 20-talet med samma efternamn som jag, men med förnamnet Paavo.
Jag vill inte göra för stor sak av det hela, men det kändes faktiskt som om en hälsning av något slag legat där och väntat på mig i sisådär 75 år.
Chefredaktör
