Att granska Bildt är viktigt

Sveriges journalistkår är varken avundsjuk eller ytlig. Men ändå handlar kritiken mot medierna ofta om just det.

Bra nyhetsarbete är egentligen inget annat än bra nyhetsarbete.

Och granskningen av Bildts affärer handlar om en enda sak: Kan Sveriges utrikesminister sköta sitt jobb eller inte?

Ändå blir journalister kritiserade just för att de granskar minister Bildt.

Det är en viktig nyhet att vi har en minister, som blivit rik på bolag som ogillar fria medier i Ryssland. Det är en nyhet att Carl Bildt har engagerat sig i bolag, som samarbetar med regimer som gör sig skyldiga till folkmord.

Att ha åsikter om hur nyhetsarbetet har gått till är en sak. Det tål alltid att diskuteras.

Men när medier granskar en minister handlar det inte om att nyhetsreportrarna är avundsjuka.

Det handlar om god journalistik. Och det mår demokratin bra av.

Anklagelserna om avundsjuka har jag sett på så många insändarsidor att jag är fascinerad. Inte minst för att journalister ständigt har denna sällsynta förmåga att reta folk. När vi har rätt, när vi har fel, mest hela tiden.

Och de vi inte retar upp, de tycker i stället att vi är töntar.

Just det här med journalisten som en tönt är särskilt plågsamt i de två timslånga reportage om feministiskt initiativ, som visas i Sveriges Television nu på söndag den 21 januari och nästa söndag den 28 januari.

Dokumentärfilmaren Liv Weisberg har fått tillstånd att följa fi under 2005 och 2006, fram till valet i höstas. Bilden av partiet är rätt snäll. Det här är ingen hårdgranskning av ett parti som misslyckades.

Trots det är det intressant att ta del av hur partiet ser på medierna. Ungefär så här: journalister är i stort sett inga vettiga typer utan hårda, hänsynslösa, ibland obegripliga. Men nödvändiga. Eftersom de har så mycket makt.

Fi verkar ha uppfattningen att partiet helt enkelt är tvingat till kontakt med medierna. Främst för att locka röster. För att få röster måste fi fixa uppmärksamhet och för att få uppmärksamhet måste partiet ordna utspel på presskonferenser.

Utspelen får inte handla om komplicerade frågor, det orkar inte journalister med. Helst ska det vara något agg­ressivt, annars blir det för tråkigt.

Och när utspelen inte håller tar journalisterna chansen och skriver att kvinnor inte kan hålla sams.

Alltså: politik är trist. Person­bråk är mycket bättre.

När partiet har något roligt att berätta måste den glada nyheten presenteras med hjälp av ballonger. Annars kommer inte fotograferna. Om och om igen är det glada damer med lila ballonger.

Dystert.

I de här två TV-programmen om fi pratas det inte om politiska kommentatorer eller ledarsidor eller om någon kvalificerad bevakning som trots allt måste ha gjorts av feministiskt initiativ.

I stället dyker medierna ständigt upp som hotfulla maktspelare, endast ute efter lättsmält trams.

Jag tycker att det är ganska pinsamt att under ett par timmar ta del av fis bild av journalistkåren.

Även om det är en överdrift är det inte särskilt smickrande.

Titta själv på söndag.

Maja Aase

ma@journalisten.se

BRA

Vincent Dahlbäck

Sanningen bakom storyn kan ibland bli mer intressant än nyheten. I torsdags gjorde därför SRs Afrika-korrespondent Vincent Dahlbäck något modigt i P1-morgon. Han berättade om beslut han fattat som journalist, och som plågat honom i snart tio år. Vid flera tillfällen har han varit tvungen att jobba och inte hunnit ta hänsyn till offer och lidande. Storyn skulle hem. Nu hemsöker minnena honom – kunde han ha räddat liv? Vincent Dahlbäck talar om journalistikens regler. Och om hur svårt det är att vara människa och reporter samtidigt.

Bäst i veckan som gick.

DÅLIGT

Sydöstran

Ordförande Anders Nilsson i Blekinge-tidningen Sydöstrans journalistklubb är en man med torr humor. Sydöstran har hårda sparkrav och måste skära ner. Motsvarande tolv tjänster ska bort. Samtidigt får den förre chefredaktören Anders Hagquist en miljon kronor för att sluta. Hur hänger detta ihop? Ordförande Anders Nilssons bild är klar. Efter flera utköp av chefer hävdar Nilsson med bestämdhet att det är lättare för chefer på Sydöstran att bli miljonärer än för köpare av Triss-lotter. Våren ser ut att bli komplicerad för Sydöstrans styrelse.