Alla bråkar med alla

Två bråk hör just nu ihop. Först bråket om Danielssonaffären – vem har gjort mest fel, journalisterna eller bloggarna? Och nu också bråket om JMK i Stockholm – vad är poängen med journalistutbildning?
Den gemensamma frågan är: Vad är journalistik?

I slutet av förra veckan blev det ganska snabbt skylla ifrån sig-läge efter att departementsrådet Helen Eduards trätt fram som Danielssons icke-dam.

Trots alla rökiga rykten fanns här ingen eld. Tydligen inte ens en tändsticka.

I brist på mer fakta än så, det vill säga knappt någonting alls, drog kampen igång om vem som i hanteringen av ryktet hade klantat sig mest.

Bloggarna skyller på journalisterna. Journalisterna – särskilt Aftonbladet – ska ha lett kampanjen mot Danielsson. Bloggarna gjorde bara det möjligt för vanligt folk att förstå vad journalisterna egentligen ville säga men inte skrev. Bloggarna var förtydligande hjälpredor.

Kvällspressen skyller i sin tur på partipolitiska bloggare, som smutsar ner valrörelsen med sin ryktesspridning. Just Aftonbladet hade i fredags en artikel om den sämsta sortens bloggande med rubriken ”Nu startar bloggkriget”. Artikelns mellanrubriker visar att nu är det allvar: ”Lockar fram dårar”, ”Fenomen från USA”, ”Få läser bloggarna” och ”Grodor och misstag sparas”. Låter värre än bensår.

bryt

Journalister skyller dessutom inte bara på bloggarna utan också på UD, som mobbar dem som har fel stil. I det här fallet statssekreterare Lars Danielsson, och därför spred UD ryktet.

Enkelt är att peka på medierna och säga att allt som publiceras ska vara sant, relevant och intressant. Och att ett obekräftat rykte åtminstone inte är det första. Och inte det and­ra. Men kanske det tredje, vilket inte är tillräckligt.

bryt

Jag tänker i stället på den pågående och rätt hetsiga debatten om utbildningen på JMK i Stockholm. Vad som är gott journalistiskt omdöme är en mycket svår fråga. Många säger sig ha det, men det är få förunnat. Därför är det nödvändigt med bra utbildningar, även för journalister.

Jag håller med JMK-personalen som i går skrev en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt. Det pågående trixandet med utbildningen riskerar att leda till sämre utgångsläge för framtidens journalister. Enligt de tolv debattörerna sparkar JMK kvalificerade lärare, satsar på att minska de praktiska delarna av utbildningen och undviker att diskutera framtiden med personalen. Om inte eleverna lär sig utifrån praktiska exempel och övningar på skolan är det svårt att föreställa sig att de får jobb. Redan i dag finns det kritik mot utbildningarna, att de är för lite anpassade till verkligheten, till de frågor som snabbt måste besvaras på en redaktion i dag.

bryt

Om de stora medieföretagen själva ska ta över utbildandet är det inte säkert att det blir den kritiska och tidskrävande journalistiken och granskandet som får störst utrymme. Därför är det viktigt att JMK med flera skolor har status, att de anses som goda utbildningar där eleverna lär sig det vi behöver i jobbet. Som god journalistik och träning på det svåraste av allt – gott omdöme.

För övrigt misstänker jag att Lars Danielsson hoppade in som trummis i Lordi annandag jul 2004. Därför är han så tyst.

Maja Aase

ma@journalisten.se