”Glöm inte journalistkollegorna i Bangladesh!”
Krönika Det har varit en förfärlig utveckling för journalistiken och journalisterna i Bangladesh. Två av de största tidningarna har bränts ned. ”Situationen är nu nästan tio gånger dödligare än under Sheikh Hasinas regim”, säger den svensk-bengaliske journalisten Nirjhan Mazumder.
Det kommer sällan goda nyheter från världens folkrikaste kontinent, Asien. Ord som krig, konflikter, protester, mord och fängslande är återkommande ord i rapporteringen från asiatiska stater. Asien är den farligaste kontinenten för den som vill arbeta som journalist. Listan över journalister som mördats eller fängslats är lång. Så länge jag minns ”vinner” kontinenten Asien det föga smickrande världsrekordet att ha fängslade journalister jämfört med andra kontinenter. (Över 300 journalister fängslade – Journalisten 27/1 2026)
Enpartistaten Kina fortsätter att ha flest journalister bakom galler. Och sedan säkerhetslagen antogs i Hongkong för fem år sedan har den hyllade pressfriheten där eliminerats bit för bit. I Nordkorea har man aldrig ens försökt stava till pressfrihet. Efter att talibanerna tog makten i Afghanistan har de oberoende journalisterna lämnat landet för att undvika att bli dödade. Journalister som skriver kritiskt om kungafamiljen i Thailand riskerar avrättning. Många palestinska journalister har dödats av israeliska styrkor sedan den 7 oktober 2023. Listan över asiatiska länder som inte tillåter pressfrihet är lång.
Mot bakgrund av allt detta väcker varje regimskifte i Asien stora förhoppningar. ”Press- och yttrandefriheten är på väg till Asien också”, jublar jag i mitt vardagsrum. Men mina förhoppningar dör ganska snabbt varje gång. Pressfientliga regimer ersätts ofta av nya pressfientliga regimer.
Det har varit en förfärlig utveckling för journalistiken och journalisterna i Bangladesh. För två somrar sedan avsattes premiärminister Sheikh Hasina i ett studentuppror och flydde till Indien. Enligt en FN-rapport sköts 1 400 människor av landets säkerhetsstyrkor under protesterna. Den hyllade Nobelpristagaren Muhammed Yunus blev interimspresident och många förväntade sig att den nya regimen skulle föra Bangladesh i en demokratisk riktning med fullständig press- och yttrandefrihet. Men nu är pressfriheten i Bangladesh på allvar hotad.
”Situationen är nu nästan tio gånger dödligare än under Sheikh Hasinas regim”, säger den svensk-bengaliske journalisten Nirjhan Mazumder till mig på ett kontor i centrala Stockholm. I årets pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser innehar Bangladesh plats 152. Huvudkontoren för tidningarna The Daily Star (största engelskspråkiga dagstidningen) och Daily Prothom Alo (största bengaliska dagstidningen) har attackerats och brännts ned.
Khandaker Shah Alam, reporter på tidningen Daily Matrijaget, mördades ifjol av en man som var inblandad i en korruption som han avslöjat. Hot från islamister mot kvinnliga journalister tillhör vardagen. Det pågår en utrensning av journalister som anses vara sekulära eller har varit för vänliga mot den förra regimen. Interimregimen har vägrat pressackreditera arbetande journalister och samtidigt stoppat tilldelningen av ackreditering för utländska journalister. Journalister som riktar kritik mot armén riskerar livet. Självcensuren är utbredd. Och flera av mina bangladeshiska vänner ser inget ljus i tunneln vad beträffar press- och yttrandefriheten i Bangladesh. Ännu en gång dog mina förhoppningar när det gäller situationen i Asien.
Men vi får inte glömma journalistkollegorna i Bangladesh.
