Vi får inte låta oss knuffas runt
Skulle polisen gripa och föra bort en ambulanssjuksköterska som gör sitt jobb? Eller en framträdande partiföreträdare plocka poänger av att hota med att knuffa undan henne?
Som journalist är det något du i dag måste räkna med. I en tid där metoderna för att få journalister att lyda order blir allt brutalare måste kåren hålla ihop och varken låta oss tystas eller knuffas runt. Det är inte nu Tidningsutgivarna ska lägga krutet på att gå till attack mot public service.
Svensk polis har vid flera tillfällen hindrat journalister som skulle bevaka Återställ Våtmarkers klimataktioner genom att föra bort dem.
När fotografen Jonas Gratzer och reportern Noah Söderberg fördes bort menade polisen att de hade rätt att gripa dem för att de saknade presslegitimation. Ärendet prövas nu av JK, som inlett förundersökning.
När filmfotografen Markus Jordö vid en senare aktion skulle dokumentera hur polisen hanterar aktivisterna för en SVT-dokumentär fördes han bort tillsammans med en utländsk journalist som hade sin presslegitimation synlig runt halsen. Den här gången sa polisen i stället att det var ett brott att befinna sig på brottsplatsen. Brottsmisstanken drogs sedan tillbaka.
Stockholmspolisens presstalesperson Ola Österling ville inte svara på min fråga vem som får befinna sig på platsen och om polisen till exempel skulle gripa en ambulanssjukssköterska som var där för att jobba. Istället blev jag utskälld. Han upprepade flera gånger:
”Det fanns flera journalister på plats och samarbetet med polisen fungerade bra. Tar du med det i din text? För det vill jag att det ska vara med. Det är viktigt, jag vill inte att ni stryker den punkten!”
Det är tydligt att polisen vill att journalister gör som de säger. Och de är inte ensamma.
Ett dygn innan det slutliga valresultatet visar företrädare för SD vad som väntar medierna.
Björn Söder anklagar public service för ”propaganda” och SDs stabschef Linus Bylund ser fram emot ”journalistrugby”. SDs presstjänst menar att Säpo måste kunna flytta på journalister som bara gör sitt dagliga jobb och vill ställa frågor till ledaren för Sveriges näst största parti.
Men vi får inte låta oss knuffas runt. Än mindre låta hoten splittra oss.
När journalister på olika sätt hindras från att göra sitt jobb behöver vi hjälpas åt. Publicera det som andra försöker tysta, ställa de frågor en kollega aldrig fick ställa, protestera när våra kollegor förs bort. Inte ge vika och snällt publicera polisens och SDs presskommentarer.
Men i stället för att agera mot det som hotar journalistyrket i grunden verkar branschen mest upptagen av att slåss om de krympande pengapåsarna.
Ett av de tydligaste exemplen är Tidningsutgivarna som väljer att lägga krutet på att attackera public service genom att driva kravet om textförbud, där de anser att SVT inte ska få konkurrera med tidningarna genom att publicera texter.
Vi behöver hitta nya sätt att samarbeta. Både för att stötta varandra när kollegor personligen tvingas stå till svars inför den rättsstat som ska skydda dem och för att gemensamt kämpa för att resurserna till medierna blir större. Om vi slåss sinsemellan och låter andra krafter som vill bestämma hur journalister får jobba ta över kan i framtiden vem som helst gripas och föras bort. Utan att någon finns där för att berätta om det.
Läs också andra krönikor av Malin Crona i samma ämne:
https://www.journalisten.se/kronika/skrammande-nar-vara-politiker-vill-sparra-demonstranter
https://www.journalisten.se/kronika/fler-borde-gora-som-sd
https://www.journalisten.se/kronika/trist-trend-nar-tesla-gor-en-trump
