Gå direkt till textinnehållet
Arvid Grange
Arvid Grange
Foto: Privat

”Var är rapporteringen om att EU säljer ut din privata data till techbolagen”

Debatt Dina privata meddelanden skannas och kan skickas till polis. Och snart kommer ett nytt lagpaket som ska låta AI-företagen träna sina modeller på din personliga data, utan samtycke. Som frilansjournalist häpnar jag över att vi inte rapporterar mer om detta.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Företag som står nära Putin – ja, som praktiskt taget agerat hovdamer under en längre tid – har länge legat på våra politiker om att införa nya lagar som ger dem rätten att skanna våra privata meddelanden på exempelvis Gmail och Instagram, och träna sina AI-modeller på vår personliga data, utan vårt samtycke. Nu försöker EU-kommissionen få igenom lagarna.

En av lagarna har redan trätt i kraft. Bilder, videor och text som du skickar till vänner eller till din partner skannas, samlas in och analyseras med mjukvara från ett ökänt övervakningsföretag som bistår den ryska militären med AI-beslutsfattande i kriget i Ukraina.

Innan jag drar detta vidare, eftersom många riskerar att inte läsa längre än så här, vill jag säga att detta förstås inte är sant.

Det är inte sant, eftersom det är helt otänkbart.

Men, ifall man byter ut Putin mot Donald Trump, och ifall man byter ut ryska militären mot IDF, ICE och en rad underrättelsetjänster, polismyndigheter och militärer världen över, inklusive i Sverige, och om man byter ut Ukraina mot Gaza – då är det sant.

Det handlar exempelvis om lagen som av sina kritiker kallas för ”chat control”. Den tillåter, utan brottsmisstanke, skanning av EU-medborgares privata kommunikation. Den insamlade datan är privata bilder, videor och text och skickas till polismyndigheter och Europol efter att ha analyserats med Palantirs mjukvara, vilket jag och Dagens ETC kunde visa i en granskning.

Lagen har varit i kraft i EU i tillfälliga versioner sedan 2021. I våras slutade den gälla men i juli blev den lag på nytt trots att en majoritet av EU-parlamentarikerna i kammaren röstade emot. I Bryssel pågår förhandlingarna för att göra lagen permanent.

Och så vill EU-kommissionen avreglera GDPR med sitt kommande lagpaket, ”Digitala omnibus”. Bland annat för att ge AI-företagen rätten att utan samtycke träna sina AI-modeller på vår personliga data.
Det finns skäl för båda lagarna. Den ena för att bekämpa övergrepp mot barn, den andra för att göra EU mer konkurrenskraftigt i den nya AI-eran. Även om många anser att de är svepskäl. Frågan om ifall detta är vansinne eller inte borde vara föremål för offentlig debatt. Jag undrar därför: var är debatten?

När jag pratar med min familj och mina vänner – personer jag betraktar som pålästa – så är det få som känner till något alls om detta. Varför nås de inte av det genom nyhetsflödet?
Så, utan att ta ställning till om dessa övervakningsmekanismer – för det är övervakning – är berättigade eller inte, så borde vi som yrkeskår häpna över att vi inte har informerat allmänheten om att detta pågår.

SVT har under året publicerat en enda artikel som innehåller orden ”chat control”. Svenska Dagbladet har publicerat två artiklar som nämner ordet ”omnibus”. En av dem är en TT-text. DN har, utöver korta publiceringar i sitt direkt-flöde, lagt ut två artiklar som nämner ”chat control” under 2026. En av dem är en insändare och den andra en debattartikel.

De är få, nyhetstexterna. Men de finns. Djuplodande eller granskande journalistik lyser desto mer med sin frånvaro.

Från ett par redaktioner har jag själv, när jag försökt sälja in ett granskande jobb om fulspel inför omröstningen då ”chat control” blev lag igen i somras, fått höra varför man inte vill publicera artiklar om det. Det har varit att detta inte har en tillräckligt direkt påverkan på läsarnas vardag, att det inte är tillräckligt tydligt hur lagen är ”dålig”, eller att det inte finns en klarskuren skurk.

Flera redaktörer har inte heller känt till vad ”chat control” är, trots att det inte bara påverkar människor i allmänhet, utan också riskerar att drabba journalister. Utöver de kommunikationsplattformar som redan skannas, såsom Gmail, så vill EU-rådet och EU-kommissionen i det permanenta lagförslaget bryta end-to-end-krypteringen i tjänster som WhatsApp och Signal, vilket skulle göra det extremt mycket svårare att prata säkert med källor.

Och omnibuspaketet kommer innebära att all personlig data som utvinns om dig ska kunna bli föremål för automatisk AI-träning. Även din data på arbetsplatsen, där vi journalister marineras i känsligt material. En majoritet av EU:s medlemsländer har redan ställt sig bakom förslaget. Enligt tysk rapportering röstade bara tre länder emot. Sverige var inte ett av dem. Det återstår nu för EU-parlamentet att rösta igenom lagändringarna eller inte.

De techfrågor som täcks handlar ofta om Palantir, X, Google eller Meta. Ägarna är ofta enkla att gestalta som bovar. För det mesta följs techjättarna och lagarna de lobbar för istället på tryggt avstånd. Under valrörelsen bevakade journalister knappt AI-utvecklingens påverkan på Sverige, och politikerna slapp skarpa ansvarsfrågor.

Ifall det var ryska bolag som hade en direkt bakdörr in i våra privata chattar och som skördade vår personliga data utan samtycke så hade vi skrivit om det. Faktum är att det bara nu i veckan var förstasidesstoff när DN kunde visa att ett ryskt bolag samlar metadata från svenska användare på sajter som hitta.se. Det är förstås problematiskt, men föreställ er pusharna om det kom fram att samma bolag inte bara samlade data om dina webbläsarinställningar, utan också hade en bakdörr in i chatten där du och din partner skickar bilder på era barn till varandra.

Idag finns det fler techlobbyister än parlamentariker i EU. Techjättarna de representerar spenderar 56 procent mer än för fem år sedan på lobbyismen i EU. Utifrån samtal jag har haft med redaktörer är min egen analys att det under ytan finns en redaktionell vilja att bevaka ämnet, men att den krockar med lönsamhetskalkylen.

Ministrar och byråkrater i Bryssel och Strasbourg är varken Bondskurkar eller ryssar. Jag förstår att det kan vara svårt att sätta dem på löpsedeln. Alla vet att klicken loggas med atomklocka och att frilansbudgetarna bantas, men när lagförändringar hotar människors personliga integritet – bland annat genom att ge både techföretag och polis titthål in i våra privata konversationer – är det inte just vårt uppdrag att berätta vad som händer?

Om inte vi, vem?

Vi måste anstränga oss för att göra det viktiga spännande.

Arvid Grange
Frilansjournalist

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Annons
Fler avsnitt
Fler avsnitt
Fler avsnitt

Senaste numret

Fler avsnitt