”Jag känner inte igen Bonniers agerande”
Debatt Nacka Värmdö Posten har vårdat lokaltidningens bästa traditioner med en minimerad redaktion och har ett urstarkt varumärke.
Bonniers beslut att lägga ner Nacka Värmdö Posten (NVP) är ett tecken på att tidningsägares klassiska publicistiska ansvarstagande numera prioriteras bort. Nu är det pengar det handlar om, som i branschens omhuldade begrepp ”annonsaffären” och ”prenumerationsaffären”.
Bonnier har länge tagit ett enormt ansvar för demokratins viktigaste instrument i Sverige, journalistiken. Senast inte minst genom att rädda Mittmedias alla runt 40 tidningar alldeles före den koncernen skulle ha gått i konkurs.
Efter ett helt liv som hängiven journalistikens kall känner jag inte igen Bonniers agerande i detta med NVP.
Jag bor varannan vecka hos min särbo/sambo på Djurö och varannan vecka i Gävle där jag varit chefredaktör på Gefle Dagblad. Jag har med den bakgrunden länge högaktat NVP som en av landets bästa lokaltidningar.
NVP har verkligen vårdat lokaltidningens bästa traditioner med en minimerad redaktion, färre än tio journalister. De har gjort en jättebra tidning! Tidningen har ett urstarkt varumärke och sådana ska man vårda ömt.
Jag kan, med stor tvekan, förstå motivet ”kraftsamling” som Bonnier News Locals chef Pia Rehnquist talar om. En stor och vinstmaximerande koncern vill alltid ”kraftsamla”, ofta genom neddragningar och centralisering.
Vad det gäller NVP borde Bonnier ansvarsfullt ha sökt en smartare och mer kreativ och innovativ lösning. Det är otroligt synd publicistiskt om dess lilla och mycket effektiva redaktion splittras.
Bonnier har köpt både NVP och Mitt i-tidningarna under senare år. Gissningsvis kanske medvetet för att göra just det man nu gör, slå ihop alltihop och tjäna lite mer pengar?
Även stora koncerner vill bli ännu större och ta marknadsandelar, så även den gigantiska Bonniergruppen. Men dämpas aldrig dess aptit, hur stor vill koncernen bli? Vilket eftermäle vill den stora familjeägda gruppen och dess ledning få?
Redan nu är Bonnier dominant på ett sätt som var politiskt fullkomligt omöjligt för två decennier sedan när Marita Ulvskog var kulturminister.
Bonnier äger redan de flesta av landets tidningar i både storstad och numera även i landsorten. Koncernen verkar på en oligopolmarknad med många helägda tidningar och därutöver avancerade samarbeten med flera andra mediekoncerner och deras tidningar, till exempel Gota Media.
Bonnier är numera den största mottagaren av det skattefinansierade statliga mediestödet som totalt är på närmare en miljard kronor per år. Bonnier får ungefär 250 miljoner per år och kanske ytterligare runt 100 miljoner via sina samarbeten med andra koncerner.
Jag tycker att mäktiga, rika Bonnier, därtill mottagare av statsbidrag, borde ha råd att behålla både NVP och Mitt i som separata publicistiska satsningar på lokal journalistik runt Stockholm.
Robert Rosén
Rådgivare och rekryterare åt medieföretag
Tidigare chefredaktör Gefle Dagblad























