Vi politiker måste debattera mediepolitik
Politiken lyser med sin frånvaro i debatten om mediernas och journalisternas villkor. Det gäller generellt, men blir extra tydligt i Almedalen.
De auktoritära krafterna i världen och Sverige ger sig först på just medier och journalister. För att skydda demokratin måste politiken in i debatten. Nu måste journalister och politiker ta ett ansvar för att samtalet kommer igång.
Förra året konstaterade jag i en debattartikel på SVT Opinion att det var snudd på ingen politiker med i de 31 seminarier som hölls i Almedalen om medier och den då hetaste frågan om ”fake news”, alltså lögner. Det ser något bättre ut i år. Nöjd kan dock ingen vara givet att de antidemokratiska krafterna ger sig först på just journalister och medier och vi ser hur detta också sker i Sverige.
Sanningen är krigets första offer, brukar det heta. Lögnen visar sig nu vara de auktoritära krafternas första verktyg för att ta makten. Samtidigt står Sverige utan en fungerande mediepolitik. När public service öde, och öde är just vad det är i sådana här tider, ska avgöras så handlar det första förslaget om finansieringen. Först därefter togs frågan upp om det avgörande innehållet. Av den stora medieutredningen blev ett något uppdaterat presstöd. Medierna och journalisterna står utan det skydd som behövs.
Sverige står utan en sammanhållen mediepolitik. Ett sådant skydd behövs i en tid då Turkiet stänger medier. Det behövs i en värld där Polens och Ungerns regeringar byter ut mediechefer för att passa den egna politiken. Där USAs president Trump personligen och nästan dagligen attackerar medierna.
Som det nu är förs debatten främst av mediebranschen själv. Att det är så beror på både medierna som inte bjuder in och på att politikerna inte prioriterar frågan.
Journalistiken är en grundbult i demokratin. Medierna skapar en föreställd gemenskap där medlemmarna känner gemenskap också med dem hen aldrig möter eller ens hör talas om. Medierna är avgörande när det gäller att skapa en nationell integration genom att skapa denna gemenskap och förståelse som lägger grunden till att medborgarna ska kunna kommunicera med varandra. Dagens samhällsdebatt skulle behöva mer av den varan. Inte mindre. Som det nu är når medierna allt färre och tilliten minskar. I och med detta eroderas också den grund som medierna lägger för det offentliga samtalet, detta samtal som behövs för att demokratin ska fungera.
Politiker som Putin och Orban, Kaczynski och Trump försöker förstöra detta samtal med halvsanningar och lögner, med hänvisningar till känslor och fördomar. Demokratiska politiker måste tvärtom ta detta samtal med förnuftet som utgångspunkt, med varandra och med journalisterna och medierna. Medan Putin och de andra river sönder journalistikens institutioner och innehåll måste demokratiska politiker tvärtom stärka institutionerna, värna mediernas frihet kring innehållet och skydda journalister från hat, hot och våld.
Inom mediepolitiken spelar public service en särskild roll. Europeiska rådet ger public service ett stöd som ingen annan institution får i fördraget genom att konstatera att ”systemet […] har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna”. Hur kommer det sig då att politikerna inte syns mer i debatten? Hur kommer det sig att medierna inte ser till att politikerna tar frågan på allvar?
Mediepolitiken de kommande åren blir helt avgörande för kampen mellan de liberala demokratiska krafterna och de illiberala och auktoritära krafter som växer sig allt starkare. Därför måste Sverige ta fram en sammanhållen mediepolitik. Därför måste politikerna in i diskussionen om mediernas och journalisternas förutsättningar. Då räcker inte några mingelord över ett glas rosévin i Visby. För det krävs en livaktig diskussion och debatt under Almedalsveckan och årets övriga 51 veckor.
Morgan Olofsson
riksdagskandidat L och fd chef för Rapport, SVT