Leandro Schclarek Mulinari: Mediernas kodspråk
Varför vill journalisten lyfta fram (medvetet eller kanske till och med omedvetet) att en tolk deltog vid förhandlingarna?
Denna artikel handlar om en bildtext som vi kunde läsa i Motala Tidning den 25 augusti; ”Till höger ses en tolk som deltog vid förhandlingarna.” Det är allt. För vissa kan det kännas patetiskt att ens ägna en extra tanke åt detta, inte minst då en 13-årig flicka blivit våldtagen. Men för mig förhåller det inte sig så. Jag blev upprörd.
I de pressetiska regler som vi journalister ska förhålla oss till står det klart och tydligt att etnicitet inte ska lyftas fram om det inte är nödvändigt. Utgångspunkten är att en individ inte ska stå som ansvarig för en grupp. Tyvärr bryts det alltför ofta mot denna regel. Och ofta gör man det som i bildtexten ovan; genom ett kodat språk. Det står inte klart och tydligt, men det framgår trots det för läsaren.
Vi som läser nyheter ur ett antirasistiskt perspektiv ser det gång på gång. Detta är kanske ett av de grövsta exemplen jag har läst, men absolut inte det enda.
bryt
Jag tycker att denna typ av koder är ett sätt att inte vara ärlig mot sig själv som journalist. Antingen tycker man det är så pass relevant att journalisten väljer att skriva ut förövarens etnicitet och tydliggöra dess relevans, eller så gör man det inte. Detta tredje alternativ borde inte förekomma.
”Till höger ses en tolk som deltog vid förhandlingarna.” Journalisten har gjort ett urval. Det står inget om kvinnan som rör sig ur bilden, eller om någon av de andra personerna i rummet eller för den delen tavlorna på väggarna. Bildtexten vill förmedla något till läsaren. Journalisten tycker något är mer relevant än något annat. Det är till och med så viktigt att denne använder en av infångarnas – alltså ett av de ställen i en tidningssida dit ögat först dras till – utrymme för att lyfta fram detta. (Det bör dock påpekas att ingenstans i den övriga texten lyfts detta fram.)
Detta ”något” är att en tolk behövdes i rättssalen. Eftersom det handlar om en häktningsförhandling av fyra män åtalade för grov våldtäkt, är det lätt att bibringas uppfattningen att någon eller några av de åtalade inte talar svenska. Som läsare drar man naturligen slutsatsen att det rör sig om en eller flera invandrare som blivit anklagade.
Sällan ser jag det motiverat att lyfta fram någons etnicitet. Och just i detta fall, så som det gjordes tycker jag det är bedrövligt. Varför vill journalisten lyfta fram (medvetet eller kanske till och med omedvetet) att en tolk deltog vid förhandlingarna?
bryt
Som jag ser det är det att en invandrare, i motsats till en etnisk svensk har gjort något hemskt. Detta är, om man hårdrar det ett typiskt och inte minst ett förenklat sätt att beskriva världen. Det finns ett hotfullt ”dom” – elaka, omoraliska, med dålig kvinnosyn – och så finns det ett ”vi” som skapas i motsats till detta. Istället för att diskutera grunden till problemet, ett patriarkat som gör att män gång på gång tar sig rätten att kränka kvinnor, tar man den enkla vägen och försöker förklara det som inträffade genom att lyfta fram förövarens icke-svenskhet. Därigenom antyder man samtidigt att detta är något som egentligen inte begås i Sverige av svenskar.
Jag ser inte detta exempel som en enskild företeelse, utan som en del av hur medierna i allmänhet förhåller sig och inte minst skriver om invandrare. Därför reagerade jag på bildtexten. Och därför tror jag det behövs en debatt mellan oss journalister i ämnet. Som journalister har vi makt. Vi tar oss rätten att beskriva världen. Hur vi gör det påverkar människor och deras uppfattningar. Istället för att hjälpa till att spä på fördomar ska man gå bakom och hitta andra vinklar. Det borde vara vårt uppdrags utgångspunkt.
journaliststuderande, Bona folkhögskola
