Gå direkt till textinnehållet

Behandla frilansarna rättvist!

Ledningen för Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har förklarat att alla frilansjournalisters material i fortsättningen ska kunna dubbelpubliceras. Till en extra ersättning om noll kronor.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Detta tycker vi är fel. Frilansar är redan i dag längst ned i den journalistiska hierarkiska ekonomin. Samtidigt är deras insatser oerhört viktiga. På till exempel kultursidorna bidrar frilansar i Skåne med mångfald och bredare perspektiv. Flexibiliteten i att välja och vraka bland frilansar när det passar en tidning, i stället för att anställa alla som bidrar med material, är ofantligt mycket värd.

Sydsvenskan har höjt ersättningarna för HD-frilansar. Det är bra. Utmärkt och självklart. Men det har inte med dubbelpubliceringen att göra. Och ett tidningsbolag som ger ut två tidningar kan så klart inte ha ett A-lag och ett B-lag bland frilansarna med olika arvoden.

Affären innebär färre uppdrag per person, mindre utrymme att skriva på, och i realiteten alltså mindre pengar. Många frilansar kommer att tvingas hitta nya uppdragsgivare.

Samtidigt har ledningen sparkat 70 anställda. En del av dessa har börjat frilansa, och som om det inte vore nog att tvingas bort från sitt jobb, tvingas de nu också ge upp sin upphovsrätt enligt ledningens ensidiga beslut.

Frilansarna begär inte mycket. De vill skriva för Sydsvenskan och HD. De vill bidra till tidningarna med kvalitet. De begär att deras upphovsrätt respekteras, och är villiga att förhandla om en procentuell ersättning.

Vad som talar för det rimliga i ett så modest krav, är att en prenumeration på Sydsvenskan inte innebär att HD följer med gratis. Annonsering i Sydsvenskan och HD kostar annonsköparen mer, än annonsering bara i Sydsvenskan.

För ett bolag som Sydsvenskan rör det sig om lite pengar när det kommer till ersättning för dubbelpublicering, särskilt som arvodet för en insatt bokrecension i dag redan är lågt (2 345 kronor a-skatt). Det är inte låga arvoden till frilansar som kan rädda tidningsbranschen. Tvärtom, kan bättre villkor och bättre arvoden sporra alla till mer läsvärda tidningar, oavsett publiceringsform.

Det finns goda skäl till att åtminstone höja arvodet, och det finns en god historia i Skåne att följa efter. Vid fusionen HD/NST/LP år 2002 höjdes just arvodet på kulturartiklar med cirka 20 procent som kompensation för att materialet publicerades i fler än en tidning. Efter Sydsvenskans köp av Trelleborgs Allehanda 2009 gav vidarepublicering från Sydsvenskan till en mindre tidning inom samma bolag 20 procent av grundarvodet. Publicerades texten i två tidningar, utöver den första publiceringen, gav det ytterligare samma belopp.

Varför inte fortsätta så, och gå i bräschen för att vara ett rättvist företag? Särskilt som arvodet för kulturartiklar i Sydsvenskan och HD har stått still sedan flera år tillbaka. Det finns till och med exempel på arvoden som har sänkts sedan fusionen av Sydsvenskan och HD. Dessutom har alla anställdas, och chefers, löner höjts enligt avtal varje år medan frilansens arvode alltså legat stilla. Vad är poängen med det?

Vi undertecknade, med våra medlemmar bakom oss, vill att Sydsvenskan tar sitt ansvar mot frilansarna, som den gigantiska köpare bolaget är mot den lilla enskilda företagaren frilansen, och betalar frilansen för dubbelpublicering.

             Jan Samuelsson
             klubbordförande för Journalistförbundet, Sydsvenska Dagbladet
             Hedvig Juhasz-Toth
             klubbordförande för Journalistförbundet, Helsingborgs Dagblad
             Torbjörn Hallgren
             klubbordförande för Journalistförbundet, Frilans Syd

Fler avsnitt