Miljöpartiets politik behöver granskas mer

Minst tre av partierna får dagligen känna av effekterna av denna, helt korrekta, granskning. Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Granskningen av de övriga är av varierande kvalitet men en sak är genomgående, två partier undkommer i praktiken granskning hela tiden. Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Den granskning som trots allt sker är dessvärre av låg kvalitet och missar helt de stora motsägelser som generellt präglar Miljöpartiet.

Sverige är i dag ett av de länder i Europa som har lägst självförsörjningsgrad av livsmedel, vi producerar i dag endast 50 procent av vad vi konsumerar och siffran är i en sjunkande trend. Sverige har i dag även den mest reglerade livsmedelsproduktionen, i form av Astrid Lindgren-lagarna, i världen. Svensk basnäring, som skog, malm och energi står i dag för 29 procent av de svenska exportinkomsterna och kännetecknas av en stor effektivitet då endast 8 procent av den sysselsatta arbetskraften står för produktionen. Den svenska stålindustrin har dessutom aldrig gått så bra som nu efter att Tyskland infört exakt den lagstiftning på energiområdet som Miljöpartiet vill införa i Sverige. Ett exempel är valsverket i Avesta som nu, efter att ha gått upp i fyrskift, nu ligger nära 100 procent av sin kapacitet och skapat jobb för hela orten. Något som inte inträffat sedan valsverket byggdes. Men detta är inte gott nog, det skall baktalas och läggas ned.

Detta kommer med stor sannolikhet förändras med Miljöpartiet i regeringsställning och frågan är vad som egentligen blir kvar av jordbruk, livsmedelsproduktion och basnäring efter att Miljöpartiet fått säga sitt inför regeringsförklaringen. Det finns idag inget parti som baktalar någon av dessa näringar så mycket som just Miljöpartiet. Ett parti vars lösningar är minst sagt motsägelsefulla, på gränsen till förvirrade.

Annons

Med de av Miljöpartiet aviserade höjningar av diesel- och CO2 skatt samt slitageavgift för lastbilar kommer transportkostnaderna i glesbygden kraftigt höjas. Bara driften av ett fordon, exklusive personalkostnader, står inför en fördubbling vilket kommer göra produktionen av varor, oavsett slag, olönsam för de flesta. Såväl industri som konsumenter kommer inte klara av att pressa sina priser till den övriga europeiska nivån som redan i dag konkurrerar ut stora delar av svensk livsmedelsproduktion trots att vi håller, genom Lindgren-lagarna, en högre kvalitet. En kvalitet som även den baktalas av Miljöpartiet.

När vi sedan kommer till just jordbruket så blir Miljöpartiets inkompetens på området slående. MP vill förbjuda såväl GMO-grödor som bekämpningsmedel. Detta kommer innebära dödsstöten för svensk potatisodling i praktiken. Potatis är en av de rotfrukter som utgör merparten av vårt intag av kolhydrater. Potatis är även känslig för svartmögel vilket gör att det finns två sätt att odla på. Antingen den potatis som har två gener inmanipulerade för att göra den resistent mot svartmögel eller att använda massiva mängder av bekämpningsmedel. Bägge alternativen vill Miljöpartiet förbjuda varför vi i framtiden är hänvisade till potatis från kontinenten som odlas under helt andra, och framför allt ”förlåtande”, regelverk. När det kommer till gödsel avser Miljöpartiet kraftigt reglera användandet av konstgödsel som är lätt att dosera till den mer krävande ko- eller hästbaserade gödseln. För en yttre betraktare så låter det som rimligt men Sverige har inte i dag en djurbesättning stor nog för produktion av de volymer som krävs. Vi måste då välja mellan att antingen skövla skog för att frigöra arealer för djurhållning, vilket inte Miljöpartiet vill, eller växla produktiv åkermark  till förmån för odling av bete för våra nötkreatur vilket ytterligare kommer sänka vår självförsörjningsgrad.

Inga medier, och framför allt inte public service, vilka har ett samhällsuppdrag att granska de politiska partierna, framför allt under valår, har mäktat med att göra denna politiska analys av ett av de mest favoriserade politiska partierna. Ett parti som dessutom står på tröskeln till Rosenbad och regeringsmakten. Det kan inte uteslutas att de journalister som är satta att granska låter politiska och populistiska preferenser slå igenom till förmån för deras egentliga uppdrag. Att granska.

Miljöpartiets politik passar bättre som livsstil än som en ansvarstagande politik för hela landet. Med Miljöpartiet vid det finansiella rodret kan vi se framför oss mer av importerad mat, mindre av svensk basnäring och i förlängningen en utsläckning av allt mänskligt liv norr om Dalälven.

                                                           Johan Westerholm
                                                           redaktör, Ledarsidorna.se