Alla bilder är subjektiva
Det finns några osannolikt bra bilder som blivit utnämnda till Årets bild genom åren. Det är fantastiska ögonblicksbilder, ögonblick som aldrig går att återskapa. Min Årets bild är ingen ögonblicksbild. Den går att ta om precis när som helst. Det är bara att åka till Brasilien, hyra en bil i São Paulo, köra tio mil nordväst på motorvägen, svänga av mot Charqueada och ta bilden.
I oktober 2007 reste jag på eget initiativ och egen bekostnad till Brasilien för att göra reportage, ett av dem handlade om etanolproduktion. Min journalistiska ambition är att vara kunskapsbärare.
Efter hemkomsten började jag vikariera som bildredaktör på Svenska Dagbladet, visade där mitt etanolreportage som tidningen köpte. Det publicerades i N-bilagan. När jag lade in bilderna i SvDs bildsystem upptäckte jag att de såg helt kontrastlösa ut i jämförelse med hur de såg ut på min skärm. Panikräddade bilderna med resultatet att fabriksbilden blev tokblå. Vad värre var att det stod i ingressen att fabriken var koleldad. SvD gjorde en rättelse om kolet.
Här dök för första gången Gröna bilister upp med ett kritiskt mejl, som framför allt handlade om koleldningen. I detta skeende sades inget om att bilderna skulle vara manipulerade. Reportaget fick ett enormt genomslag! Jag fick över 50 mejl från upprörda läsare, de flesta var förbannade för att de precis köpt en etanolbil och kände sig lurade.
Till Årets Bild kopierades bilderna om, mera detaljrikt för att se snygga ut på skärm, eftersom det var så juryn skulle se dem. Jag är frilans och mina bilder publiceras i vitt skilda sammanhang. Jag måste anpassa bilderna till det tryck jag jobbar för. Dagspresstryck kräver hårdare och kontrastrikare kopior medan fina magasin kräver mjukare kopior. Att ha ett antal olika versioner av samma bild beroende på var den ska användas är en del av mitt yrkeskunnande. Med nya snygga kopior och korrekta bildtexter skickade jag bilderna till Årets bild. I januari ringde man från Årets bild-juryns sammanträde och frågade om de svarta strecken i fabriksbilden.
Jag svarade att det är från stängslet runt fabriken. I mars var det dags för prisutdelning. Jag fick tre priser, varav ett är ett andrapris i klassen Utlandsreportage för etanolbilderna. Sedan blev en av bilderna Årets bild, vilket jag blev mycket förvånad över, jag tycker inte att bilden är så märkvärdig, den är en pusselbit i etanolreportaget.
Sedan kom baksmällan.
Gröna Bilister gick ut med att bilden varit manipulerad och att den därför hade tävlat på falska grunder. Resumés nätbilaga krokade på. Dagens Media menade att juryn blivit lurad eftersom fabriken utgavs vara koleldad. I mina bildtexter fanns inte en rad om kol.
Jag lade mycket tid på att förklara för Journalisten (09/08) varför det finns flera olika versioner av en bild och visade också rå-filen. Journalisten tog upp att en mörkare version gav en rökigare Årets bild. Reportern trodde den blå SvD-versionen var originalet och förstod inte skillnaden mellan rå-filen, SvD-kopian (e24) och Årets bild-kopian. Han hade därmed inte förstått ett enda ord av vad jag sagt.
Jag förklarade att alla bilder är subjektiva. Allt börjar när jag bestämmer mig för att göra reportaget, till val av platser, tidpunkter och urval av bilderna. Val jag gör för att förtydliga historien. Inte konstigare än att reportern väljer att missförstå mej och ganska exakt skriva det som Gröna Bilister skrev i sitt lobbyinlägg, där man flyttat fokus från vad bilden föreställer till hur den är gjord.
När jag för någon vecka sedan såg Kalla faktas reportage om arbetarna på sockerrörsfälten i Brasilien blev jag först jätteglad över att fler medier uppmärksammade etanolproduktionens baksida. Döm om min förvåning när programmet inleddes med påståendet om att min bild från Brasilien var falsk och inget att tro på! Så upprepas Gröna Bilisters ord ännu en gång.
Jag ringde Kalla fakta och frågade dem vad de menade med att jag skulle ha manipulerat bilden. Susanne Edmark svarade att ”du har ju mörkat ner bilden i Photoshop”. Den här gången är det de felaktiga påståendena från Journalisten som upprepas! Veckan efter gjorde Kalla fakta en rättelse och berättade att ”bilden är BEARBETAD i Photoshop och inget annat”.
Jag blev också uppringd av en man som frågade om min bild på etanolfabriken var sann. Han hade precis tittat på en etanolbil hos sin bilhandlare men ångrade sig efter att ha sett mitt reportage om etanolproduktionen. Bilhandlaren hade då sagt att ”den där Årets bild-bilden är falsk och manipulerad i Photoshop, inget att tro på”.
Vad hela den här historien visar är hur chanslös man kan vara mot uppgifter som sprids på Internet. Det står också klart att det är dags för mig som bildjournalist att vara öppnare och tydligare med var mina gränser går. För att inte tappa min trovärdighet måste jag vara tydlig med vad jag gör, men framför allt med vad jag INTE gör, i Photoshop. Men lite konstigt är det att av de tolv bilder som ingår i hela reportaget är elva sanna och en falsk.
