Aftonbladets sårade heder

11 mars 2002

Debatten på nätet hotas efter unik dom om tryckfrihetsbrott. Så löd rubriken på Aftonbladet.se strax efter det att den fällande domen mot nättidningens ansvarige utgivare Kalle Jungkvist fallit i torsdags.

Men än är debatten inte död. Sedan domen föll har jag läst 600-700 kommentarer till den på olika debattfora och e-postlistor. Bara på Aftonbladet.se hann det komma in 290 kommentarer innan debatten stängdes ner i fredags.

bryt

Kalle Jungkvist talar nu om att ”debatten kan flytta till oseriösa webbplatser i Sverige eller till utlandet som helt saknar kontroll och publicistisk hållning”. Men för det första är inte publicistisk hållning en unikt svensk uppfinning, för det andra fanns det en debattsubkultur – såväl seriös som oseriös – långt innan Aftonbladet lanserade Tyck Till.

Att Jungkvist tar till brösttoner är ändå ganska förståeligt. Klart domen svider. De har ju försökt göra rätt. Aftonbladet.se har tagit ett stort ansvar, såväl juridiskt som för att ge fler människor möjlighet att nå ut med sina åsikter till en stor publik. Brottets dignitet kan också diskuteras. Att på redaktionell plats slå upp dubiösa undersökningar om synen på invandrare, på det sätt Sydsvenskan gjorde i höstas, är i min bok en betydligt större försyndelse, eftersom det ger ökad legitimitet åt rasistiska tendenser i debatten på ett helt annat sätt än enstaka judehatsspyor på nätet.

bryt

Sådana invändningar är dock bara akademiska. Det gäller att leva upp till det ansvar man åtagit sig och där har Aftonbladet.se misslyckats. Just genom att Tyck Till är Sveriges största debattforum blir det automatiskt det mest attraktiva målet för dem som vill hetsa och kränka. Att hänvisa till forumets storlek, som försvar till att granskningsnätet varit så grovmaskigt, håller inte. Aftonbladet.se har byggt upp sin publik – och därmed sina annonsintäkter – mycket på att de var så tidiga med att koppla ihop tidningens innehåll med interaktivitetens möjligheter. Men då får man också betala priset, i form av resurser till förhandskontrollen. Vill man bjuda på kakan kan man inte snåla med smeten.

bryt

Men på en punkt har Jungkvist rätt: domen kan få stora konsekvenser för medieföretagens syn på webben. Den har redan fått svd.se att skärpa sina rutiner för publicering av debattinlägg, så att debattörerna måste uppge en e-postadress – vad nu det är värt. Den kan också leda till nya åtal inom kort, för att pröva ansvaret hos de sajter som inte har förhandsgranskning – men också för att slå fast vad som egentligen är ett massmedieföretag. Om inte Aftonbladet.se klassats som ett sådant hade Jungkvists friats av rätten och ansvaret lagts över på debattörerna själva.

bryt

Debatten om webbdebatten har alltså bara börjat. Vilket i grunden är positivt. När regeringen i december presenterade sin proposition om Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet väckte den knappt någon uppmärksamhet alls. Det får den förhoppningsvis nu istället.

Martin Jönsson

P.S. Resumés avslöjande häromveckan om svindeln mot Göteborgs-Posten, där en före detta mellanchef blåst företaget på minst 15 miljoner fick fackklubben att kräva en total genomlysning av hur detta kunnat inträffa och hur revisorerna år efter år kunnat missa dessa fejkfakturor. I helgen fick klubben Peter Hjörnes löfte om att detta ska ske. Det är bra. Men Hjörne borde också använda sin egen krönikeplats på ledarsidan för att kommentera affären gentemot allmänheten. För en tidning som kämpat så hårt för öppenhet är det förödande för trovärdigheten när dess chefredaktör bemöter uppgifter av det här slaget med i det närmaste total tystnad. Pengar kan man alltid förlora, men att förlora i trovärdighet har inget medieföretag någonsin råd med.