”Vi funderade inte ens. Vi bara gjorde.”

Saeed Alnahhal kommer prick på avtalad tid, iklädd en tunn svart läderjacka och med två tidningar i handen, när vi ses en vintrig förmiddag på kafé Vete-Katten i centrala Stockholm.

– Det här var den första artikeln jag fick publicerad i Sverige och den var på förstasidan, säger han stolt och visar den ena av tidningarna redan innan vi har hunnit sätta oss.

På framsidan finns ett foto på Saeed Alnahhal i högra hörnet och ett citat från hans krönika: ”Var revolutionen verkligen ett bra val för oss syrier? Var det värt allt blod och all förödelse?” står det.

Saeed Alnahhal arbetade på den syriska statliga nyhetsbyrån Sana, Syrian Arab News Agency. Trots att han är kritisk till regimen i landet och presidenten Bashar al-Assad ler han när han berättar om tiden på nyhetsbyrån. 

– Det var en stor möjlighet att få arbeta där. Förutom den statliga tv-kanalen var Sana det största mediet i landet.

Han fick inte kritisera Bashar al-Assad när han rapporterade för Sana, men han lyckades ändå skaffa sig ett visst mått av journalistisk frihet, framhåller han. Han skrev mycket om ekonomi och näringsliv. Han säger att han ansträngde sig för att hitta rätt ord för att komma så nära verkligheten som möjligt utan att provocera cheferna.

På frågan om han kunde skriva att landets ekonomi gick dåligt gör han en comme ci comme ça-gest. Genom att skriva ”på ett smart sätt” gick det att få fram, förklarar han.

Han påpekar att många av nyheterna han rapporterade om inte handlade om regimen eller presidenten. När han var på Sana valde han ofta att berätta om sådant som var opolitiskt.

– Jag hittade ämnen som varken var för eller emot regimen, men som ändå var viktiga för människor. 

Det här var före den arabiska våren som spred sig från land till land år 2011. 

Idag arbetar Saeed Alnahhal på Svenska Dagbladet. Det var där hans första artikel på svenska publicerades. 

– Det var speciellt att se den i tryck. Jag kommer att ha med mig den känslan hela livet, säger han med eftertryck.

När han först kom till Sverige trodde han inte att han skulle få jobb som journalist här. Från tidigare syriska kollegor som flytt till Tyskland och Frankrike fick han höra att de omöjligt kunde få jobb som skrivande reportrar i de nya länderna. Utan att behärska språket till fulländning gick det inte att bli en del av det nya landets presskår.

Men via arbetsmarknadsutbildningen ”Korta vägen” som vänder sig till nyanlända akademiker kom han på andra tankar. 

Han skickade praktikansökningar till flera tidningar, bland andra Svenska Dagbladet som var en av ett par tidningar som ville ta emot honom. På SvD insåg man att han hade en erfarenhet som få andra journalister i Sverige har och i mars förra året fick han först en praktikplats och sedan ett vikariat.

När vi ses är det snart jul och han har just fått frågan om han vill fortsätta skriva för tidningen. 

Kollegor till Saeed Alnahhal som Journalisten talar med är imponerade av att han har lärt sig skriva så bra svenska. När han är klar med en artikel läser ofta en kollega den innan den lämnas vidare, men enligt en SvD-medarbetare håller texterna en hög språklig nivå och är ”näst intill felfria” redan då Saeed Alnahhal lämnar dem för läsning.

De artiklar han skriver för tidningen handlar om kriget i Syrien, flykt och integration. Oftast är det reportage eller krönikor.

Han säger att han har mycket som han vill berätta om för läsarna. Ett exempel är att han anser att svenskar generellt har en alltför ljus bild av Syrien före den arabiska våren.

– Svenskar som har varit på semester i Syrien talar ofta om hur fint det var före kriget. Men när upproret kom 2011 var det efter 30, 40 år av orättvisor. Det är sant att vi levde ett ganska stabilt liv, men vi hade ingen demokrati. En polis kunde göra vad han ville med dig och det var utbredd korruption. 

Nu hoppar vi tillbaka i tiden. Saeed Alnahhal var reporter på Sana och trivdes så bra som man kan göra på en arbetsplats. Precis som han nu är stolt över att vara på en av Sveriges största redaktioner var han stolt över att vara på ett av Syriens största nyhetsmedier.

Men så kom den arabiska våren. Uppror i Nordafrika fick envåldshärskare som i decennier förtryckt sina befolkningar på fall. I Syrien blev utvecklingen en annan.

Till en början var den syriska oppositionen hoppfull och trodde på stöd från USA och världssamfundet. Men Barack Obama ville inte skicka stora trupper till ett annat land och kriga så som företrädaren George W Bush hade gjort i Irak 2003. När Donald Trump tillträdde som president blev stödet för oppositionen om möjligt ännu svagare.

Rebellerna som hade trott på uppbackning från USA stod istället så gott som ensamma och fick kämpa mot al-Assads regeringstrupper. Dessutom gav sig Ryssland, Iran och shiamuslimska Hizbollah, med en militär så stor som en statlig armé, in i kriget på den syriska regeringens sida. 

Att Islamiska staten, IS, samtidigt gjorde Syrien till sitt fäste gjorde saken än värre för den demokratiskt sinnade oppositionen. I en krönika i Svenska Dagbladet förklarar Saeed Alnahhal IS intåg i landet som en följd av USAs ointresse för att hjälpa den syriska oppositionen. 

På Saeed Alnahhals arbetsplats Sana blev det nya tongångar.

– Antingen är du med eller så är du mot oss. Så började cheferna att resonera, berättar han.

Eftersom Saeed Alnahhal stödde upproret blev han sparkad från sin tjänst och kastad i fängelse. Han berättar att han delade cell med cirka 70 andra personer.

– Det var så trångt att vi inte ens kunde sitta. 

I en månad var han fängslad. När han kom ut ägnade han all sin tid åt motståndet mot regimen. 

År 2014 intog regeringstrupper Saeed Alnahhals hemstad Yabrud, där han bodde med sin familj. Då såg han ingen annan utväg än att fly. Hans fru och deras två små barn stannade kvar.

Han tog sig över gränsen till Libanon där han arbetade för onlinetidningen Syrian Newsdesk som han senare blev chefredaktör för. Men det var en svår tid. I Libanon var det inte regeringens säkerhetspolis som utgjorde det största hotet. Däremot har olika etniska grupper sina egna miliser och några av dem såg med stor misstänksamhet på Saeed Alnahhals publikation. Dessutom har al-Assads allierade Hizbollah stor makt i landet.

Efter drygt ett år i Libanon tog sig Saeed Alnahhal till Turkiet. Hans fru och deras barn kom också dit och familjen återförenades.

I en gummibåt färdades de sedan från Turkiet till Grekland. Barnen var fortfarande små. Han skakar på huvudet.

– Vi funderade inte ens. Vi bara gjorde. Men när jag nu tänker på det inser jag att det kunde ha slutat illa.

Resan på Medelhavet var kall och skrämmande, men då under ett kort ögonblick upplevde han en av sina lyckligaste stunder.

Det är natt och blåsigt. När han sitter på båtkanten märker han hur hans dotter som är fyra år nästan sovande står och kramar om hans ben. Då har han varit borta från sina barn i mer än ett år och längtat varje dag. Han visar med armarna hur dottern kramade om honom och berättar om känslan av värme som steg upp inom honom.

– Det var en vacker känsla. Jag hade varit utan barnen så länge.

Familjen tog sig sedan genom nästan tio länder, till stor del till fots, innan de kom fram till Sverige. 
 

Fakta

Saeed Alnahhal

Ålder: 37.
Familj: Fru och två barn.
Bor: På Södermalm i Stockholm.
Yrkesbakgrund: Reporter på den syriska statens nyhetsbyrå Sana. Reporter, redaktör och sedan chefred­aktör för Syrian Newsdesk. Report­er på Svenska Dagbladet.
Drivkraft: Vill bidra till bättre förståelse och ökad kunskap om Syrien och andra arabiska länder. Att skriva om syrier i Sverige som kämpar för att lära sig svenska, hitta jobb och bli en del av samhället.
Fritid: Vara med barnen och spela innebandy och golf.

Samuel Lagercrantz