Karin Eriksson
får Tom Alandhs Berättarpris.
Karin Eriksson, reporter på Dagens Nyheter, tilldelas Tom Alandhs Berättarpris 2026.
Motivering: ”Karin Eriksson är alltid på väg. För att träffa oljeborrare i North Dakota eller vapenhandlare i Montana, papperslösa migranter i Arizona eller uteliggare och hemlösa i Oregon. Och hon berättar så att vi är med, om masskjutningar, polisvåld och orkaner som dödar. Och om de utblottade i ett av världens rikaste länder. Om stanken från avlopp som svämmat över och om en mor som begraver sin mördade son. Värdigt möter hon sina medmänniskor i ögonhöjd och har därför sett den amerikanska drömmen på nära håll. Hur den spruckit alltmer genom Trumps tarvliga tokigheter. Och om det Vita huset och den svarta historien har hon också berättat. Och visat att black lives matter. Karin Eriksson är vardagens berättare som till fullo behärskar enkelhetens svåra konst. Sen är hon flitig också. Next stop Norden! Och som Kalena även rolig. Hur många utrikeskorrar är det?”
Juryn bestod av: Tom Alandh, Heleen Rebel, redigerare på SVT, Lars Säfström, projektledare, före detta på SVT samt Inger Ramqvist, före detta Aftonbladet.
Prissumman är på 25.000 kronor och priset delas ut som tidigare vid en lunch på Stadshuskällaren.
Karin Eriksson är jättebra, flitig och verkar ha ett stabilt gott omdöme. Grattis!
Välförtjänt!
Heja Karin!
Mycket bra val av juryn. Varmt grattis till Karin.
Det här är journalistik på riktigt. Boots on the ground.
Karin är inte “flitig”. Hon är hyperprecis. Hon ser skeenden innan de blir uppenbara, binder ihop det stora med det lilla – och lyckas alltid landa i människors vardag.
Det är en sällsynt kombination: analys och närvaro i samma andetag.
I en tid där allt fler analyser kan produceras från ett skrivbord – eller av AI – är det här något annat.
Att vara där. Att lyssna. Att berätta så att det känns.
Det är den journalistiken som kommer att hålla.
Och Karin har gjort det länge. Ofta utan den självklara uppmärksamhet hon förtjänar.
Så: äntligen. Stort, stort grattis.
Bästa Karin. Så roligt och välförtjänt!