Västerbottens Folkblad fällt av PON

Den 28 mars 2007 hade Västerbottens Folkblad flera artiklar om en busschaufför som försökt att föra över musik mellan två mobiltelefoner samtidigt som han körde bussen i 90 kilometer i timmen. Artikeln illustrerades med en bild av chauffören. Han hade en mobiltelefon i varje hand. Händerna var lutade mot ratten. I en artikel intervjuades marknadschefen för Länstrafiken i Västerbotten. Han ansåg att det var sanslöst. Det fick inte gå till så här i trafiken, en busschaufför ansvarade ju för många liv. I artikeln refererade tidningen också till VD:n för det berörda bussbolaget.

I artiklar den 4 och 5 juni 2007 uppgav tidningen att det inte hade blivit något rättsligt efterspel av händelsen i mars eftersom ingen polisanmält den. Busschauffören arbetade kvar på bussbolaget. Chauffören sade att han var oskyldig och att bussen stått stilla.

Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av busschauffören. Han anförde att publiceringarna var utpekande och mycket kränkande för honom. Tidningen hade skrivit en massa osanningar och inte kontaktat honom för en kommentar före publiceringen.

Västerbottens Folkblad anförde att en bredare läsekrets inte kunde identifiera föraren med hjälp av de uppgifter och den bild som publicerats. Att chaufförens ord stod mot passagerarens hade dock framkommit i senare artiklar och i samband med att det stod klart att händelsen inte fått något rättsligt efterspel.

PO ansåg att tidningen borde klandras och hänsköt ärendet till Pressens Opinionsnämnd. Skälen var följande.

Frågor om trafiksäkerhet har allmänintresse. Med tanke på den svåra olyckan som inträffade i Uppsala vid tiden för den nu omskrivna händelsen var det naturligt att tidningen fäste avseende vid vittnets berättelse.

Viktigt är dock att tidningen intar en ansvarig hållning i förhållande till de uppgifter som publiceras. Vad tidningen hade vid publiceringstillfället var en persons berättelse och en bild som visade en busschaufför sittande i ett förarsäte med en mobiltelefon i varje hand. Vidare angavs att händelsen inträffat den 4 mars, vittnet presenterade dock bilden vid månadens slut. Det kunde således inte ha varit någon större brådska att publicera bilden med hänsyn till nyhetsvärdet.

I samband med publiceringen av bilden fick marknadschefen för Länstrafiken i Västerbotten uttala sig, tidningen refererade även till bussbolagets VD. Ingen av kommentarerna kan på något sätt sägas ha varit till fördel för anmälaren.

PO har vidare att ta ställning till hur pass utpekande de publicerade uppgifterna var för den enskilde. I tidningen angavs när händelsen ägde rum, mellan vilka städer och när under resans gång. Dessutom var bilden inte maskerad.

Enligt min mening råder det ingen tvekan om att de som regelbundet åker den aktuella busslinjen samt människor i busschaufförens omgivning fick reda på vem den omskrivne chauffören var. Tidningens uppföljande artiklar kan i sammanhanget inte anses väga upp den skada som den tidigare publiceringen orsakat honom. I själva verket hade en omedelbar kontakt med chauffören förskonat honom från varje publicitetsskada eftersom tidningen vid en sådan kontakt hade fått klart för sig att ord stod mot ord. Min bedömning blir således att Västerbottens Folkblad skall klandras.

Pressens Opinionsnämnd gjorde samma bedömning som PO och fann att tidningen skulle klandras för att den genom publiceringen brutit mot god publicistisk sed.