Utredningen om tsunamibanden hotar tipsare

Med hjälp av källor i regeringskansliet avslöjade Svenska Dagbladets Mikael Holmström att det fanns kopior på de försvunna tsunamibanden. Nu hotas tipsarnas meddelarskydd av katastrofkommissionens granskning.

Tsunamiutredaren Johan Hirschfeldt fick i slutet av oktober 2006 regeringens uppdrag att gå igenom de upphittade band som visar datortrafiken på regeringskansliet under och efter flodvågskatastrofen.

Banden påstods tidigare ha varit bortgallrade men källor i regeringskansliet berättade för medierna var de fanns.

På en pressträff den 8 februari i år berättade Hirschfeldt att katastrofkommissionen återinkallats eftersom banden innehöll nya viktiga uppgifter.

Samtidigt pratade han om sina våndor när det gällde förbudet för staten att forska efter källor.

– Vi kan inte bara gå rakt in och blottlägga ett material och titta på det rakt av. Då kanske era källor i regeringskansliet avslöjas och det är ett grundlagsbrott att göra det, sa Johan Hirschfeldt till journalisterna.

Banden innehåller miljontals mejl. Varje dygn hanterar regeringskansliets e-postsystem 110 000 e-postmeddelanden.

Därför närmar sig utredarna materialet mycket försiktigt och tittar först på rubrikrad och adressat innan de eventuellt öppnar.

– Man ser ju adressfältet och då kan­ske man stannar, säger Johan Hirsch­feldt till Journalisten.

Har ni läst mejl till journalister?

– Jag vill inte svara på några frågor om resultatet av granskningen. Det gör vi i vår rapport som är klar i juni.

Hur skulle ni hantera en situation där ni faktiskt läser ett källskyddat meddelande till en journalist?

– Det är en hypotetisk fråga som jag inte heller vill besvara nu, säger Johan Hirschfeldt.

Utöver att undvika grundlagsskyddade tips till journalister ska inte heller kommissionen klampa in i privatlivet för regeringskansliets 4 000 anställda. Stor försiktighet har därför även gällt privata mejl skrivna på jobbet.

De journalister som bevakar regeringskansliet har inte varit särskilt oroade. På pressträffen noterade Johan Hirschfeldt att ingen tagit notis om hans dilemma, trots att han pratat om det.

– Om det är någon som har uttryckt några farhågor så är det jag, säger Johan Hirschfeldt i dag.

Journalisterna har snarare varit intresserade av snabba resultat och mycket material om vad som verkligen hände, än av att skydda sina källor.

Mikael Holmströms artiklar i SvD satte igång katastrofkommissionens arbete för andra gången tack vare källor inom regeringskansliet. Själv reagerade han inte, eftersom han trodde att granskningen var begränsad till katastrofdygnen.

– Då hade inte regeringskansliet särskilt bra grepp om läget, det var ju medierna som förstod omfattningen av katastrofen. Därför såg jag ingen risk för meddelarskyddet, säger Mikael Holmström.

Men så begränsad är inte granskningen. Enligt kommissionens huvudsekreterare Per Molander sträcker den sig från annandag jul 2004 och ett par veckor in i januari 2005.

– Då är det en annan sak. Nu när jag tänker på det så kan det nog redan förs­ta vardagen efter katastrofen ha tagits kontakter som har med meddelarskyddet att göra, säger Mikael Holmström.

BÖRGE NILSSON