Upphovsman måste godkänna publicering på intranät

Journalisten Leif Andréasson gjorde hösten 2005 praktik på en tidning som drivs av stadsdelsförvaltningen i Majorna (SDF Majorna) i Göteborg. Praktikplatsen hade förmedlats av Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan betalade ersättningen.

Andréasson skrev artiklar och tog bilder åt tidningen Nyheter för Majbor.

En av Andréassons artiklar i Nyheter för Majbor handlade om ett samarbete mellan stadsdelsförvaltningarna i Majorna, Centrum och Linnéstaden. Ett foto som han tagit publicerades.

Så långt var allt okontroversiellt.

Men Göteborgs stad lät också publicera artikeln och bilden i tidskriften I Centrum, som ägs av stadsdelsförvaltningen i Centrum (SDF Centrum). Bild och artikel lades dessutom ut på SDF Centrums intranät.

Tingsrätten konstaterade att Andréassons artikel har verkshöjd och samma skydd som upphovsrätten ger ett litterärt verk. Skyddet innebär att han ensam har rätt att framställa exemplar av artikeln och göra den tillgänglig för allmänheten.

Fotografiet når visserligen inte verkshöjd, men skyddas ändå enligt en annan paragraf i upphovsrättslagen (49 a §).

SDF Centrums tidning har en upplaga på 200 exemplar. Därmed, slog tingsrätten fast, kan framställningen inte anses ha gjorts för privat bruk, vilket upphovsrättslagen tillåter.

Rätten anser det styrkt att artikel och bild har gjorts tillgängliga genom intranätet, vilket betyder att det skett en överföring och ett framförande i upphovsrättslagens mening.

SDF Centrum hävdar att publiceringen bara skett inför ”en större sluten krets”.

Men, påpekade tingsätten, även ”en större sluten krets” ligger utanför ”den privata sfären”.

Publiceringen – både i papperstidningen och på nätet – har riktats till personalen på en relativt stor arbetsplats. Det innebär att bild och artikel gjorts tillgängliga för allmänheten både genom papperstidningen och intranätet. Därför måste kommunen betala vederlag till upphovsmannen.

I anställningsförhållanden är tumregeln – om inget annat avtalats – att arbetsgivaren får utnyttja verk, som en anställd producerat i tjänsten. Ett villkor är dock att arbetsgivarens använder verket för ändamål som kan förutses när det skapas.

Göteborgs stad anser att kommunen är en enda arbetsgivare och att det som produceras i en stadsdel eller förvaltning kommer hela kommunen tillhanda. Rätten fastslår däremot att Andréassons praktiktjänst kan jämställas med en anställning vid SDF Majorna – och bara där.

Tingsrätten fann att Göteborgs stad gjort sig skyldig till intrång i Leif Andréassons upphovsrätt.

Göteborg dömdes att ersätta Leif Andréasson med ett vederlag på 3 500 kronor.

Hovrätten fastställer nu domen. Göteborgs driver inte fallet vidare.

Leif Andréasson är glad över domen.

– Den slår fast att en praktikants arbete inte är något allmängods och att de 22 stadsdelsförvaltningarna är egna myndigheter.

Enligt honom har praxis varit att flera stadsdelsförvaltningar i Göteborg använt material som journalistpraktikanter på en stadsdeltidning producerat.

– Jag är gammal och på väg ut ur yrket, men jag är glad över att unga praktikanter kan ha den här domen i ryggen och ställa krav.