Storstadspressen tvingar frilansfotograf jobba till lågpris

19 mars, 1998

Frilansfotografer tvingas jobba till reapris om de vill ha regelbundna uppdrag för storstadstidningar.
— Systemet är snudd på omoraliskt, tycker Urban Brådhe, ordförande i Pressfotografernas klubb, PFK.

Frilansfotografer tvingas jobba till reapris om de vill ha regelbundna uppdrag för storstadstidningar.

— Systemet är snudd på omoraliskt, tycker Urban Brådhe, ordförande i Pressfotografernas klubb, PFK.

Normen för de flesta frilansande pressfotografer är den taxa som fastställs genom avtal mellan Tidningsutgivarna och Bildleverantörernas Förening, BLF.

I dag är BLF-taxan på 572 kronor per timme (inklusive sociala avgifter) de fyra första timmarna på vardagar.

Men enligt uppgift i Fotografisk Tidskrift (nr 1/98) erbjuder exempelvis Expressen frilansar tidsbegränsade kontrakt mot att fotografer förbinder sig att jobba för 300 kronor per timme.

Rimligt med rabatt

— Visst kan det fungera med kontrakt och det kan vara rimligt att ge en rabatt på kanske 10-15 procent för att vara juste mot kunden. Men de nivåer som nu erbjuds är för låga, säger Jonas Lemberg, som jobbat mycket åt Expressen.

Tidningen erbjöd honom ett kontrakt, men han föreslog i stället en stegkonstruktion: ju mer han jobbade, desto billigare kunde han bli.

— Bildchefen Ingvar Näslund var inte intresserad. Han ville betala en fast, låg timpenning. Då föll det hela för mig. Nivån var för låg.

Andra frilansar har emellertid accepterat villkoren.

— Det är tråkigt att folk kan känna sig tvingade att skriva under av rädsla för att annars bli utan uppdrag, säger Jonas Lemberg.

Ingvar Näslund förklarar att Expressen vill ha en liten skara frilansar som man lär känna och trivs med.

Han tycker att tidningen har en bra form av överenskommelse med frilansfotograferna. Såvitt han vet är även de fotografer som Expressen knutit till sig nöjda.

Näslund vill inte gå in på hur kontrakten är skrivna, men förnekar att man avtalat bort upphovsrätten under den period som kontrakten gäller, vilket både Journalisten och Fotografisk Tidskrift erfarit.

— Det är taget ur luften, säger Näslund. Upphovsrätten begränsas inte.

Underförstådda löften

Urban Brådhe i PFK har intrycket att tidningarna “mellan raderna” antyder att unga frilansar så småningom kan komma att få fast anställning.

— Men de som skriver under kontrakten kommer att få mycket svårt att bli fast anställda, anser Urban Brådhe. De hamnar i ett gäng av inhoppare som alltid ställer upp med kort varsel. De är inte påtänkta för anställningar.

— Man kan inte hålla på så. Frilansfotografer måste hålla sig med dyr utrustning och har inte råd att jobba för så låg taxa — om de inte ska jobba 24 timmar om dygnet.

Jonas Lemberg håller med.

— De räcker med att jag tappar en kamera i golvet så går jag back den månaden.

Förhandlat bort upphovsrätt

Fredrik Nejman, klubbordförande på Expressen, har sett ett par av frilanskontrakten och kan konstatera att de ersättningar som tidningen erbjuder är låga.

Men klubben har ännu inte tagit ställning till hur den ska se på företeelsen.

Nejman påpekar att man får skilja långa kontrakt från såna som gäller enstaka inhopp. Det är rimligt att de som går på längre kontrakt ger en viss rabatt, anser han. Däremot bör frilansar som gör enstaka knäck ha full betalning.

Det Fredrik Nejman ser som mest uppseendeväckande är uppgifter om att vissa fotografer förhandlat bort sin upphovsrätt.

— Det är åt helvete, även om jag inser att arbetsmarknaden är kärv.

Fredrik Nejman har lagt märke till att de som skrivit på kontrakt får så gott som alla frilansjobb. De får därmed en sorts grå anställningar. Klubben kommer att undersöka om det också i formell mening är fråga om anställningsförhållanden.

SDS betalar gärna mer

Aftonbladet och Göteborgs-Posten har, eller har haft, modeller som liknar den på Expressen.

Men på Sydsvenska Dagbladet har man en helt annan annan policy gentemot frilansfotografer.

— För mig är det naturligt att följa BLF-avtalet när vi har skrivit under det, säger Per Lindström, bildchef på SDS.

Han betalar gärna mer än BLF-taxan till frilansar, men kräver då också att få bra kvalitet på bilderna. Tyvärr, anser han, håller de flesta frilansande pressfotografer inte måttet.

Problemet, som Per Lindström ser det, är att frilansfotografer av hög klass föredrar att jobba med reklam eller för magasin eftersom de tjänar bättre där.

Han påpekar också att det finns andra goda skäl för stora tidningar att följa BLF-avtalet.

— Tidningarna säljer mer bilder än de köper. Det är inkonsekvent om man i ena änden accepterar BLF-avtalet, men inte i den andra.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies