Staffan Wolters om fallet Kimberley Stark: Mammans uppgifter har tagits för givna

11 oktober, 2000

I fredags skickades den sjuåriga flickan Kimberley tillbaka till Sydafrika efter att ha varit löpsedelsstoff i veckor. Men fick vi veta hela sanningen? Journalistens reporter Staffan Wolters kommenterar mediebevakningen.

I fredags skickades den sjuåriga flickan Kimberley tillbaka till Sydafrika efter att ha varit löpsedelsstoff i veckor. Men fick vi veta hela sanningen? Journalistens reporter Staffan Wolters kommenterar mediebevakningen.

Kommentar En svensk kvinna reser till Sydafrika och räddar sina tre barn undan deras påstått våldsamme far. Visserligen bortför mamman barnen olagligt men hon säger att det var en nödsituation, att pappan slagit och hotat såväl henne som barnen.

Barnens farmor intygar att hennes son är våldsam och att han gjort livet outhärdligt för barnens mamma.

Svenska domstolar låter de två äldsta barnen stanna med mamman i Sverige, eftersom de anses gamla nog att bestämma själva. Den sjuåriga dottern, Kimberley, skickas dock tillbaka till fadern. Motiveringen är att det pågår en vårdnadstvist om barnen i Sydafrika och att den ska avgöras där.

Större delen av medierapporteringen om fallet Kimberley har utgått från hur mamman ser på saken. Till stor del beror det på att hon uttalade sig medan fadern teg. Detta kan givetvis inte journalisterna lastas för, men hade det gått att ge en mer balanserad bild?

Det ska redan här poängteras att den här texten inte är ett försvar för fadern. Det är möjligt att han har plågat sin familj. Men frågan är varför medierna inte ansträngt sig mer för att ge hela bilden.

Varje journalist vet att det är nästan hopplöst att rapportera om föräldrars dragkamp om barn. Det är regel att parterna beskyller varandra för övergrepp och anklagelserna är ofta omöjliga att kontrollera. Det finns alltså extremt stor anledning att vara skeptisk till vad föräldrar påstår när de kämpar om sina barn.

I fallet Kimberley har medierna flera gånger tagit mammans uppgifter för givna. Pappan har tigit med motiveringen att han inte velat föra rättsprocessen i medierna. Men den som varit intresserad av hans version hade bara behövt läsa domarna.

Exempelvis berättar Aftonbladet:

”1996 åkte hon (Angela Stark) och barnen Alexander, Donovan och Kimberley till Sverige”.

Tidningen rapporterar detta som om det var en resa vilken som helst.

Pappans version är en annan. Enligt en dom i länsrätten hävdar han att Angela Stark i strid med lagen bortförde barnen från Sydafrika där de var rotade. Först ett år senare fick han veta att de befann sig i Sverige.

Angela Stark har i medierna berättat att pappan 1997 vägrade att släppa ifrån sig två av barnen när hon skulle resa till Sverige.

Pappans version av den här händelsen har inte kommit fram, trots att den finns i offentliga handlingar. Han påstår där att paret hade kommit överens om att de båda barnen skulle stanna hos honom i Sydafrika.

Everyday skriver att hot, trakasserier och misshandel varit vardag för kvinnan i hennes äktenskap. Dessa allvarliga anklagelser framförs häpnadsväckande nog i form av en faktaruta. Vilken är källan? Enligt uppgift finns inte ens någon polisanmälan mot fadern.

FLT har uppgett att Kimberley under tiden i Sydafrika kastat sig från en balkong för att flyga till mamman. Detta återger FLT som ett faktum, trots att Kammarrätten konstaterat att det inte alls är klarlagt vad som skett.

För den som följt medierapporteringen har domstolarnas beslut ibland framstått som märkliga.

En överläkare i Sverige har intygat att Kimberleys liv är i fara om hon separeras från modern. Detta har domstolarna viftat bort. I medierna har det ifrågasatts hur Kimberleys liv kan sättas på spel på detta vis.

Vad som står i Kammarrättens dom har medierna varit mindre benägna att lyfta fram, kanske för att det skulle göra storyn mindre klockren. Kammarrätten konstaterar att Kimberley flera gånger såväl återförenats med som separerats från modern i samband med hennes besök i Sydafrika, utan att Kimberley för den skull lidit någon påvisbar skada.

Rätten skriver att Kimberley i tre år varit i pappans vård och att hon under denna tid förefaller ha utvecklats väl. Pappan har lämnat in intyg från en psykolog och från Kimberleys lärarinna i Sydafrika där det påstås att flickan inte farit illa av att bo hos honom.

Rätten betonar vidare att flickan under lång tid vårdats av pappan med moderns medgivande. Faktum är att mamman så sent som i januari i år lämnade alla tre barnen i pappans vård, åkte till Sverige för att planera en återflytt till Sydafrika och sedan bodde hos honom med barnen en kort tid.

Medierna har rapporterat att Kimberley under tiden i Sverige mått mycket dåligt och att hon ständigt ropat efter mamman som inte fått lämna henne en meter. Det har förstärkt bilden av det grymma i att skilja barn och moder åt.

Länsrätten menar dock att Kimberley gått in i en regression på grund av det trauma mammans olovliga bortförande av henne medfört. Domstolen skriver att flickan under tiden hon levde med sin far i Sydafrika ”var stadd i en utveckling som har avstannat efter det att bortförandet inträffat”.

Återigen: det har givetvis varit relevant att granska domstolarnas agerande. Det är även fullt möjligt att mamman moraliskt sett gjort rätt och att pappan är ett monster, men det kan journalisterna omöjligen veta. Med tanke på det som framkommer i domarna borde kanske mammans agerande ifrågasatts något.

Varje år förs ett 40-tal barn från eller till Sverige i strid med den ene förälderns vilja. Flera av dem Journalisten talat med står frågande inför varför just fallet Kimberley blivit så uppmärksammat.

Troligen hänger det samman med att mamman anlitat en advokat som agerat offensivt mot medierna samt att det funnits en stödförening för Kimberley ledd av en journalist.

Medierna har haft god tillgång till information från ena parten. När någon ny dom fallit har mamman gett intervjuer åt upp till 40 journalister.

Mammans advokat, Tryggve Emstedt, säger att han under arbetet med Kimberleyfallet gett över hundra intervjuer. Han har skickat sina domstolsinlagor till journalister och i något fall gått ut med ett pressmeddelande.

På frågan om journalisterna varit kritiska även mot mammans agerande svarar Tryggve Emstedt att det i början förekom en del kritiska frågor angående att hon fört bort barnen men att det efterhand föll bort.

Ärendet har till största delen varit sekretessbelagt i domstolarna. Kammarrättsrådet Jan Nordlund berättar att journalister trots det kunnat ringa och läsa högt ur hemligstämplade papper som någon av parterna måste ha försett dem med.

Journalisten Mats Klockljung, ordförande i stödföreningen Kimberleys Vänner, säger att han gjort vad han kunnat för att få ut ärendet i medierna.

– När det inte varit någon rättegång eller dramatisk flykt har jag kunnat tipsa om någon annan nyhet i fallet att ta upp.

Detta pådrag från ena parten borde ha motiverat journalisterna att söka fakta från annat håll eller att åtminstone på ett balanserat sätt återge det som varit offentligt i fallet.

Mats Klockljung berättar att flera journalister sagt till honom att de varit upprörda över att domstolarna dömt till pappans fördel.

– Men det har inte synts i artiklarna att journalisterna tyckt så, fallet har varit sakligt skildrat, säger han.

Mats Klockljung betecknar mediebevakningen som ”schysst” med få undantag. Det enda undantag han nämner är en intervju med mamman i TV 3. Inslaget gjordes av reportern Arne Wirén.

– Jag frågade mamman om hon genom att flytta till Sverige inte försatt Kimberley i en besvärlig situation, berättar Arne Wirén.

Han tycker att journalisterna överlag gått mammans ärenden.

– Det är skrämmande att alla rusat åt samma håll. Det kan vara så att mamman misshandlats av pappan, men det vet vi inte. Jag har följt rapporteringen ganska väl och är förvånad över att inte ens SVT ställt kritiska frågor.

Arne Wirén menar att rapporteringen i den här typen av ärenden påverkas av vilken nationalitet den har som rövat bort sina barn.

– Det har funnits parallellfall när till exempel en tunisisk far fört sina barn från Sverige till sitt hemland, men då skriver ingen utifrån hans perspektiv.

Aftonbladet är en av de tidningar som skrivit mest om Kimberley.

– Chansen att de rättsvårdande instanserna fattar ett beslut som är bra för Kimberley har ökat i och med att vi satt ljuset på fallet, säger redaktionschefen Niklas Silow.

Han medger att det finns risk för snedvridning i rapporteringen om bara ena parten kommer till tals men betonar att tidningen inte kan avstå från att skriva även om andra parten tiger.

– I så fall skulle en part kunna hindra publicering.

Om en iransk man bortfört sitt barn till Iran från en lynnig svensk mamma, hade ni i så fall haft vinklingen att det var synd om pappan?

– Om pappan suttit i Iran med sitt barn hade det varit svårt att göra samma journalistik på grund av avståndet.

Men hade ni varit lika intresserade i det fallet?

– Det är svårt att säga, inget fall är det andra likt.

Fredrik Engström, reporter på Expressen, säger att han ställt kritiska frågor till båda parter men att bara mamman uttalat sig.

– Om pappan velat uttala sig tror jag säkert att han fått lika stort utrymme som mamman.

För en dryg månad sedan ordnade Aftonbladet en omröstning bland läsarna. 38 000 personer deltog, det betecknades som folkstorm och är en av de högsta siffror Aftonbladet uppmätt. 87 procent tyckte att Kimberley skulle få stanna hos sin mamma. Men hade allmänheten fått en rimlig chans att bilda sig en egen uppfattning?

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies