Gå direkt till textinnehållet

Små tidningar öppnar för andra röster

De är små, men de gör en stor insats när det gäller att bredda och fördjupa bilden av tredje världen i Sverige. Journalisten tittar närmare på tidskrifterna där nyheter som knappt blir notiser på utrikessidorna växer till hela reportage.

De är små, men de gör en stor insats när det gäller att bredda och fördjupa bilden av tredje världen i Sverige. Journalisten tittar närmare på tidskrifterna där nyheter som knappt blir notiser på utrikessidorna växer till hela reportage.

De är idealister, de flesta jobbar utan lön. Det som driver dem är ambitionen att informera om länder och områden som lätt glöms bort i det dagliga nyhetsflödet.

De offrar sin fritid för att jobba med de ungefär tolv tidskrifter som skriver om tredje världen på svenska. Upplagorna är små och ligger på ungefär tusen exemplar per nummer. Journalisten har valt att titta på tidskrifter som regelbundet kommer ut med minst fyra nummer per år.

Annons Annons

De flesta av dessa tidningar ges ut av föreningar som även sysslar med bistånd, vilket göra att några även får bidrag från Sida. Tack vare Sidabidrag kan Utbildning för biståndsverksamhet, som ger ut tidningen Latinamerika, ha en liten redaktion och skicka iväg volontärer som även jobbar för tidningen. Även Afghanistan-Nytt, Södra Afrika och Palestina Nu får bidrag från Sida och kan därför ha redaktörer anställda.

Men, som sagt, de flesta tidningarna är små. De får inga bidrag, varken från Sida eller kulturtidskriftstöd, utan görs av eldsjälar som jobbar i föreningarna och på sin fritid arbetar med tidningen.

Africa Forum är lite annorlunda. Tidskriften grundades för tre år sedan av en nigeriansk journalist, Paul Ahanmisi. Han tyckte att bilden av Afrika i svenska medier var missvisande och vill med sin tidning visa upp en annan sida av kontinenten.

Paul vill visa upp en motbild av Afrika

Paul Ahanmisi var trött på den negativa bild av Afrika som han fann i svenska medier. Därför beslöt han sig för tre år sedan att starta tidningen Africa Forum för att visa upp en ljusare bild av kontinenten.

Innan Paul Ahanmisi kom till Sverige jobbade han tre år på Daily Times, en av Nigerias största tidningar. Han tänkte fortsätta arbeta som journalist i Sverige och studerande därför svenska och pressvetenskap vid Lunds universitet. Han ordnade själv, via arbetsförmedlingen, praktikplats på Sydsvenska Dagbladet. Hans uppsats i pressvetenskap handlade om bilden av Afrika i svenska tidningar.

– Vad jag upptäckte var att svenska tidningar bara var intresserade av elände, krig och misär. Redaktionerna säger att det inte finns något positivt att skriva om Afrika. Det stämmer inte. Tidningarna är helt enkelt inte intresserade av att visa upp en annan bild. Därför startade jag Africa Forum, säger Paul Ahanmisi.

Han menar att enda sättet att ändra bilden av tredje världen är att utvecklingsländerna och invandrarna själva informerar om sig själva och sina hemländer:

– Jag bor i Sverige, jag är journalist, men kan inte få jobb i traditionella medier. Men jag har kunskap om mitt hemland och Afrika. Varför då inte göra en tidning?

Han vill att presstödet även skall gälla tidningar som skriver om tredje världen och invandrartidningar.

– Att inte ge invandrartidningar presstöd är ett sätt att säga att man inte vill höra våra åsikter eller låta oss delta i samhällsdebatten. Invandrare är utsatta, de anklagas för brott. Enda sättet att försvara sig och bemöta anklagelserna är via medier. Men få vill höra på vad vi har att säga. Det är där som Africa Forum kommer in. Tidskriften är ett språkrör för afrikaner som bor i Sverige.

Paul Ahanmisi var en av initiativtagarna till FIMMS, Förbudet för invandrar- och minoritetsmedier i Sverige. Förbundet är till för alla invandrare och minoriteter som arbetar med medier i Sverige.

Africa Forum startades 1997, har en upplaga på 3 000 exemplar och kommer ut med sex nummer per år. Den ges ut av Africa Forum Publications, AFP.

Johan Schmidt: Skriv mer om vardagslivet

Vad Johan Schmidt har lärt sig efter tre år i Latinamerika är att vara mera vaksam på schabloner om tredje världen som florerar inom medierna.

Fattiga länder beskrivs ofta som om de befann sig på gränsen till kollaps: krig, svält, aids, naturkatastrofer. Men Johan Schmidt menar att även de tidskrifter som skriver om utvecklingsländer gör sig skyldiga till en stereotyp beskrivning av världen.

– Reportagen i dessa tidningar går ofta ut på att bekräfta att det är illa ställt i u-länderna och att det är fel på världsordningen. Så svart-vitt är det inte, säger Johan Schmidt som kom tillbaka från El Salvador för ett halvår sedan där han jobbat som informationsvolontär för UBV, Utbildning för biståndsverksamhet.

Men även medier i tredje världen ger en skev bild av omvärlden. Under den tid Johan Schmidt var i El Salvador förekom Europa i tidningarna endast då det hade hänt en stor olycka. Demokratiska val nämndes sällan.

Det var intresset för Amerika som fick Johan Schmidt att söka som volontär till Latinamerika. Någon gång tänkte han kombinera intresset för kontinenten med att jobba som journalist.

De två första åren i El Salvador arbetade han som informationsvolontär för inhemska organisationer och jobbade halvtid för UBVs tidskrift Latinamerika. Det sista året frilansade han.

Även om han är tveksam till viss bevakning som görs av de tidningar som skriver om tredje världen anser han att de är nödvändiga. Där hittar man information som inte finns någon annanstans.

– Sedan gäller det för dessa tidningar att göra sig behövda. Att de skriver om tredje världen är inte tillräckligt argument för att finnas till. Det behövs någonting mer.

Han tycker att de tidskrifter som har volontärer utskickade borde vara mer aktiva och tala om för övriga medier att det finns svenskar på plats att ta kontakt med. Även radio, dagstidningar och TV kunde ha nytta av dessa personer, anser Johan Schmidt

– Medierna i allmänhet är dåliga på att utnyttja frilansare som är stationerade utomlands. De talar om det, men när det kommer till kritan skickar de oftast iväg sitt eget folk, vilket är förståeligt vid stora händelser som till exempel orkanen Mitch, men vid uppföljningar, analyser skulle man kunna använda frilansare på plats.

Den polske författaren och utrikeskorrespondenten Ryszard Kapuscinski menar att dagens korrespondenter har blivit schackpjäser som flyttas från olika platser av en chef som befinner sig på andra sidan halvklotet. Denne person förfogar över information från flera källor samtidigt och har en annan bild av läget än den utsände.

”Hemmaredaktionen har inte tid att vänta på vad reportern upptäckt, utan cheferna berättar för korrespondenten vad man sett på CNN och läst från Reuters och förväntar sig att få en bekräftelse av den utsände att det är så. Många korrespondenter vågar inte och har inte tid att söka sanningen på egen hand”, konstaterar Kapuschinski.

För det är just tiden, att bo länge på ett ställe, lära känna folk, lyssna och lära, som gör att det kan bli bra journalistik, menar Johan Schmidt. Vanligtvis har korrespondenter för de stora medierna hela världsdelar att täcka. De gör snabba nedslag då något dramatiskt har hänt för att sedan dra vidare.

– Det tar tid att hitta människoöden, upptäcka företeelser som är intressanta oavsett var de inträffar. Men för att hitta dessa historier måste du bo i landet, säger Johan Schmidt.

Han anser att många reportage om tredje världen är alldeles för allmänt hållna för att intressera läsarna. Reportrarna försöker beskriva hela länder och regioner. När det är katastrofer räknas antalet dödade och skadade upp och hur stora kostnaderna för återuppbyggnaden kommer att bli.

Sedan förekommer även en romantisering av tredje världen. Vanligtvis är det resereportage i magasin och söndagsbilagor som framhäver det exotiska, att människor har en annan filosofi, livsstil och klädedräkt. Och är de inte exotiska eller vill ha revolution är det ingen journalist som är intresserad.

Det är en journalistik som sovrat bort att vad de flesta människor vill ha är grundläggande saker som rent vatten, jobb och skola till barnen. Journalister begår misstaget att inte lyssna på vad folk önskar sig i livet.

– Vi bör skriva mer om hur människor lever, om deras vardagsliv. Då tror jag att läsarna kan relatera till människor i tredje världen. För de är som oss, gör samma saker, men på ett annorlunda sätt, säger Johan Schmidt.

Pengar från Sida och kulturrådet

För att trygga utgivningen av tidskrifterna söker många föreningar bidrag från Sida och Statens kulturråd. Det är fler som söker än som får bidrag.

Tre tidningar som skriver om tredje världen fick 1999 kulturtidskriftstöd från Statens kulturråd: Afghanistan-Nytt (74 500 kronor), Fjärde Världen (74 500 kr) och Sydasien (89 500 kr).

En gång per år får tidskrifter lämna in en ansökan om bidrag till kulturrådet. Tolkningen av vilka som kan kallas för kulturtidskrift är rätt generös och kan innebära att tidskriften tar upp samhällsfrågor. Därför kan även tidningar som skriver om tredje världen komma i fråga. I Kulturrådets författning står det att tidskriftstöd även skall gälla tidningar som skriver om politik, ekonomi och sociala frågor.

Ansökan bedöms av en referensgrupp bestående av kulturjournalister och forskare som sitter i max fyra år och byts ut regelbundet.

Efter att referensgruppen sagt sitt går ärendet vidare till kulturrådets styrelse som fattar beslut enligt referensgruppens förslag eller har egna synpunkter.

Fem föreningar som ger ut tidningar om tredje världen fick förra året informationsbidrag från Sida: Palestinagrupperna i Sverige (120 000 kr), som ger ut Palestina Nu, Afrikagrupperna (3,6 miljoner, varav 200 000 kronorgår till produktionen av tidningen), som ger ut Södra Afrika, Föreningen Västsahara (15 000 kr), som ger ut Saharabullentinen, Svenska Afghanistankommittén (380 000 kr), som ger ut Afghanistan-Nytt, och Utbildning för Biståndsverksamhet (ungefär 15 miljoner, varav 1,6 miljoner går till informationsavdelningen), som ger ut tidningen Latinamerika.

Informationsbidraget är inget generellt ekonomiskt stöd till föreningarnas tidningar utan skall användas för produktion av broschyrer, informationsblad, seminarier och speciella temanummer.

Föreningen Forum Syd, som fungerar som en paraplyorganisation för föreningar som sysslar med biståndsverksamhet, har fått i uppdrag av Sida att förmedla informationsbidrag till mindre organisationer. Palestinagruppernas, Föreningen Västsaharas och Afghanistankommitténs bidrag kanaliseras via Forum Syd. Större organisationer som Afrikagrupperna och Utbildning för biståndsverksamhet söker direkt från Sida.

Fotnot: Statens kulturråds referensgrupp består av ordförande Marianne Steinsaphir, bibliotekarie och redaktör, Stockholm; Ingrid Bosseldal, redaktionssekreterare, GP, Göteborg; Annelie Ewers, journalist och lärare, Köpingsvik; Sven Hallonsten, bibliotekarie, Stockholm; Claes-Göran Holmberg, docent i litteraturvetenskap, Lund; David Karlsson, förlagsredaktör, Bohus–Björkö; Bengt Källgren, bibliotekarie, Göteborg.

Afghanistan-Nytt

Upplaga på 10 000 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Svenska Afghankommittén. Grundad 1980 och kom då ut i stencilerad form. Som regelbunden kvartalstidskrift har den funnits sedan 1983.

Peter Hjukström är anställd redaktör på halvtid. Svenska Afghanistankommittén fick ett anslag från Statens kulturråd på 74 500 kronor (1999) och ett informationsbidrag från Forum Syd på 380 000 kronor. En del av dessa pengar är öronmärkta för tidskriften. Få får betalt för införda artiklar.

Afghanistan-Nytt anses vara en av västvärldens ledande specialtidskrifter om Afghanistan. Tidskriften hade en högkonjunktur på 80-talet då Sovjets ockupation av Afghanistan var en het internationell fråga. Upplagan ökade fram till slutet av 80-talet för att sedan sjunka då de sovjetiska trupperna lämnade landet. Men sedan tre-fyra år tillbaka har upplagan åter börjat öka och är nu i nivå med rekordåren 1988-89.

– Främsta anledningen är troligtvis de extrema talibanernas framfart, vilket gjort att människor reagerat och söker information. Om någon vill ha specialinformation om Afghanistan då är det naturligt att läsa Afghanistan-Nytt, säger Peter Hjukström.

Han menar att det inte är rimligt att förvänta sig att dagspressen kontinuerligt skall bevaka händelserna i Afghanistan. Dagspressen sköter den löpande bevakningen och Afghanistan-Nytt går djupare, försöker lyfta fram det som sker bortom den dagliga mediebevakningen och skriva mera analyserande.

Fjärde Världen

Upplaga på 1 500 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Föreningen Fjärde Världen som har 800 medlemmar. Ungefär 250 exemplar går till bibliotek och skolor. Tidskriften startades av antropologistuderande vid Stockholms universitet 1984. Tidskriften fick 1999 ett produktionsstöd från Statens kulturråd på 75 500 kronor. Redaktören Marita Thunbjer jobbar ideellt. Fjärde Världen skriver om ursprungsbefolkningar och etniska minoriteter.

– Dessa folk befinner sig längst ned i samhället. Vi vill informera om deras problem, men också visa att de har något positivt att ge resten av världen, säger Marita Thunbjer.

Habari

Upplaga på 600 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Svensk-tanzaniska föreningen sedan 1968. Tidskriften har tidigare fått kulturtidskriftsstöd men överlever nu på medlemsavgifterna. Redaktören Lars Askers jobb är obetalt och ingen skribent får arvoden.

Tidningen skriver om politik, kultur, litteratur, natur, historia och svensk-tanzaniska förbindelser. De flesta som är medlemmar i föreningen har tidigare jobbat i Tanzania, antingen som biståndsarbetare, missionärer eller utskickade av företag. Redaktören Lars Asker har sammanlagt tillbringat över tio år i Tanzania med olika vattenförsörjningsprojekt.

Habari betyder nyheter på swahili. Det är också en vanlig hälsningsfras i Tanzania.

Kuba

Upplaga på 2 000 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Svensk-kubanska föreningen sedan 1970. Föreningen har 1 200 medlemmar, övriga exemplar går till bibliotek. Tidskriften hade kulturbidrag fram till 1991. Tryckning och utgivning klaras numera av med medlemsavgifter till föreningen. Redaktören Eva Björklund jobbar ideellt. Ingen får betalt för infört material.

– Vi tycker att övriga tidningars täckning av Kuba är snedvriden och ensidig. Det behövs alternativ information. Vi skriver om kubansk verklighet, USAs blockad och ekonomiska krigföring mot Kuba, säger Eva Björklund.

Latinamerika

Upplaga på 2 000 exemplar. Ges ut av föreningen Utbildning för biståndsverksamhet (UBV) sedan 1975 och kommer ut med tio nummer per år. Tidningen hette tidigare Nyheter från Latinamerika. Föreningen har 900 medlemmar. Övriga exemplar går till skolor, prenumeranter och bibliotek. Många av prenumeranterna har adoptivbarn från Latinamerika. UBV får ett stöd från Sida på 15 miljoner kronor (2000). Ungefär 1,5 miljoner av denna summa går till produktion av tidningen. Bidraget från Sida gör att UBV har råd med en liten redaktion med tre heltidstjänster. Redaktionssekreterare är Maria Dahmén.

UBV har ett 20-tal biståndsarbetare i Latinamerika. Sex av dem är informationsvolontärer som till 25 procent jobbar för tidningen. Övrig tid arbetar de med en lokal organisation och hjälper andra biståndsarbetare att framställa informationsmaterial. För tillfället finns det informationsvolon- tärer stationerade i El Salvador, Bolivia, Nicaragua, Ecuador, Brasilien och Chile.

För att bli antagen som informationsvolontär krävs det journalistisk bakgrund eller att man har jobbat som informatör. Men det är inte främst de journalistiska meriterna som UBV tittar på, utan organisationen söker personer som har ett politisk engagemang, ett intresse för Latinamerika, tredje världen, solidaritet och som är positivt inställda till bistånd.

Latinamerika tar in frilansmaterial, men kan inte erbjuda några högre arvoden.

Merdeka/Östtimorinformation

Upplaga på 1 000 exemplar. De senaste åren har tidskriften kommit ut med tre nummer per år. Ges ut av Östtimorkommittén sedan 1996 efter en sammanslagning av Östtimorinformation, som funnits sedan 70-talet, och Merdeka, som gavs ut av Föreningen för ett fritt Papua sedan 1988.

Redaktören Anders Uhlin jobbar ideellt med tidskriften som helt finansieras med medlemsavgifter. Tidskriften hade tidigare stöd från kulturrådet.

– Merdeka behövs för att sprida information om denna del av världen som annars bara uppmärksammas vid större händelser. Vi har en kontinuerlig bevakning av området, skriver om politik och mänskliga rättigheter, säger Anders Uhlin.

Merdeka betyder frihet på indonesiska.

Nyheter från Nicaragua

Upplaga på 1 100 exemplar. Kommer med fyra nummer per år och ges ut av Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua sedan 1980. Alla i Sverige jobbar ideellt med tidskriften. Föreningen har två personer utsända som biståndsarbetare, vars lön betalas genom bidrag från Sida. De jobbar som koordinatörer av de projekt som föreningen har i landet. Biståndsarbetarna skriver också regelbundet i Nyheter från Nicaragua.

I sju år fick tidningen bidrag från kulturrådet, men inte nu längre.

– Nu när nyheter från Nicaragua inte är lika heta som på 80-talet är det viktigt med information från detta land, säger redaktören Erik Nilsson.

Palestina Nu

Upplaga på 1 500 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Palestinagrupperna i Sverige. Grundades 1987. Föreningen fick informationsbidrag från Forum Syd på 120 000 kronor 1999, vilket gör att den kan betala en redaktör på halvtid: Anders Davidson.

– Palestina Nu behövs för att ge ett komplement, kontinuitet och fördjupning av vad som händer i Mellanöstern. Detta område är inte det minst bevakade i världen. Men det finns perspektiv som glöms bort. Vi tar exempelvis upp flyktingfrågan, säger Anders Davidson.

Saharabulletinen

Upplaga på 750 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år och ges ut av Föreningen Västsahara sedan 1982. Alla som jobbar med tidningar gör det ideellt. Redaktören Lena Thunberg gjorde tidigare allt på tidningen, skrev, fotograferade, översatte, layoutade. Men det blev för mycket arbete och föreningen har nu anlitat en person som gör layouten. Det gör dock att tidningen blir lite dyrare att producera. Föreningen Västsahara fick 1999 informationsbidrag från Forum Syd på 15 000 kronor.

Tidskriften fick till för tre år sedan ekonomiskt stöd från Statens kulturråd på 15 000 kronor.

– En liten summa men betydelsefull för en tidskrift som vår. Är det några som behöver kulturstöd är det de små tidningarna, säger Lena Thunberg.

Föreningen stöttar tidningen när pengarna inte räcker till. Föreningen har vissa år fått bidrag från Sida för vissa projekt, som publicering av informationsblad.

Sydasien

Upplaga på 1 500 exemplar. Utkommer med fyra nummer per år. Sydasien är inte knuten till någon medlemsförening. Tidningen lever på prenumeranter, 900 personer, och försäljning till skolor, bibliotek och privatpersoner. Tidningen får produktionsstöd från Statens kulturråd (89 500 kr för 1999).

Sydasien kom ut med sitt första nummer 1976 för att uppmärksamma att länderna i området styrdes av militärer och att det i Indien rådde undantagslagar. Tidningen gavs då ut av Föreningen Sydasien, men i mitten av 80-talet somnade föreningen in.

Sedan starten har tidningen haft hundratals skribenter, från vanliga resenärer till forskare, författare och journalister. En indisk journalist har skrivit krönikor sedan tio år tillbaka. Han är en av få som får betalt för införda artiklar.

Journalisten Lars Eklund är redaktör sedan 1982.

Södra Afrika

Upplaga på 3 000 exemplar. Utkommer med 11 nummer per år.

Ges ut av Afrikagrupperna sedan 60-talet, med nuvarande namn sedan 1994. Föreningen fick förra året ett informationsbidrag från Sida på 3,6 miljoner. Ungefär 200 000 kronor går till produktion av tidningen. Södra Afrika har en anställd redaktör med lön: Kerstin Bjurman.

Afrikagrupperna har utsända volontärer som jobbar med lokala föreningar och skriver för tidningen. För tillfället finns det volontärer i Sydafrika, Moçambique och Namibia. Volontärerna i Sydafrika och Namibia är journalister. Volontären i Moçambique är forskare och har gått på Poppius journalistutbildning. Tidningen har en liten budget och kan inte betala för frilansmaterial.

Södra Afrika är den enda tidningen som har en kontinuerlig bevakning av södra Afrika. Tidningen hette tidigare Afrika Bulletinen och innan dess, på 60-talet, Södra Afrika: Informationsbulletinen. Under en tid gav Afrikagrupperna även ut en 14-dagarstidning med namnet Nyheter från Södra Afrika.

Redaktören Kerstin Bjurman har jobbat närmare 20 år på tidningen, med korta avbrott för studier, städjobb men även som volontär och lärare vid Angolas nationella filminstitut.

Tidskriften Tibet

Upplaga på 1 000 exemplar. Utges av Svenska Tibetkommittén sedan 1967. Föreningen har 700 medlemmar. Formen på tidskriften har dock varit skiftande, från ett enkelt nyhetsbrev till dagens mera genomarbetade utformning. Utgivningen varierar från två till tre nummer per år.

Alla jobbar på ideell basis. Innehållet skrivs av föreningens medlemmar. Allt material välkomnas, men inget arvode betalas ut. Redaktör är Annika Aurell.

Fler avsnitt
Fler videos