Så omfattande är den ryska propagandan
En ny rapport visar på omfattningen av rysk desinformation som riktats mot Ukraina de senaste månaderna. Men hur stor trollarmé förfogar egentligen Putin över? ”Det är inte nödvändigtvis så att de är anställda direkt av Kreml. Vissa är privata aktörer, det finns en stor marknad för botar och informationspåverkan”, säger Ola Svenonius, expert på desinformation och psykologisk krigsföring vid FOI.
EUs utrikestjänsts faktagranskningsenhet East Stratcom Task Force, ESTF, gick tidigare på torsdagen ut med en rapport där man har analyserat de senaste sex månadernas ryska desinformation riktad mot Ukraina.
Bland den desinformation som spridits allra mest finns att utmåla Ukraina som en ”nazi-stat” eller påstå att det skulle pågå ett folkmord i landet.
I grafiken nedan, tagen ur rapporten, har ESTF tittat på hur ryska diplomater på Twitter och statligt kontrollerade ryska medier, eller andra sajter som kan länkas till dem, har använt vissa Ukraina-relaterade nyckelord som ”nazist”, ”folkmord” och ”kemiska” i kombination med fabricerade anledningar att invadera Ukraina.
Källa: East Stratcom Task Force
Ola Svenonius, FOI, uppger att det är svårt att uppskatta hur stor den ryska trollarmén är.
– Det är inte nödvändigtvis så att de är anställda direkt av Kreml. Vissa är privata aktörer, det finns en stor marknad för botar och informationspåverkan. En del av dem kan också vara kriminella aktörer. I Ryssland huserar också många hackergrupper, mycket av desinformationen sprids i samband med cyberangrepp, säger Ola Svenonius.
Viktigt att veta är också att en stor del av den ryska propagandan som pumpas ut inte egentligen handlar om att övertyga någon i väst, menar han.
– Det handlar till stor del om att propagera för sin egen publik, och den del av befolkningen som inte har tillgång till annat än statligt kontrollerade medier. När det gäller Ukraina använder man ett lager av information för att släta ut, möjliggöra och legitimera sitt agerande i landet. Som det här med påstådda folkmord och fördrivningar eller att styret i Ukraina skulle vara nazistiskt.
Hur tror du desinformationen kommer förändras nu när det är ett fullskaligt krig i Ukrina?
– Det beror på vilka delar av den man menar. Mot Ukraina håller man på med en slags psykologisk krigföring som handlar om att försvaga deras försvarsvilja. Det handlar om att bryta ned moralen och stridsviljan. Inrikespolitiskt vill man säkert fortsätta på samma sätt, visa på sina framgångar och tona ned eventuella förluster. Mot väst kan man tänka sig att man vill gå vidare med den mer hotfulla retoriken som Putin hade redan i sitt tal i natt. De här informationsmedlen används som ett sätt för att uppnå politiska och militära mål.
Kommer desinformationen öka till orkanstyrka nu?
– I ESTF-rapporten ser man att informationstrycket mot Ukraina har ökat väsentligt under januari. Jag tror man kommer att upprätthålla ett högt tryck om man ser till antalet publiceringar. Det här är en stor fråga både i Ryssland och resten av världen och det här är ett maktmedel bland andra.
Har Kreml några allierade, exempelvis bland svenska alternativmedier eller högerextrema sajter?
– Svårt att säga, och jag vill vara tydlig med att jag inte sitter med något underrättelseunderlag här. Men om man ska spekulera kan man säga att det finns olika typer av aktörer som kan ligga olika nära Ryssland. Det kan hända att ett nätverk blir använt som nyttiga idioter, utan att aktörerna egentligen vet om det själva. Det är också möjligt att en underrättelseorganisation pytsar ut information till en sajt eller nätverk för att använda dem som megafon, men huruvida det finns direkta kontakter med en organisation som FSB, ryska säkerhetstjänsten, är svårt att säga. Skulle man agera så från ryskt håll så utsätter man sig också för en risk att det blir pinsamt om det skulle komma fram.
Ryska aktörer har kanske inte heller så stor vinst av att sprida vilka konspirationer som helst, menar Ola Svenonius.
– Men om Sverige skulle vilja gå med i Nato skulle man säkert kunna vänta sig desinformationskampanjer som skulle komma från främmande makt. När det gäller högerextrema sajter tror jag också att det kan finnas en fascination för Rysslands auktoritära styre, en sorts förebild. Så vissa av dem kanske sprider informationen utav sig själva, fortsätter han.
Vad bör man vara uppmärksam på som journalist, för att avslöja organiserade desinformationskampanjer?
– Man ska inte dra förhastade slutsatser om vad som är en kampanj eller inte, det kan vara väldigt svårt att avgöra. Det är också lockande att prata om desinformation, men om det gäller hur vissa saker sprids via sociala medier så kan det också handla om personer som faktiskt tror på de här sakerna. Allt behöver inte vara en ”kampanj”.
